Den mörka konsten att lösa ett mord [SV]

Awesome!!

2 dec, 2012 11:18

Mega awesome! Vilken bra adventspresent för mig!! har redan *bevakat

---

2 dec, 2012 11:37

Jag läste första, och ska absolut läsa den här också!

---

2 dec, 2012 18:14

2 dec, 2012 20:15

Grymt bra! den första var helt otroligt bra och jag vet att den här kommer blir super bra den också!

---

7 dec, 2012 22:18

*jag bevakar*

8 dec, 2012 08:26

Då var det dags för Xenias första kapitel! ♥

2. Xenia

Xenia ligger på rygg i sin säng och stirrar upp i taket. Det är sommarlov men regnet står som spön i backen och det mullrar lågt från ett åskmoln en bit bort. På nedervåningen råder ett fullständigt kaos; Wilmer, hennes nya lillebror, gallskriker som om det inte finns någon morgondag, en tekanna går i kras, Neville svär och Hannah suckar. Xenia suckar hon också, hela sommarlovet har sett precis likadant ut; regn, barnskrik, irriterad Hannah och disträ Neville. Det enda som skiljer den här sommaren från den förra är att Theresa och Xenia umgåtts väldigt mycket, de hade haft filmkvällar, gått på marknaden, åkt till en mugglar-galleria och köpt nya kläder, ätit glass, tagit tåget in till London och badat i havet. De två hade verkligen umgåtts, men nu har Theresa åkt iväg till Theodore är Xenia är helt ensam och vet inte vad hon ska göra. Xenia reser sig upp och kikar ut genom fönstret och till sin förvåning sitter en svart dyblöt ugglar på fönsterbrädan och knackar med näbben mot fönstret. Xenia öppnar fönstret och lyfter in den blöta ugglan och knyter loss brevet från dess fot. Det är ett brev från Scorpius, Xenia ler när hon ser hans handstil på kuvertet och rycker upp det.

Min kära Xenia,
Det var ett tag sedan jag fick ditt brev, men jag har varit i USA med mamma och pappa så jag har inte hunnit skriva. Vi åkte till Oregon, jag tror att det är där det finns mest trollkarlar och häxor i USA eftersom Salems institut för häxor ligger i den delstaten. Sedan åkte vi till Los Angeles och New York innan vi åkte tillbaka till England. Jag saknar dig så mycket nu, och som du och Theresa erbjöd mig i ditt brev, så kommer jag gärna och hälsar på er i Ottery St. Catchpole! När kan jag komma? Ha det bra, ser fram emot att träffa dig igen. Hälsa Theresa!
Din Scorpius.

Xenia sätter sig direkt vid skrivbordet och svarar att Scorpius kan komma förbi närsomhelst bara det är snart. Hon skriver Scorpius Malfoy på kuvertet, torkar av den blöta ugglan med sitt sängöverkast och knyter sedan fast brevet runt ugglans ben. Sedan skickar hon iväg ugglan, och den flyger iväg och försvinner bakom några träd. Xenias hjärta gör ont av saknad och hon trycker pannan mot det kalla fönstret, regnet piskar mot rutan och Wilmers skri tilltar i styrka. Xenia suckar och går motvilligt ner för trappan, hon snubblar till på ett blöjpaket och de fyra sista trappstegen ramlar hon ner för.
”Xenia!? Jag har inte sett dig på hela dagen och plötsligt ramlar du ner för trappen!” Säger Neville, skyndar sig fram och hjälper Xenia upp på fötterna igen. ”Hur gick det, gumman?”
”Äsch, det gick bra, oroa dig inte!” Säger Xenia och går in till köket, där hon stannar i öppningen förfärad över kaoset därinne. På spisen står en kastrull och kokar över, disken i diskhon svämmar över och köksbordet är inte avdukat. På golvet ligger kuddar och filtar från sofforna i vardagsrummet.
”Pappa!” Säger Xenia, hon låter gnälligare än vad hon tänkt. ”Jag kan inte bjuda hem Scorpius till det här!” Neville kommer in i köket och slänger sig fram till den kastrullen där gulgrön gegga börjar välla över kanten, han drar av den från den varma plattan. En kökshandduk hänger över axeln på honom och han ser äldre och tröttare ut än någonsin.
”Om du hjälpte till lite mer istället för att vara instängd på ditt rum hela dagarna skulle det inte behöva se ut såhär!” Säger Neville och börjar duka av bordet med ryckiga rörelser. ”Jag och Hannah har knappt fått sova på hela lovet, hur tror du vi ska orka med att ta hand om en två veckors gammal bebis och två tonårstjejer som inte har hjälpt till ett dugg!?” Han slänger med sin trollstav och diskborsten börjar diska tallrikarna, sedan ser han på Xenia med trötta blixtrande ögon. Xenia står orörlig på golvet, hon känner att hon får dåligt samvete samtidigt som hon tänker på katastrofen om Scorpius får se det.
”Förlåt, men jag har hållit mig borta från allt det här just för att det är så kaotiskt!! Jag orkar inte med att vara hemma när alla bara är irriterade och arga och när Wilmer bara skriker! Vet du vad, jag kanske rentav flyttar hem till mamma och Rolf, där är det i alla fall lugn och ro och jag behöver inte skämmas över huset om Scorpius kommer över!” Xenia låter argare och argare och det sista ångrar hon att hon sagt, för Neville vacklar till ser chockad ut, han öppnar munnen men säger inget. Xenia plockar upp The Daily Prophet som ligger framför hennes fötter och ger den till Neville, som tar emot den och lägger den i soptunnan.
”Gör som du vill, Xenia, du ska inte behöva skämmas över din familj eller hus. Flytta hem till Luna om du vill, gör det”, säger Neville och låter sårad. Xenia borde få dåligt samvete men hon är bara så irriterad och ilsken på hela situationen. Hon nickar och går ut från köket fort så hon inte ska behöva se Nevilles ledsna ansikte. I hallen slänger hon ett getöga in i vardagsrummet där Hannah sitter utslagen på soffan och ammar Wilmer. Det hugger till i magen och Xenia springer upp för trappen och slänger igen dörren efter sig. Det hon sa till Neville om att flytta till Luna menade hon egentligen inte, men när hon tänker efter vore det skönt att bara försvinna från kaoset i huset. Men samtidigt så älskar hon att bo hos Neville och Hannah i Ottery St. Catchpole. Xenia skakar på huvudet och försöker skaka av sig det dåliga samvetet och beslutsångesten och tar upp boken hon just börjat läsa, en mugglar-deckare som mest handlar om att lösa ett mord, en ganska långtråkig bok tycker Xenia men börjar ändå läsa ett kapitel. Snart somnar hon med boken i handen.

Mitt i natten vaknar Xenia igen, solen börjar gå upp och en grå stor uggla sitter utanför fönstret. Xenia ser direkt att den är från Hogwarts, det är GET-betygen. Nervöst öppnar hon fönstret och tar emot det stora kuvertet som ugglar bär på, sakta öppnar hon kuvertet och drar ut pappret inuti.

Försvar mot svartkonster: A
Trollformellära: U
Förvandlingskost: Ö
Trolldryckskonst: A
Örtlära: U
Trolldomshistoria: U
Astronomi: U
Skötsel och vård av magiska djur: Ö
Magiskt hantverk: U
Naturens krafter: U

Xenia ler stolt, betygen var bättre än vad hon väntat sig, hon drar lite på munnen åt U:et hon fått på trolldomshistoria.. Xenia öppnar sovrumsdörren för att springa ner och visa Neville de fina betygen men kommer på att det är natt och att han antagligen ligger och sover. Hon smyger ändå ner i köket, för magen kurrar något förskräckligt. Köket är nästan lika stökigt som innan, Xenia öppnar skafferiet och letar efter någonting ätbart. Hon tar fram ett paket med kex och går in i vardagsrummet. I ena hörnet står Wilmers spjälsäng provisoriskt ställd, Xenia kan inte låta blir att gå fram till sängen och kika ner på sin lillebror, som för ovanlighetens skull, ligger och sover. Xenia ser på honom en stund, och plötsligt slår Wilmer upp sina gröna ögon och glor rakt in i Xenias, men han skriker inte utan förblir tyst. Det ser på varandra ett tag (Xenia vågar inte bryta ögonkontakten ifall Wilmer skulle börja skrika), sedan blundar Wilmer och Xenia slappnar och går upp på sitt rum igen. Hon fördriver tiden på sitt rum med att läsa, skriva och rita, sedan när natten blir till morgon hör hon hur resten av huset börjar vakna till liv. Vid klockan åtta börjar Wilmer skrika och dagen har officiellt börjat.

Senare på eftermiddagen sitter Xenia på sitt rum och målar naglarna med ljuslila nagellack när ytterdörren öppnas och Theresas välbekanta röst ropar ”Hallå!”. Xenia springer direkt ner och omfamnar sin syster, när hon sedan släpper taget ser hon på Theodore Nott som aningen besvärad står med händerna i fickorna.
”God eftermiddag, Professor Nott,”säger Xenia och ler lite, han ler tillbaka men hinner inte svara för Neville kliver in i hallen.
”Tjenare Theodore! Kom in! Vill du ha en kopp te?” Säger Neville ovanligt glatt.
”Tack men nej tack, Neville, jag borde nog… dra mig hemåt igen.” Svarar Theodore. Neville, som knappt varit utanför huset på veckor och beter sig ovanligt konstigt och försöker övertala Theodore.
”Kom igen! Det var så längesedan vi sågs, och jag är säker på att Hannah gärna vill prata lite med dig också.” Säger Neville i ett försök övertyga Theodore. Theodore skakar på huvudet.
”Jag får verkligen lov att tacka nej, Neville, men hälsa till Hannah. Och Theresa…” Han vänder sig till Theresa, ”sköt om dig.” Han kramar om henne och går sedan snabbt ut genom dörren och försvinner. Neville ser lite besviken ut och går tillbaka in i köket. Tillsammans börjar Xenia och Theresa bära upp packningen till övervåningen. Xenia följer efter Tess som går in på sitt rum.
”Scorpius kommer och hälsar på.” Säger Xenia och ler samtidigt som hon sätter sig på Theresas säng.
”Toppen! Får se vad Hannah säger om det.” Svarar Theresa och ler mystiskt. Xenia skrattar och nickar. Sedan spenderar de resten av kvällen åt att prata om allt möjligt. Någon gång vid ettiden på natten somnar Xenia i Theresas fåtölj med kramp i kinderna och magen av allt skratt.

---

8 dec, 2012 22:56

8 dec, 2012 23:16

Jättebra.

---

Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören"

9 dec, 2012 07:29

9 dec, 2012 08:14