Tid är pengar (PRS)

"Dawn kommer du?" frågar Rex stressat och även aningen irrterad över hur dåligt det här inte gick som han hade planerat... eller rättare sagt velat då han inte hade haft tid för att planera.
"Jag kanske borde presentera mig föresten jag är..." säger Rex men avbryter sig själv.
"Hur ska jag förklar vem jag är? Det är väl bara att testa.... Det kan väl nte gå så illa..." tänker Rex samtidigt som stressen ökar eftersom de skulle kunna kidnappa henne när som helst.
"Jag är din storebror Rex. Vi blev bortadopterade som barn, men jag har hittat dig nu tack vare släktforskning. Och... äh... uuhmm... Nu är det en maffia som tänker kidnappa, så kan du följa efter mg nu..." förklarar Rex men han känner som om han skulle kunnat ha klarat det lite bättre. Han hoppas att det funkade åtminstone.

"Jag kan inte, jag måste hem." Säger Dawn bestämt. Hon tänker inte vika sig, mest för att hon inte riktigt vet vad en bror är och för att en kidnappning inte heller är ett ord hon faktiskt förstår eller bryr sig då värst mycket om vad det är. Hon måste hem, hon ska göra te. Hunden morrar ilsket åt honom och Dawn ser förebrående ut. "Dessutom tycker inte Vov-Vov om dig så jag får inte." Fortsätter hon som om det var ett riktigt bra svar. Så Dawn går förbi honom och mot övrergångsstället igen.

Desperat följer Rex efter.
"Förstår du vad jag säger du kommer bli kidnappad!" försöker Rex en sista gång med att förklara vad som händer. Han saktar in lit grann så han hamnar lte bakom henne då han märker hur hunden morrar.

"Nej, det gör jag inte." Svarar Dawn glatt och visslar lite så kommer hunden framför henne, vaksam som vanligt men mindre ogillande morrande den här gången. Det märktes väl klart och tydligt vad hunden tyckte innan eftersom hundar tydligen inte gillar att ha fel fungerade det tydligen också. Dawn går in i sitt hus och drar av sig kavajen och hatten också och lägger den på en hylla tillsammans med jackan innan hon går ingick tar vana steg emellan tekopparna som smugit sig ini tamburen.