Arvtagaren privat

Jag och Dimiond flög brevid skeppet, Dimond ville ha
sälskap när vi såg något rött en bit bort. När vi kom nermare såg jag att det var en drake. Plötsligt insåg jag vem det var. Det var Murtagh och Törne.
- Enya kolla där borta, skrek jag. Murtagh och Törne!
Den röda draken kom närmare och närmare.
Jag sa åt Dimond att flyga närmare tills jag kunde se ryttaren klart och tydligt. När han såg mig drog han svärdet ur skidan.
Jag skrek till av förvåning när jag såg den blodstänkta klingan .

Jag fick syn på Törne. Men jag blev inte rädd, för jag visste att de hade hjälpt til att döda Galbatorix eftersom jag var med is striden.
-Det är lungt! skrek jag till Aryana, de hjälpte till att döda kungen! lade jag till sedan.

- Jag vet, skrek jag tillbaka,det vet väll alla. Han atakerar mig. Det gjorde han faktiskt fast jag parerade slaget.
- Nu du skrek jag och stötte undan zaroc.
- Jag ger mig , skrek han
- Murtagh Morzanson har du glömmt mig!

Jag och Sayn flög upp till Murtagh och Aryana där Murtagh hade gett sig precis.
-Murtagh, vad vill du? frågade jag.
Murtagh vände sig om och såg på mig.
-jaha, ännu en ryttare viskade han och log, ni ska till Eragon va?
-ja... Svarade jag surt,
-stick nu
-Nej, sa Murtagh

- Varför tycker du att han ska sticka .En sån unge kan behöva hjälp.
- Föresten vaför har du inte hört av dig på så många
år? sa jag vänd mot Murtagh.
- Jag är ingen unge, svarade han . Och jag har inte hört av mig för att jag inte har haft tid.
-Det har du visst det
- Enya jag skrek för att jag blev förvånad, vi är barndomsvänner fast jag är många åräldre

-Jaha... Jag visste inte det...
-Jag följer med till Eragon, sa Murtagh. Jag vill prata med honom
-Vänta, sa jag och sa en bäsvärjelse för att hämta vatten. Jag kristallskådade Eragon och frågade om det var okej.
- Menar du allvar! sa han förvånat.
-Ja!
-okej då

- Vad kul att du följer med
- Kul att vi sågs igen, Aryana
- Synd att inte Arya kunde följa med oss men hon måste ju ta hand om de nya drakarna och vakta äggen. Plötsligt kände jag ett sinne röra vid mitt.
- Eragon?
- Vem annars?
- Inte vet jag!
- Är det långt kvar?
- 3 kilometer
- Bra
Ett annat sinne tryckte
- Glaeder elda, är det du?

Jag, Sayn, Murtagh, Törne, Diamond och Aryana kom snart fram till platsen där eragon skulle undervisa oss.
Så hörde jag en röst som sa:
-Ni måste vara försiktiga, man vet aldrig med Murtagh.
Ingen annan verkade ha hört det
-Glaedr? frågade jag försiktigt. Jag trodde du var död...

- Jag trodde det med, är det din eldonari som Eragon har ? frågade jag.
- Du kan ju fråga mig också svarade Eragon.
- Det är ju inte samma sak!
- Det är bara Dimond som behöver hjälp med att öva, jag har haft ärldens bästa tränare.[b]
- Jasså, Arya råkar vara mycket duktig har du tränat för henne?
- Ja det har jag, under min barndom alltså.

Jag och Aryana fick följa med Eragon medans Sayn och Diamond fick följa med Saphira.
Tänk att vi äntligen är här och ska lära oss vad drake och ryttare bör kunna! sa jag till sayn med sinnet.
Murtagh och Törne skulle titta på när Eragon lärde mig och Aryana