Privat roll mellan Emma Granger och Zmaragd. KOMSI KOMSi Sia <3 :)

Namn: Leomindo Clearwater
Ålder: 13?
Elevhem: Hufflepuff
Kön: Kille
Familj: Mamma, pappa och fyra småsyskon
Trollstav: 14 tum, Kastanjeträd, oböjlig med en kärna av drakhjärtesträng.
Boggart: Att han ska bli opopulär.
Patronus: Korp.
Utseende: Mellanbrunt, axellångt hår, stora gröna ögon och en liten mun, som ofta bär ett såkallat Mona Lisa- leende.
Personlighet: Leomindo är en ytterst mystisk person. Han har likaså en mystisk familj och det är svårt att veta vad han tycker och tänker om saker, man vet liksom alldrig om han talar sanning. Han är mycket populär bland de andra flickorna i sitt elevhem, och det trivs han med. Mer rollas fram...
Övrigt:---

Jag vet att jag inte förklarade cleos personlighet så bra, men kan inte ändra, för det första orkar jag inte från ipaden och för det andra funkar typ inte internetet på datan. Klart att dem kan vara 13!! Kan du börja?

Ok Dessutom tycker jag inte alls att det dåligt! Leos var väldigt slarvig, så...
------------

Vårsolen letar sig in genom gardinen i fönstret och Leomindo välkomnar försiktigt den nya dagen genom att kisa med ögonen. Alla andra i sovsalen har inte vaknat än, så Leo kryper försiktigt i sina kläder och tassar ner till sällskapsrummet. Där är det helt tomt, sånär på några tjejer som sitter i ett hörn och viskar. Leo orkar inte lyssna på deras tjatter, utan sätter sig i ett annat hörn av rummet och studerar sina nagelband, i brist på annat att göra.

Ska dem träffas vid sjön elller nåt??

---------------

Cleo tittade sig runt och kisar till sist när solstrålarna söker sig in i sovsalen. Maria, Caroline, Hanna och Cleo är dem trettonåriga flickorna i Ravenclaw. Cleo var den ända vaken av tjejerna. Hon tog med sig en bok och tassade ner i sällskapsrummet. Hon satte sig i soffan med boken och log. Hon älskade detta.

((Ok ))

((Ska du skriva?))

((Ja, var lite lat bara ))
---------
Leo slår försiktigt ihop boken som han hittat i sällskapsrummet och lägger den på sin plats. Tjejerna sitter fortfarande kvar och fnissar. Om jag någonsin ska ha en tjej, tänker han, så ska det inte vara en skvallrande fnitterfia som de där. Han suckar lätt och reser sig. En promenad vid sjön skulle passa, nu när det bara verkar vara han som är vaken.

((Hahahahahahahahahahha))
------------
Cléo läste snabbt ut boken och kände att hon ville ut till sjön. Hon som älskar att rita tog med sitt ritblock och gick ner till sjön. Ingen brukade vara vaken vid denna tiden och det var helt tyst i slottet när hon gick ner för marmor-trapporna.

Hon kommer ner till sjön. Hon ser inte någon och sätter sig ner.
"I believe I can fly, I believe I can touch the sky", började hon sjunga.

((Han kan ju såhär märka henne och han blir typ kär i henne, men hon spelar typ svårflörtad elr?))

((Det blir bra!))

Leo vankar av och an vid sjön. Lyssnar på dess stilla kluckande och fågelsången som stämmer in. Just då när han går där och småvisslar, hör han en röst från ängen. "I believe I can fly" Det är en vacker röst, och Leo vill absolut veta vem det. Försiktigt smyger han sig fram mot rösten. Där sitter en flicka. Hon har just slagit sig ner vi ett träd, med ett ritblock i handen. Han ser på henne i stillhet. Det långa bruna håret vajar i vinden. Leo blir alldeles stum.

Cléo fortsätter sjunga. "I think about it every night and day", sjunger Cléo och ritar vattnet. Hon får alltid idéer när hon är nära vatten.
"Spread my wings aand fly awaaayy", Cléo älskar att sjunga och fortsätter. Hon ritar lätt med blyertspennan.