Privatroll med amanda1104

Väl framme går han till experionen. Han krockar med en tjej och skyndar vidare för att inte frestas av hennes blod.

Jag lyssnar uttråkat på magistern, att han kunde babbla såhär mycket, ja det måste vara en förmåga som bara han kan. Jag ser på Amanda, ja hon hade inprinsip allt, en snygg kille, en snygg kropp, en familj, pengar, stort rum, ja allt det där kommer ju aldrig inträffa på mig, men jag har levt för länge för att kunna tänka så, jag har haft 5 bästisar. Och den bästa har vart Amanda. Först var det Cornelia med det långa blonda håret, sen var det Saraha som alltid ljög med var endå snäll, efter det bar det Mathillda som var en plugga med galet bra modestil, Rebecka glömmer jag inte, hon hade alltid med sig ett äpple till skolan och så sist men Inge minst Amanda. Bäst på allt, även i killar. Om det var ett ämne skulle hon ha MVG++. Jag ler för mig själv, jag vet att jag kommer sakna henne mest.

En lärare berättar vilket klassrum han ska till och han skyndar dit. Deras lektion har redan börjat och han knackar på dörren.

Det knackar på dörren och jag abryter mig själv i mina tankar. Magistern öppnar, och där står en kille, en såndär snygg kille, en som inte just alla dräglar över och måste vara först på. En i min stil. Jag ser på honom, jag märkte direkt att han inte var som anndra. Det var något med honom som jag kännde. Han var liksom lite blek.
Men jag struntar i det och tar fram ett skissblock och börgar kladda lite lätt.

"Du måste vara Alex, sätt dig bredvid Oliver där borta!" Säger läraren. Alex kastar en blick runt om i rummet. Det är bara en person som inte ser på honom. Hon sitter och ritar.

Jag känner hans blick men bryr mig inte om den. han får en plats bakom mig, ja det gjorde ju det hela änkelt. Då kunnde han sitta och stirra på mig.
Efter ett tag ringer klockan ut för lektion och jag ställer mig snabbt upp och är som vanligt först ut ur rummet. Jag väntar på Amanda vid mitt skåp. När hon kommer fram säger jag. "Såg du den där killen?" hon ser misstroget på mig. "Alltså, du borde verkligen hitta någon som är äldre en dig, men ja jag såg honom, vadådå?" (Som om det går att hitta) tänker jag. "Jo, eller det var inget" Hon sveper med blicken bakom mig, där står en kille, en i årskursen över. Hon blinkar till honom. "Ja du kan gå" säger jag och fnissar. "tack, jag kommer återgäklda dig, jag lovar!" jag nickar och vet samtidigt att det inte kommer hända. Hon går och jag blir ensam kvar vid skåpet.

Alex har försökt att inte stirra på flickan under lektionen. När lektionen är slut får han syn på henne ensam vid sitt skåp. Han går fram henne.

Han kommer fram till mig, ja det här kunde ju annat än att inte sluta i kaos. Jag ler mot honom men känner direkt den då känslan igen, som om han var konstig på något sätt. "Hej" säger jag. Jag tar upp äpplet och håller det i handen.

"Hej!" En tjej går förbi och Alex försöker att inte dra henne til sig och bita henne. Istället tar han fram en täkt petflaska ur sin väska och tar en klunk av inehållet.

Jag smakar motbjudande på äpplet och ler. "Så hur är det att vara ny?" frågar jag. Jag ser honom inte i ögonen utan lite drömande bredvid honom för att inte visa mina ögon som ändrade färg mellan grädd-brun och brun.