Marias Väg till Hogwarts

Kapitel 4.

Pojken sträckte sig till sin fulla längd, minst två huvuden längre än Matilda B, och log självsäkert.
"You can't know Harry Potter. He's just started and he's parents are dead. And you know what? He won You-Know-Who!"
Flickorna såg på varandra- och började gapskratta. De var chockade över att höra att han verkligen gick på Hogwarts men tydligen också väldigt glada. Pojken såg plötsligt väldigt osäker ut och yttrade sig snabbt och kort innan han gick till sina vänner;
"J-Just so you know it!"
Efter det hade lokföraren kommit och fört dem till en tom kupé med skolkläder, böcker och annat användbart.
"Men våra föräldrar?" hade någon frågat. Då hade lokföraren skrockat vänligt och förklarat att föräldrarna blev förorättade och skulle bli medvetna om allt.
Så nu var det alltså fritt fram.
"Oh my, I can't believe it! We're on our way to Hogwarts!" utropade Wendy, hoppandes upp och ner på sin plats.
"Ja, jag kan ännu inte tro det", sa Isabella. "Otroligt! Ena sekunden i det tråkiga trygga och nästa i roliga spännande! Och hörde ni vad pojken sa?"
Alla böjde sig framåt och började upphetsat fnissa och viska om Harry Potter.

Good!

Kapitel 5.

Efter några timmars tågresa- halft vanligt, halft flygande- kom en elev till tjejernas kupée och berättade att de skulle byta om, men farit direkt därifrån.
Flickorna började fundera. Vadå- byta om?
"Look!" ropade Victoire pekandes på en hög ovanpå en av hyllorna.
"Det är våra skolkläder!" sa Maria.
Den längsta av dem, alltså Matilda B, steg upp på bänken och lyfte ner kläderna. Alla hade en egen hög inpackat i plast med tillhörande namnlapp, men ännu inga elevhemsmärken.
"Åh nej!", viskade Alice. "Vad händer om vi hamnar i olika?"
Alla såg på varandra.
"Om vi gör det, lovar vi att alltid träffas då vi kan!" sa Matilda och sträckte fram sin hand med handflatan neråt.
"Ja!"
Alla andra gjorde likadant ovanpå Matilda B:s och log. Det här var det bästa som kunde ha hänt dem!

Jättebra skriv mera!!!

Thanks