Privat rollspel Cilla Black och Fairy Tale

Jag hade smugit ner i den stora gården utanför riftedals härrgård. Jag ville till Mörkmården, där jag kunde vara med min vän Serafina. Och så reste jag mig, och smet ut från herrgården, bort mot mörkmården, fast på häst förstås. Det tog ungefär 2timmar.

I mörkmården var det tyst. Marlen var fuktig, av ett nyfallet regn. Så kände kag en hand på min axel.
Det var legolas.

Jag satt kvar i middags rummet när pappa hade plötsligt gått iväg.
Jag gick till min inhängnad där jag hade mitt husdjur.
En olifant.
Jag brukade rida på henne ibland och hon tog mig från plats till plats på en kort tid.
Hon var så stor så man var tvunget att ha en stege för att komma upp på henne, men jag kunde skicka tankemedelanden till henne så att hon lade sig bara ner.
Hon hette Olivia och var jätte snäll.

Jag skrek till när jag som honom. Jag var absolut inte redo på att någon skulle komma bakifrån.
"Vad gör du här" frågade Legolas
"Ähh,,,, jag skulle.... Hälsa på din dotter..." Sa jag
"Jaha" sa han, "jag tror att hon är inne nu"
Men jag behövde inte leta länge.
Serafinas olifant dök upp bakom ett hörn.

"HEJ DÄR, SERAFINA!" Vrålade jag.

- den blev rädd av att hästen var där och stegrade , jag sa att den kunde känna sig lugn och att hästen inte var farlig.

Jag klättarde upp på Serafinas olifant. Och log mot henne.
"Jag får inte vara med och strida sa jag tyst till henne.

- inte jag heller, sa jag.
Pappa stod och gapade när jag lämmnade honom med Olivia

Vi lämnade mörkmården samma kväll. Både jag och Serafina ville strida. Så gissa vad!!! VI STACK IVÄG.
Nu var vi i fangorns skogar.

Änterna tittade på oss med en sur blick när vi vandrade genom skogarna .
Det fanns en hel hytt innuti flaket som man satt på och där fanns det en säng sm jag somnade i .

Jag vaknade av ett hemskt skrik. Seraina oxå, för hon stod redan vid fönstret.
"Nazgyl" sa jag.inte som en fråga, utan ett faktum.
"Ja" svarade hon.

Va? Jag förstår inte?