1-årsdag på mugglis.

_{Skrivet av AlexZz:}


Jag är numera 1 år gammal.

Ja, som sagt, jag är numera 1 år gammal här på allas vår älskade mugglis. Hur kommer det sig? Den frågan har jag ställt mig hur länge som helst känns det som. Hur kommer det sig att jag fastnade för mugglis så länge som jag gjorde? Jag spekulerade länge och väl på om det verkligen bara var för att jag började bli lite mer aktiv i forumen. Eller om det berodde på något annat. Kanske var det för att jag började skriva FF. Kanske var det på grund av The Dark Side. Knappast. Jag insåg att för att jag ska ha stannat kvar så länge som jag gjort måste jag hittat någon meningsfullt att se och sakna.

Bara för någon timme sedan, jag vet att det är en aning sent att komma på något så uppenbart nu, att det var för alla mugglisar jag lärt känna under det här året. Alla åsikter jag fått ta del av och alla synpunkter, insikter och problem jag fått lära mig av. När jag blev medlem var det bara cirka 10.000 - nu är mugglisarna närmare 20.000, iallafall verkar det så. Men stämningen förblev densamme. Under året har jag även fått nya vänner, jag blev mer insatt i rollspel, jag blev mer kreativ än innan och jag vågade mer.

För ett år sedan hävdade jag bestämt att jag inte var i närheten av en Gryffindor, jag blev ärligt talat chockad när jag blev inplacerad. Men mitt elevhem har visat att en gryffindorare kan vara så mycket mer än att handla modigt, eller våga göra precis allt. Gryffindor har lärt mig att det finns olika sorters mod. Jag vågar till exempel säga vad jag tycker mer än förut, det började efter att jag bevakat en tråd i gryffindor som bevisade att man verkligen kan säga vadsomhelst. Det finns alltid någon här på vårt runda klot som tycker likadant - eller någorlunda lika, eller kanske inte alls. Men ingen var elak, ingen sa något dumt som fick en att må dåligt om man sa sin åsikt.

I am totally serious - jag skrev att Peter Pettigrew var en av mina favoritkaraktärer och ingen sa något i stil med: “Är du korkad eller? Han är ju den värsta karaktären i hela Harry Potter!” - Ingen! Jag var smårädd när jag skrev det första gången, nu bryr jag mig inte.

Om man ska gå vidare till resterande saker jag älskar om mugglis är att det är en rolig sida, man får säga man vad vill - om det inte är elakt förstås - tycka som man vill, skriva som man vill och ingen säger något om det inte är på ett snällt plan. Det är vid väldigt få tillfällen det har uppstått riktiga bråk här på mugglis när parter börjar vara rent ut sagt elaka mot motparten. Det tycker jag är beundransvärt.

Jag älskar det här stället, jag älskar att folk stöttar mig, hjälper mig, finns här om jag behöver skriva av mig. Jag älskar hur det finns människor som behöver mig om synpunkter och hjälp ibland och jag har aldrig sett mig som den sortens person - även om jag lätt tappar humöret så försöker jag ändå hjälpa. Jag kan få hjälp om jag ber om den, jag kan ge hjälp om andra vill ha den. Jag har aldrig någonsin trott att folk skulle behöva mig och mina åsikter, min hjälp överhuvudtaget. Innan mugglis var jag ett tvättäkta vrak. Jag höll på att gräva min egen grav, men mugglis drog upp mig på fötter. Folk pratade med mig som om jag var en människa och inte det gnälliga mellanbarnet som bara går runt och är sur hela dagarna - jag blev en person. Äntligen såg folk mig och ville hjälpa mig om jag behövde. Jag behöver inte le och säga att allt är bra på mugglis för jag vet att det är okej att skriva av sig om det behövs.


Jag älskar Mugglarportalen. Jag älskar allt med hela sidan, till och med dess brister för det visar bara att inget är perfekt.

I ♥ Mugglis. And I’ll always do.

P.S.
Komplimangbomb till hela mugglis - för att starta den skickar jag iväg den till mina vänner!


CITERA INTE DET HÄR INLÄGGET ÄR NI SNÄLLA! ♥

Hell yes! I am from now on an official one-year-old!