Susan Bones och den oskyldiga (?) Kendra Smith

Okej
VIsserligen är det ganska tråkigt, men ändå. Och sen har vi ju sorteringshattens sång, som blev lite konstig. Det var riktigt svårt. Och just det
Okej, här kommer det:

Kapitel fyra
Tillbaka till Hogwarts
När vagnen hade kommit fram steg Susan, Justin och Wayne av samtidigt som ravenclaweleven sprang iväg upp mot slottet.
”Vilka ämnen har ni behörighet i ?” frågade Susan.
”Astronomi, trollformellära, försvar mot svartkonster, talmagi och örtlära”, sa Justin.
”Du då Wayne?”
”Samma, minus astronomi och plus forntida runskrift. Du själv?”
”Astronomi, trollformellära, försvar mot svartkonster, forntida runskrift och örtlära.”, sa Susan.
De kom in i Stora Salen och satte sig vid hufflepuffbordet bredvid Hannah och Ernie. Strax därefter kom McGonagall in med sorteringshatten i handen och förstaåreleverna efter sig. Hon placerade hatten på en pall.
”När jag ropar upp ert namn ska ni sätta er på pallen och ta på er hatten.”, sa hon.
Hatten brast ut i sång:

Hogwarts grundades för länge sedan,
och de fyra grundarna var bästa vänner redan.
Alla hade samma dröm,
att trollkonst lära ut.
Och varför tog då denna vänskap slut?
Ravenclaw, hon ville ha de klokaste eleverna.
Och Gryffindor, han ville ha de modigaste kvalitéerna.
Hos Slytherin kom endast de med rent blod in.
Och Hufflepuff ju alla tog emot.
Som tur hade alla var sitt hem.
Annars kanske kniv och svärd åkt fram?
Hogwarts låg i fred i många år,
tills olikheterna dök upp igen.
Slutet blev att Slytherin
till slut,
gav sig av sin väg.
Nu ska ni sorteras på dessa fyra hem.
Jag hoppas dock att ni förblir,
varandras bästa vän.
Hotet utifrån har växt.
Ni måste ni förenas,
och inte splittras mitt itu.
Jag har sagt er detta nu.
Ni kanske inte lyssnar på en hatt,
men jag råder er,
av fiender och bråk,
vill vi ej se mer.
Nu, till slut, kan ni sorteras.

Salen bröt ut i applåder.
”Han snacka ju om samma sak som förra året,”, sa Ernie. ”Men han hade kortat ner det litet, han har nog tagit åt sig av kritiken.”
McGonagall gav de pratande eleverna en sur blick och satte igång med sorteringen.
”Anderson, Joseph.”
”RAVENCLAW!”
”Bishop, Laura.”
”HUFFLEPUFF!”
”Benson, Stuart.”
”GRYFFINDOR!”
”Cooper, Mary.”
”SLYTHERIN!”
”Diamand, Joan.”
”GRYFFINDOR!”
Så fortsatte det till:
”Zeller, Justin.”
”HUFFLEPUFF!”
”Sophie...Öh... Ostergreen.”, sa McGonagall. Flera elever skrattade. En liten brunhårig flicka med tofs kom fram till hatten och tog på sig den.
”För det första.”, sa hatten efter en liten stund.”Är hennes namn Sofia Östergren, inte Ostergreen. För det andra: RAVENCLAW!”
Sofia Östergren satte sig vid ravenclawbordet och sorteringen var avslutad.
”Jag ska inte uppehålla er. Smaklig måltid!” sa Dumbledore.
Maten dök upp på borden och de började äta.
När middagen var slut reste sig Dumbledore upp och surret av röster dog nästan omedelbart ut.
”Den allra bästa av kvällar önskar jag er alla!” sa han och sträckte ut sina armar.
”Vad har hänt med hans hand?” frågade Justin. Dumbledores hand var alldeles svart och såg ut som om den var död.
”Åh, ingenting att bry sig om”, sa Dumbledore och skakde ner sin ärm över handen.”Till våra nya elever: Välkomna! Till våra gamla elever: Välkomna Tillbaka! Ännu ett år av trollkonstutbildning väntar er...”
”Den ser ju ut som om den har dött”, sa Hannah och syftade på Dumbledores hand.
”Kan en del av ens kropp dö samtidigt som resten lever?” sa Wayne.
”...Och mr Filch, vår vaktmästare, har bett mig säga att det råder totalförbud mot alla skämtartiklar som inhandlats i butiken Weasleys vassa varor. De som vill spela i sina respektive elevhems quidditchlag ska som vanligt lämna sina namn hos elevhemsföreståndaren. Vi söker också efter nya quidditchkommentatorer som ska göra samma sak. Vi är glada att hälsa en ny medlem av personalen välkommen i år.” En fet man med skalligt huvud reste sig upp. ”Professor Snigelhorn är en före detta kollega till mig som har samtyckt till att återuppta sin gamla tjänst som lärare i trolldryckskonst.”
”Va?”
”Trolldryckskonst?”
”Men Snape...”
”Under tiden kommer professor Snape”, sa Dumbledore och höjde rösten så att den hördes över sorlet. ”att ta över tjänsten som lärare i förvar mot svartkonster.”
”Va? Dumbledore har ju aldrig velat att Snape ska få det jobbet.”, sa Ernie.
Dumbledore harklade sig och fortsatte:
”Som alla i den här salen vet är Lord Voldemort och hans anhängare ännu än gång på fri fot och blir starkare för var dag som går. Jag kan inte tillräckligt starkt understryka hur farlig den nuvarande situationen är och hur noga vi alla här på Hogwarts måste vakta på vår säkerhet. Slottets magiska befästningsverk har förstärkts under sommaren, vi skyddas på nya och starkare sätt, men vi måste ändå vara ytterst noggrant på vakt mot oförsiktighet från någon elevs eller lärares sida. Jag uppmanar er därför att foga er i alla de säkerhetsrestriktioner som era lärare kan tänkas ålägga er, hur besvärliga ni än finner dem – i synnerhet regeln att ni inte får vara uppe ur sängarna efter läggdags. Om ni skulle märka något konstigt eller misstänkt innanför eller utanför slottet ber jag er att omedelbart rapportera det till någon medlem av personalen. Jag litar på att ni alltid uppför er med den yttersta hänsyn till er egen och andras säkerhet.” Dumbledores blå ögon svepte över salen. ”Men nu väntar era sängar på er, så varma och sköna som ni någonsin kan önska, och jag vet att överst på ert program står det att vara utvilad till lektionerna imogon. Låt oss därför säga godnatt. Pip pip!”
Ernie och Hannah rusade iväg för att leda förstårseleverna till sällskapsrummet. Susna, Justin och Wayne lyckades, med viss möda, ta sig upp från bänkarna de satt på och började gå mot sällskapsrummet. Där mumlade de ett godnatt till varandra och gick och la sig.

Bra kapitel. Jag älskar hattens sång. Kan tänka mig att dte var svårt.

Japp, det var det. Kapitel 5 är till 60 % klart HANDSKRIVET men ingenting finns på datorn än.

LÄÄÄÄÄNGTAR

Har skrivit in cirka 50 % på datorn av det jag skrivit för hand!

Kämpa på

Ja, kapitlet kommer nog tidigast imorgon. Kul att ni gillar storyn

Okej, nu är det 4/1/13!!!
Här kommer kapitel 5:

Kapitel fem
Kendra, skyldig eller oskyldig?
När Susan kom upp till Stora Salen vid halv åtta såg hon Hannah fördjupad i en tidning. Bredcid henne satt Ernie och Wayne och diskuterade ämnena de skulle ha det här året.
”Vad är det som är så intressant i tidningen?” frågade Susan Hannah och satte sig mittemot henne. ”Systrarna Spök?”
Hannah såg upp från tidningen. ”Hej sömntutan. Nej, det handlar om Kendra.”
”Jaha, vad står det?” frågade Susan.
”Läs själv”, sa Hannah och räckte över tidningen till Susan som tog emot den.
Susan hade väntat sig att det skulle vara någon liten notis om någon gammal tant som hade Kendra som advokat. Istället var det ett stort uppslag.

Kendra Smith Gripen igår natt
Kendra Smith, 42, tills nyss advokat på Lloyd & Sander, Diagongränd 85, greps igår natt i sitt hem utanför Wells-next-the-sea i Norfolk. Anledningen var att Sophie Benson, 45, dömd för morden på den rike svenska trollkarlen August Palmgren och hans familj, krävde ny rättegång. Hon tycker att Wizengamot för 8 år sedan fällde en felaktig dom. 1988 fanns det två misstänkta för mordet: Sophie Benson och Kendra Smith. Kendra Smith gjorde motstånd mot ministerietjänstemännen men när förstärkning kom till platsen gav hon upp. Både Smith och Benson sitter för närvarande i häktet på Jan Mayen.

Omkring den artikeln var det massa små notiser. Susan skulle just läsa en av dem med rubriken ”Smith; galning eller geni?” när hon hörde en röst.
”Miss Bones?”
Susan tittade upp. Där stod professor Sprout med sin lappade hatt.
”Förlåt”, sa Susan. ”Jag såg inte att du kom, professorn.”
”Det gör inget, men nu ska vi koncentrera oss på ditt schema. Astronomi går bra. Professor Sinistra säger att du arbetar bra, även om du är lite trött.” prout log ett litet leende.”Du får fortsätta med trollformellära, försvar mot svartkonster och forntida runskrift. Trollkonsthistoria, vad är de för betyg egentligen, Bones?”
Susan rodnade.
”Nåja”, fortsatte Sprout. ”Trolldryckskonst får du inte fortsätta i, inte förvandlingskonst heller. Östlära går fint. Vill du studera alla ämnen du har behörighet i?”
Susan rodnad började lättna. ”Ja, professorn.”
”Okej, här är ditt schema”
Hannah fick fortsätta med samma ämnen som Susan plus förvandlingskonst.

”Jag önskar jag fick fortsätta med förvandlingskonst”, sa Susan när hon, Hannah och Wayne var på väg till lektionen i forntida runskrift. ”Det är ett viktigt ämne. Man har bra yrkesmöjligheter med det.”
”Jag önskar att jag fick godkänt i det. Det fick jag inte.”, sa Wayne.
”Du skojar”, sa Hannah.
”Nej. Justin fick inte heller godkänt i det.”
”Va? Är det bara jag och Ernie från Hufflpuff som klarade provet?”
”Nej. Zacharias klarade det också.”, sa Wayne.
Susan suckade samtidigt som de kom fram till klassrummet. Det var inte många som skulle fortsätta med forntida runskrift och Susan var förvånad över att hon och Wayne var två av dem. Det tyckte Wayne också, att döma av hans ansiktsuttryck. Professor Babbings kom strax därefter.
”Så trevligt att se att några av er klarade erat GET-prov.”, sa hon när alla hade satt sig. ”Under den här terminen ska vi fokusera på fornnordiska runor. Ni kommer även behöva läsa lite historia om nordiska mytologi för att förstå allting i fornnordiskan.”
Resten av lektionen behandlade grunderna av fornnordiska runor.

”Fy fasen vad mycket läxor vi fick.”, sa Wayne när han och Susan var på väg till sällskapsrummet. Hannah skulle ha lektion i förvandlingskonst och hade rusat iväg dit.
”Jag fattar inte hur vi ska kunna läsa allt det här tills på Onsdag.”, sa Susan.” Vad är nästa ämne?”
”Efter håltimmen?”
”Ja”
”Försvar mot svartkonster. Jag fattar inte att Dumbledore låter Snape undervisa i det. Han älskar ju svartkonster.”
”Exakt.”, sa Susan och tänkte hur läskigt det skulle var med Snape som lärare i försvar mot svartkonster. Han hade varit hemsk som lärare i trolldryckskonst där han slagit ner på Susan varenda lektion för att hon var usel i ämnet. Det var hon delvis därför att Snape flaxade omkring som en fladdermus ochhackade på allt och alla. Hon vågade knappt tänka på hur det skulle gå i försvar mot svartkonster. Det var tack vare DA som hon hade klarat sin GET-examen i ämnet. Och nu skulle det inte vara några DA-möten, Snape skulle hacka på henne värre än någonsin.

Under håltimmen började Susan och Wayne med läxorna i forntida runskrift men kom inte halvvägs innan det var dags att gå till Snapes lektion. Utanför klassrummet mötte de Justin.
”Var har du varit?” frågade Susan.
”Straffkommendering hos Filch.”, sa Justin.
”Redan?”
”Jag råkade slå sönder en ram till en tavla när jag var på väg upp till frukosten i morse.”
”Fint”
”Och Filch hälsar att din och Waynes straffkommendering börjar på Lördag kväll klockan 8 på hans kontor.”
”Straffkommendering? För vadå?”
”Kommer du inte ihåg att ni råkade förvandla professor Vektor till en råtta förra året?”
”Jo. Ska vi fortfarande ha straffkommendering för det?” Vi hade ju det fram till sommarlovet förra året.”
”Vektor kräver att ni har det.”
”Hur länge?”
”Vet inte.”
Där blev de avbrutna av Snape som kom flaxande. Han låste upp klassrummet. Susan satte sig bredvid Justinn. Precis innan Snape stängde dörren kom Hannah och Ernie farande. Snape stängde dörren och ställde sig längst fram i klassrummet.
”Ni har haft fem lärare i det här ämnet hittills. Alla lärare har förstås haft6 sina egna metoder att undervisa med. Därför är jag förvånad över att så många av er klarade erat GET-prov. Jag blir ännu mer förvånad om ni alla hänger med upp till FUTT-examensnivå. Ni kommer att få kämpa mot ytterst svåra fiender. Svartkonster. De här bilderna kan ge er föreställningar om er fiende.” Han viftade lojt med armen mot några hemska tavlor. Susan läste den enda texten som var tillräckligt nära för att kunna läsas. Textan var; Effekt av Dementorkyssen. Tavlan föreställde en trollkarl med tomma stirrande ögon. Susan ryggade tillbaka.
”Idag ska vi börja arbeta med icke verbala förtrollningar. Vad är fördelen med icke verbala förtrollningar?” sa Snape med en dånande röst genom klassrummet. ”Ja, Hopkins?”
”Eftersom man inte uttalar förtrollningen högt vet ens motståndare inte när man förhäxar dem. Eller med vad.”, sa Wayne.
”Helt rätt, Hopkins. Det förvånar mig att inte alla i klassen räckte upp sina händer. Ni ska nu dela upp er i par och den ena av er ska förhäxa den andra icke verbalt. Den som utsatts för förhäxningen ska avvärja den lika tyst. Sätt igång.”
Susan ställde sig mittemot Wayne.
”Okej. Vem ska förhäxa?” frågade Wayne.
”Jag kan göra det.”
Susan ansträngde sig till sitt yttersta. Det röda håret sprakade av elektricitet. Till slut orkade hon inte med det och mumlade en kittlingsförhäxningen mot Wayne. Han viftade med trollstaven utan att säga något men istället för att avvärja Susans förhäxningen fick Snape något grönt bubbel i ansiktet.
”Straffkommendering ikväll, Hopkins och Bones.”, sa han. Susan gjorde en ansats för att säga emot men hejdade sig.
”Men professorn...”, började en pojke med brunt här som räckte ner till axlarna.
”Tyst Goldstein, annars får du också straffkommendering.”
”Men Susan gjorde ju ingenting!”
”Straffkommendering ikväll, mitt kontor, klockan 7. 10 poängs avdrag från Ravenclaw och 20 från Hufflepuff. Läxa tills nästa gång: Öva på icka verbala förhäxningar! Lektionen är slut, ni kan gå.”

Det var en sur Susan och en sur Wayne som kom in till lunchen i Stora Salen.
”Inser du att vi redan har fått minst två straffkommenderingar?” sa Wayne när de satte sig ner. Susan hade berättat för honom om straffkommenderingen hos Filch.
”Jo tack. Jag tror att jag har uppfattat det.”, sa Susan och slevade upp potatismos på sin tallrik.
”Vad har ni för lektion i eftermiddag?” frågade Hannah och satte sig bredvid dem tillsammans med Ernie och Justin.
”Talmagi”, sa Justin och Wayne i kör.
”Trolldryckskonst”, svarade Ernie.
”Håltimme”, sa Susan och sneglade på sitt schema.
”Samma här”, sa Hannah till Susan.”Skulle du kunna hjälpa mig med Mcgonagalls läxa?”
”Jag studerar inte ens förvandlingskonst, Hannah. Däremot kan vi ta itu med Babbings läxa.”, sa Susan.
”Okej”, sa Hannah och tog en tugga av sin spenatpaj.

Efter lunchen stack Wayne och Justin till sin lektion i talmagi med Vektor.
”Hon kommer mörda mig”, sa Wayne när han och Justin skildes från de andra utanför Stora Salen.
”Skyll dig själv”, sa Hannah och fick två sura blickar från Wayne och Susan.”Okej! Jag tar tillbaka det!”
Ernie vek av strax därefter till fängelsehålorna medan Susan och Hannah kröp in i sällskapsrummet.
”Okej”, sa Susan när de hade satt sig i varsin av de otroligt dammiga, gula fåtöljerna. ”Har du läst lite av den första boken vi skulle läsa?”
”Jepp, kapitel 1 och 2, under lunchen.”
”Okej. Då börjar jag med att förhöra dig; Vem var den viktigaste guden i nordisk mytologi?”
”Odean.”
”Oden, Hannah. Skärp dig.”
”Okej”
”Vad hette gudarnas del av världen?”
”Asgård.”
”Vad var Yggdrasil för något?”
”Var inte det ett träd? Typ ... Ek?”
”Asken Yggdrasil. Vad hette ...”
BOOM!!!!!!!!
”Vad var det där?” frågade Hannah. Och hon var inte ensam. Alla i rummet pladdrade i mun på varandra.
BOOM!!!!!!!!
Den här gången trillade faktiskt flera elever av sina sittplatser. Susan var en av dem.
”Hjälp mig upp, Hannah, så vi kan komma ut härifrån och se vad det är för något.”
Nästan alla elever i rummet var redan på väg ut. Hannah drog upp Susan på fötter. De sprang upp till Stora Salen där de antog att ljuden kom ifrån.
Flera av eleverna trängdes redan där och pratade upphetsat med varandra. I trängseln fanns det även ett par lärare som försökte hålla koll på eleverna. Uppe i taket svävade spökena och pratade lika upphetsat med varandra som eleverna. Susan och Hannah trängde sig in i salen och kom ganska långt fram. Några elever viskade:
”Här kommer hon!”
”Släpp fram henne!”
Framför Susan och Hannah flyttade elvernapå sig så att det bildades en liten gång. Susan började gå framåt med Hannah tätt efter sig. Gången krökte sig och de stod helt plötsligt längst fram i folksamlingen. Susan trodde inte sina ögon. För rakt framför henne stod
Amelia
Susan
Bones

Åhh, spännande!
Jag har läst igenom allt nu, och du skriver fantastiskt! Jag gillar dialogerna särskilt mycket, de är både roliga och känns äkta.

Tack!!!

skit bra vid redan det första stycket blir man intresserad