Älskar du honom, Dominique?

Kapitel 3-
Georgina skakade om mig och jag satte mig spikrakt upp.
”Varför väckte du mig?” frågade jag trött.
”Därför att du inte ska sova på lektionen, Dom” svarade hon.
Jag blängde på henne innan jag började le. ”Vad skulle jag göra utan dig, Georgina?”
”Dö?” frågade hon och flinade.
Jag slog till henne i huvudet men nickade. Det skulle jag säkert göra. Utan Georgina skulle jag antingen vara död nu.¨
Vi småpratade resten av lektionen– läraren hörde inte eftersom han var halvdöv, jag lovar att jag inte skojar. Han är halvdöv. När han äntligen sa att lektionen var över var jag och Georgina snabbt ute från klassrummet. Vi styrde våra steg mot vår nästa lektion. Försvar mot svartkonster.
”Välkomna elever! Idag ska vi jobba lite mer om de förbjudna förbannelserna. Jag vet att ni fick lära er de i årskurs 5, men nu ska vi jobba ännu mer med de” sa Professor Zabini.
Professor Blaise Zabini har ni hört talas om. Det är han som tar hand om kvarsittningarna…
”Miss Weasley, kan du någon förbannelse?” frågade Professor Zabini mig. Självklart ska han alltid fråga de som inte vill svara.
”Visst kan jag det, professorn. Avada Kedavra heter den dödliga förbannelsen. Avada Kedavra har endast 1 överlevt, nämligen Harry Potter. Utöver honom så har ingen annan överlevt Avada Kedavra” svarade jag leendes.
”Mycket bra, Weasley. 5 poäng till Ravenclaw”
Jag vände mig mot Georgina och gav henne en high five.
”Miss Parkinson, kan du någon förbannelse?” frågade Zabini vår årskurs största bimbo, Patricia Parkinson. Patricia Parkinson var dotter till Pansy Parkinson och var precis som sin mamma, hängde efter Malfoy hela tiden och var dryg.
”Ursäkta mig?” frågade hon oförståeligt. ”Vad sa du?”
”3 poängs avdrag från Slytherin för att du inte lyssnade, Parkinson!” sa Professor Zabini.
Hon började protestera och det slutade bara med ännu mer poängsavdrag.
Jag var inte den enda som inte kunde låta bli att skratta åt hennes dumhet.
”Hur korkad får man vara egentligen?” skrattade jag.
”Ingen jävla aning, Dom!” svarade Georgina också hon skrattandes. Professorn försökte lugna ner klassen men ingen kunde sluta skratta så vi fick sluta lektionen i förväg.
”Jag hörde att det är fest i Vid-Behov-Rummet ikväll, ska vi gå?” frågade Georgina när vi var på väg till vårat uppehållsrum.
”Självklart! Heter man Dominique Weasley och Georgina MacMillan kan man inte missa en enda fest!” svarade jag leendes.
”Alright. Klockan 00 börjar det.”
”Lorcan, ska han följa med?” frågade jag henne.
Hon skakade på huvudet. ”Nej, jag behöver spendera lite tid med bara dig. Du ska inte behöva känna dig som tredje hjulet hela tiden”
Så hon förstod alltså att jag kände mig utanför ibland.
”Jag ser på dig att du känner dig utanför ibland” sa hon som att hon hade läst mina tankar.
Jag tittade skrämt på henne. ”Läser du tankar?”
”Eh nej?” svarade hon frågandes. Hon tänkte ett tag. ”Jaha! Du tänkte alltså precis på det jag sa?”
”Precis” skrattade jag och tog min bästa vän i armkrok och glädjen över att ha en sådan fin vän inom mig nästan exploderade.

________________________________________________

Inte det bästa kapitlet! Rätt tråkigt enligt mig. Men i nästa kapitel - Kapitel 4 - kommer det hända mycket. Det är ju då festen är! Vad tror ni kommer hända? Kommentera!
Kram!

Awesome!

jättebra!

sjukt bra! skriv mer

Ahaha åh vad jag älskar det här :' ♥

När kommer det mer?

Först vill jag bara säga tack för alla fina kommentarer, ni är sjukt underbara!
Detta kapitel hade jag trott skulle bli bättre än det blev. Jag hade så många idéer, men det lät inte bra ihop som ett kapitel... Jag visste inte hur jag skulle lösa detta så jag skrev det jag orkade skriva, och jag hoppas det duger.
Jag hoppas ni inte hade för höga förväntningar, för hade ni haft det ja... Då är jag ledsen, för detta är inte det bästa jag skrivit.

/Ebba. xx

_______________________________________

Kapitel 4-
”Är du klar, Dom?” frågade Georgina. Jag tog en sista titt i spegeln och granskade mig själv.
Mitt annars platta hår var lockigt och min sminkning var lite vildare. Min svarta klänning satt perfekt på min kropp.
Jag gick ut ur badrummet och blev smått chockad när jag såg Georgina. Flickan, kvinnan, tjejen, vad du nu vill kalla henne, såg ut som en gudinna.
”Du är sjukt vacker, Georgina. Lorcan måste verkligen hålla hårt i dig, för som du ser ut så kommer killar flockas runt dig som om du vore mat”
Hon skrattade och vi gick ut ur vår sovsal och skyndade oss till Vid-Behov-Rummet.
Direkt vid ingången bjöd folk på drinkar. De flesta kände jag till, men många var okända. Jag såg att det var allt från elever i årskurs 5, elever från årskurs 6 och till sist elever från årskurs 7. Det var ingen från Ravenclaw här, förutom jag och Georgina då, ingen från Hufflepuff heller för den delen.
Jag tittade på Georgina. ”Ska vi dansa?”
Hon nickade och vi gick ut på dansgolvet och hoppade upp och ner, viftade mer armarna och var galna. Alla bjöd på drinkar, och ingen tackade jag nej till. Till och med de som smakade sjukt äckligt for ner. Fick jag alkohol var jag nöjd.
”FY FAN VAD DET HÄR ÄR KUL!” skrek Georgina för att övertrösta musiken.
”JA!” skrek jag tillbaka. Det var riktigt kul.
Jag tittade runt i rummet och såg att i ett hörn pågick det slagsmål, men inget jag orkade lägga tid på. Ville de slåss så fick det göra det, inte mitt problem. Folk kysstes överallt, då menar jag överallt.

”Nej men hej där Dominique och Georgina” hörde jag Patricia Parkinson säga när jag satt i en av sofforna och pratade med Georgina.
”Hej Parkinson” mumlade jag och svepte därefter ett glas med ett innehåll som jag inte hade en aning om.
”Vill ni ha en drink? Jag bjuder!” log hon.
Både jag och Georgina nickade. Hon mimade något åt sina kompisar och de kom med två drinkar, en till mig och en till Georgina.
Drinken smakade konstigt, men jag tänkte inte så mycket på det.
Patricia Parkinson log mot oss innan hon gick fram till några Slytherin elever.
”Tyckte du om drinken, Georgina?” frågade jag. Hon skakade på huvudet.
”Jag tyckte den smakade hemskt” sa jag.
”Instämmer fullständigt”
Vi reste oss därefter och började dansa igen.

Efter bara en timme kände jag att jag vimlade jag fram. Georgina hade däckat i en av sofforna och jag stod vid baren.
”Tjenare snygging” hörde jag en killes sluddrande röst viska i mitt öra. Jag vände mig om och mötte en blond kille med ett par gråblåa ögon. Jag granskade honom, jag kände igen honom men jag kom inte på namnet.
”Hej där” sluddrade jag fram.
Inom en sekund så var hans läppar mot mina. Och jag gjorde inget för att hindra vad som höll på att hända.
Han började dra mig bort från festen. Vi var alldeles utanför Vid-Behov-Rummet när allting började snurra, och jag föll snabbt mot stengolvet.

längtar redan till nästa kapitel ♥

Jättebra!

jag har mina misstankar xD nejmen srsly, awesome^^♥