Prs mellan mums och Hermione:D

"Ellie, frukost! Kan du ta med Elphias?", ropar mamma i köket.
"Ja mamma!", ropar jag till henne.
"Just det, väck din storebror också!"
Jag bär ut Elphias i köket och går in i Robins rum.
"Vakna slöfock! Du ska se mig stå och ha äran att få vinna de artonde hungerspelen, så upp nu så att vi inte kommer försent till slåttern!"
Han slår till mig löst i ansiktet.
"Jag är ju inte med längre, jag är nitton, jag behöver inte gå!"
Jag drar upp honom ur sängen och släpar ut honom till köket. Till slut ligger han på köksgolvet.

"Kom då, nån sorts frukost ska vi väl ha innan vi åker in till Huvudstaden!", säger Julie ironiskt och får upp mig på fötter. När vi står i köket och delar upp det vanliga gamla brödet bultar det hårt på dörren. Jag hinner inte gå fram och öppna innan dörren slås upp med en smäll och två fredsväktare dundrar in. Innan vi har hunnit fatta något griper de mig och Julie och knuffar ut oss ur huset.
"Vad händer?", vågar jag fråga en av dem.
"Slåttern ska börja tidigare än väntat", säger hon kallt. Jag tittar efter mig mot huset. Jag hann inte ens säga hejdå till mor.

Jag går ut i köket i min blåa klänning som räcker mig ner till knäna. På fötterna har jag silvriga sandaler med en sten på.
Det dunkar dörren så att Elphias börjar gråta. Dörren skjuts in i huset och in kommer två fredsväktare.
"Slåttern ska börja tidigare i år!", säger en fredsväktare. Isac Balesen.
De drar ut mig ur huset och ropar efter min familj, och efter oss kommer Robin. Världens bästa storebror.

Jag klamrar mig fast vid Julies hand när vi banar oss igenom den oroliga folkmassan. Vi har två likadana ljusblåa klänningar, våra allra finaste. De hann vi åtminstone ta på oss innan vi föstes hit.
Tio skälvande slag från den stora rådhusklockan tystar alla som pratar, och i borgmästaren, Oliver Tyson, går fram på scenen framför oss och berättar hela Panems historia om upproret och straffet och allt det där. Sedan läser han upp distriktets vinnare, varav bara en, Zaphira Ewing, fortfarande lever.
Sedan stiger han åt sidan och låter Pansy Oyler från huvudstaden komma fram och ta mikrofonen.
"Glatt Hungerspel, och må oddsen alltid vara er gynnsamma!"

"Jag ville följa med dig till den stora dagen.", viskar han i mitt öra.
"Tack.", viskar jag och kramar honom.

"Välkommna till den artonde slåtterdagen!" Ropar en kvinna på den stora scenen. Det är Ruth Heddingsburg som alltid står där. Hon babblar på länge. Men när hon kommer fram till lotterna börjar jag genast att lyssna.
"Pomona Ricklending!"
"Jag anmäler mig som frivillig!", ropar jag.

Med allas ögon fästa på sig går Pansy Oyler fram till glasklotet med flickornas lotter i. Oändligt långsamt sträcker hon ner handen och rotar runt bland lotterna, tills hon har valt en. Medan hon går fram till micken igen kommer jag att tänka på att jag och Julie har minst tjugo lotter var.
Pansy Oyler rätar långsamt ut lappen. Mitt hjärta går på högvarv och jag klämmer Julies hand.
"Zara Donner!"

"Ja, kom up lilla vän!"
Jag går snabbt upp på scenen.
"Och vad heter du då?"
"Ellie Hammersmith."
Jag skakar hennes hand och hon drar pojkarnas lott.
"Phillip Swanson!"

Jag visste det nästan innan jag hörde mitt namn ropas upp. Jag ska in på arenan.
Julie hyperinventilerar och stirrar förskräckt på mig, och jag tar tag i hennes axlar och ser henne i ögonen.
"Lyssna, Julie. Du får inte ta min plats! Du får inte!!"
Hon nickar och börjar gråta.
"Är Zara där?"
Jag går upp på scenen och försöker hämta mig medan hon drar pojkarnas lott.
"Joseph Bright!"

"Jag anmäler mig som frivillig! Jag heter Eric Gree."
Han har redan kommit upp på scenen innan Ruth hinner säga något.
Han ger mig ett charmigt leende. Jag kan inte låta bli att bli lite, jag vet inte...
Men han var riktigt snygg! Det fladdrar till i min mage.
"Årets deltagare, Ellie Hammersmith och Eric Gree!", ropar Ruth i mikrofonen.

Joseph. Varför just Joseph?! Han har varit min bästis i minst fem år, och så hamnar vi i samma Hungerspel. Det finns tydligen ingen rättvisa i världen.
Han går upp på scenen och ställer sig bredvid mig.
"Hej", säger han tyst och ger mig ett sorgset leende. Jag nickar bara.
"Årets deltagare i distrikt 11, Zara Donner och Joseph Bright!", säger Pansy glatt och ler mot kamerorna.