Vinterhjärtan - Remus & Sirius / Wolfstar

BRA!!!!

Tack! Vet det, men jag tycker moony är finare, men jag kan lägga till en förklaring

Tycker jag med, gillar egentligen inte att översätta namn, men jag ville bara berätta ifall du inte visste
När kommer nästa kapitel förresten?XD

Ska försöka skriva det imorgon efter skolan

Yaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaayyy!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 4

Lupin drog sin halsduk lite tätare runt sig, och torkade bort några smältande snöflingor som landade i hans ansikte. Det snöade och blåste mer och mer för varje steg Lupin och Sirius tog mot Hogsmead, och ingen av det två killarna ville egentligen vara ute i stormen. De var lika tysta som vid frukosten, men av olika anledningar. Lupin hade inte sovit ordentligt på länge, och han var trött på att inte kunna tala med Sirius som vanligt, trött på att vilja berätta, trött på att försöka dölja sina tankar och känslor. Trött på att grubbla och fundera. Han ville inte längre. Går det inte att stänga av känslorna för en lite stund? Lupin suckade högt, men tack vare snöstormen hörde inte Sirius det. Han skulle bara ha börjat frågat, och Lupin kunde inte förklara. Inte nu i alla fall. Inte på länge. Han var tvungen att förstå sig själv bättre först. Idag skulle han bara vara glad beslöt han, och sköt iväg de dystra tankarna för ett tag.

Sirius stannade till och fångade upp lite snö i sina skinnhandskar, och började gör en boll. Han kramade den hårt, slängde upp den i luften några gånger, och fortsatte sen att krama bollen. Den blev mindre och mindre, och tillslut var det bara en lite isboll som flög mellan den mörkhåriga killens händer, hårdare och hårdare för varje kast. Lupin sneglade bort mot Sirius, och bröt plötsligt ut i ett skratt, ett skratt som för första gången på länge lät glatt. Sirius såg upp mot sin vän med ett undrande ansikte.
”Vad är det?” frågade han och log förvirrat mot Lupin, som fnittrade bubblande.
”Ingenting egentligen. Jag bara undrar vad den stackars snöbollen har gjort dig?” svarade varulven, och såg mot Sirius händer, där små,små is-smulor sakta smälte bort, och rann ner längs hundpojkens handleder. Han följde Lupins blick, och började skratta sitt hesa skratt.
”Kul att det glädjer dig, jag bara funderade på ett speciellt litet regnmoln.” svarade han kryptiskt, och kastade det som var kvar av snöbollen i huvudet på sin kompis, och fort gav igen. Snöbollarna yrde genom luften, och efter en stund överröstade deras skrik och skratt vindens ihärdiga tjut.


Hoppas ni tycker om det! Tack för det ni sagt om det tidigare kapitlen, och kom gärna med tips och ideér!

BRA!!!!

tack!

Super bra!!!

Tack