Merlin roll

Under vilken säsong ska rollet utspela sig? Det måste vara efter Mordreds första vistelse i Camelot eftersom att min mall är så, hehe

Vi behöver inte följa någon säsong. Varför inte hitta på en egen variant?

En person till och sen kan vi börja.

^ Okej, det blir bra

Pax Merlin!

Namn: Merlin
Ålder: 18?
Familj: Mor (lever) Far (död)
Bakgrund: När hans mor upptäcker att Merlin har magiska krafter skickar hon honom till Camelot, till Gaius för skydda honom. Gaius hjälper honom att lära känna sina krafter bättre.
Han blir han Prins Arthurs betjänt när han räddar honom men ifall han råkar avslöja sina krafter för någon så blir han direkt hängd.
Magiker/druid/Vanlig:Magiker
Utseende: Svart kort hår,avlångt ansikte,blågröna ögon, liten mun,Brun kofta, blå tröja, röd halsduk, bruna enkla byxor och ett par svarta skor.
Personligheter: Han tar sitt öde på allvar och använder sin magi för att på bästa sätt rädda Arthur utan att någon märker nåt.
Därför tror Arthur ofta att han är mesig och rädd och absolut inte modig!

Någon soim vill börja?

((Jag kan börja! ))


Han gick ner på knä och la handen mot den släta stenen. Sedan slöt han ögonen och mumlade några väl valda ord. Omedelbart förändrades allt för hans inre syn. Mordred såg hur den krokiga stigen slingrade sig fram genom det vackra landskapet. Han kunde höra fågelsång och harmoni längs vägen. Snart kunde han urskilja ett vackert slott mellan trädgrenarna - Camelot.
Mordred slog upp ögonen. Han var snart där, på stället där han förlorat sin vän och beskyddare Cerdan. Han saknade honom så mycket att han inte riktigt visste vad han skulle ta sig till. Det hade gått lite mer än ett år sedan Uther lät avrätta honom. Man kunde tro att ilskan skulle avta längs det gångna året, men nej, den tycktes växa för varje dag.
En tår föll nerför hans kind. De andra druiderna var säkert oroliga vid det här laget. Mordred hade planerat ett sätt att rymma i åratal, tillslut hade han lyckats. Men det kändes konstigt att det inte fanns någon som släpade honom tillbaka till deras läger längre. Förmodligen letade de effektivt efter honom, men han var långt borta nu. Han kunde faktiskt klara sig själv.
Mordred tog sig samman och reste sig upp igen. Han drack lite vatten från en säker vattenkälla och fortsatte sin resa...

(då joinar jag in här xD)

Morgana tittade ner på gården där människorna rörde sig. det var inte så längesedan hon upptäckt vad hon var och vem hon var. att Uther hade dolt det för henne hela hennes liv var något som gnagde i henne. Hon hade levt i en lögn. Hon slog sig ner i en stol och studerade sina händer. inte bara var hon kunglig utan hon var också häxkvinna, en magiker. Hon ansåg den kombinationen både farlig och följd med möjligheter. Hon undrade för en kort sekund om Arthur visste att de var släkt men han tvivlade på det. Men även om han visste att de var halvsyskon bekymrade det inte henne, hon skulle få tronen förr eller senare

"Han kan vara var som helst" Alex ser på Aily.
"Varför kan du inte lyssna? Han är påväg till Camelot!" Aily försöker hålla tillbaka sin ilska. Dom vägrade låta henne följa efter Mordred när han gav sig av.

Han var nu framme, men visste inte riktigt hur han skulle bete sig för att komma förbi vakterna. Han förbannade sig själv för att han bara funderat över hur han skulle komma bort från sitt folk, och inte hur han skulle klara av att komma in i Camelot.
Sedan slog en tanke honom. Morgana och Emrys fanns här, kanske han kunde se oskyldig ut och lura dem på något vis. Men Emrys var klok, han skulle aldrig gå på något så simpel och Morgana må var svag för honom, men hon var inte dum. Men problemet var att han inte ville lura dem för att ta kungens liv, han ville göra det rättvist. Morgana och Emrys var vänner, inga redskap.
Mordred kom inte på någon bra sätt att lura vakterna, så efter mycket funderingar sände han sina vänner i slottet ord de helt säkert skulle höra.
Det är jag, Mordred, jag har återvänt.

Jag gör en egen karaktär, vill inte behöva anpassa mig efter vad karaktärerna i serien skulle ha gjort

Namn: Elena
Ålder: 17
Familj: Ingen numera förutom sin bror som hon inte vet var han är.
Bakgrund: Hennes far dog i krig när hon var liten, två år för att vara exakt. När hon var 14 reste hennes storebror Seth iväg, han var då 17 år. Han skulle söka jobb av någon anledning Elena inte visste om. Han lämnade då Elena och hennes mamma själva i byn. Det var tre hårda år och för någon månad sen dog Elenas mamma. Elena visste att hon inte kunde stanna kvar i byn, så därför begav hon sig till Camelot i hopp om att få ett simpelt jobb.
Magiker/druid/"vanlig": vanlig i början, men hon börjar märka att allt inte är som det verkar vara.
Utseende: Elena har midjelångt ljusbrunt, rakt hår med lite mörka slingor i. Hon har alltid älskat sitt hår och har det ofta utsläppt. Elena är smal och normallång. Hon har ett fint, diamantformat ansikte. Hennes näsa pryds av få, svaga fräknar. Det var mer när Elena var mindre. Hennes ögon är mörkt bruna och hon har långa mörka ögonfransar som kantar de. Hennes läppar är inte så fylliga, men har en fin röd nyans.
Personligheter: Elena har alltid varit snäll och godhjärtad. Hon är artig och väluppfostrad. Hon vet hur man ska föra sig bland folk. Men en sak som hon inte kan hålla sig ifrån är bågskytte. Seth lärde upp henne emot mors vilja. Deras mor tyckte inte att Elena skulle kunna en sån sak som bågskytte. Men Elena var envis och hon fick som hon ville.
Elena är smart och kvicktänkt. Hon är inte särskilt atletisk och är rädd för det mesta.