always and forever- Dramione

jag har några kapitel på lager nu, och jag vill bara säga att jag kommer inte uppdatera såhär ofta på långa vägar, kanske ett kapitel i veckan. men fler kommentarer betyder fler kapitel! R&R!
___________________________________________

Kapitel 3

Det kalla vattnet omsvepte henne, och hennes sinne började komma tillbaka. Vad höll hon på med? Hon hade aldrig lärt sig att simma, och hennes rädsla för vatten hade hon haft sen hon var tre år gammal. Hon kämpade tafatt för att komma upp till ytan igen, men misslyckades totalt, och sjönk bara fortare. Svartsjöns kalla vatten tryckte långsamt ner henne mer och mer, och hennes hopp sjönk fort. Skulle hon få andas igen?
När hon inte orkade röra sig längre la hon sig bara på rygg, och lät vattnet ta hand om henne. Hon kastade ut armarna och bara såg där, hennes hjärta slog snabbare på grund av syrebristen. Vilket lustigt sätt att dö på. Hon hade kämpat mot alla tänkbara mörka krafter, och nu drunknar hon istället. Hon kände ett tryck runt vristen, och hon kollade ditåt, men såg inget. Det var något som drog henne, snabbt. Vattufolk, tänkte Hermione flyktigt. Några sekunder senare låg hon uppe på stranden.
Hon låg där och hostade upp vatten, och rullade sen över på mage. När hon återhämtat sig ordentligt började hon krypa uppåt mot det daggvåta gräset.
”Vad håller du på med, är du galen eller?!” rösten var skrålig, och hon hörde tydligt att han var andfådd.
”Jag vet inte… Var det du som drog upp mig?” sa hon, och flåsade andfått.
”ja, det var jag. Jag vill ju inte gärna behöva gå till rektorn och berätta att du tog livet av dig” sa han. Hon vände sig om och kollade på honom.
”Du måste tro att jag är störd” mumlade hon tyst, men tillräckligt högt för att han skulle höra. Han skrattade till i ett kallt och glödjelöst glädjelöst skratt.
”det var som om någon styrde mig, som om någon sa till mig att hoppa i sjön.” Malfoy reste sig upp och gick mot henne, och tog fram sin trollstav. Hermione kollade förundrat på Malfoy.
”Varför är inte du blöt?” Han kollade upp.
”Jag använde Inpervius för att jag inte skulle bli blöt” sa han sen. ”Aquaresudus” viskade Malfoy och pekade med staven på henne. Vattnet på henne dunstade snabbt bort och hon var torr på mindre än två sekunder.
”Jag tror att vi har nästa möte inomhus” sa han tyst, och flinade sen lite förläget.
_____________________________________________

Aja, det här kapitlet vart ganska kort, men jag har ett till på lager, som jag kanske lägger upp ikväll, om några läser förstås!
KOM IHÅG: fler komentarer betyder fler kapitel!

Jättebra!

här kommer nästa del. OBS- INTE RÄTTAD MED STAVNING!


Kapitel 4

Det hade gått några veckor, och mötena fortsatte utan någon större framgång. De sa inte mycket, dem satt mest där och fingrade med annat. Än så länge hade det gått bra med Harry och Ron, de anade inget. Om hon var sen någon gång så räckte det med att hon sa något i stil med ”Det var mycket folk i korridorerna” och det trodde de på. Idag var det fredag, och det sista mötet för terminen skulle hållas. De hade bytt platser för mötena lite hit och dit, de ville inte bli hittade.

Hermione gick runt i sovsalen. Hon var ensam där, alla andra var på skötsel av magiska djur, eller forntida runskrift. Hon var förvånad över hur många kurser Ron och Harry hade valt. Dom var ju bland de slappaste eleverna i Gryffindor, men Ron hade valt till tre kurser, samtidigt som Harry gick på fyra extra utöver det vanliga skolarbetet. Själv hade hon planerat att gå fem extra kurser, men mötena kom i vägen och hon fick hoppa över mugglarläran.
Hermione satte sig ner framför brasan som alltid brann, och kollade in i elden. Hon gjorde det allt oftare nu för tiden. Det var avslappnande, och gav henne ro så att hon kunde tänka klart, utan att någon kom och störde henne. Sen kom verkligheten ifatt henne. Mötet skulle starta snart, och desto fortare hon kom dit, desto fortare kunde hon lämna det. Den här gången skulle dem träffas inne i salen för talmagi. Där inne hade man bara två lektioner per dag, eftersom det bara var några få som läste talmagi. Hermione hade läst det förra året, men slopade det den här terminen. Hon hade mycket annat att fokusera på nu.
När hon befann sig utanför salen insåg hon att hon var väldigt tidig. Hon hade ingen lust att sitta utanför i korridoren, så hon knuffade lite på den stora trädörren, och klev in i det väl bekanta klassrummet. Det såg ut precis som förra året, sånär som på några böcker som låg i fönstret. Hon gick och satte sig vid en bänk, och väntade.
Fem minuter senare dök Malfoy upp. Han märkte inte att hon satt där, och trodde säkert att han var ensam. Han gick fram till hyllan med böcker, och plockade ut en som Hermione kände igen som ”Talmagi genom tiderna- år fem.” han slog vant upp en sida i boken, och läste febrilt sida upp och sida ner. Efter ett tag gick han fram till tavlan i det lilla klassrummet, och skrev upp ett tal. Hermione följde hans hand när han skrev på tavlan. När han var klar backade han två steg och kollade igenom vad han gjort.
”Du är bra på det där” sa hon, och kollade nöjt på när Malfoy vände sig om i chock och kollade på henne. ”Hur länge har du varit här?” sa han tyst. ”Ett tag.” Han släppte den lilla pennstumpen han höll i ena handen, och gick och satte sig i bänken bredvid Hermiones. ”Läser du talmagi i år?” sa hon efter ett tag. Han nickade stumt till svar. ”jag har aldrig förstått mig på talmagi, så jag valde bort det” sa Hermione och suckade. Malfoy grymtade något till svar. Hermione tog ett djupt andetag, och sa något som hon hade velat säga väldigt länge nu. ”Okej, Malfoy. Jag vet att du inte njuter av det här, inte jag heller. Så låt oss lösa det här nu, och så kan vi bara glömma att det här har hänt. Okej?” Draco kollade upp på henne, men sa ingenting. Han väntade på att hon skulle fortsätta, det var tydligt. Problemet var bara att Hermione inte visste vad hon skulle säga. En sak kom upp till hennes sinne, men var det verkligen nödvändigt att säga det? ”Jag vet att du hatar mig, och det är okej, men du ska veta att jag inte hatar dig, för jag har inte tid för det. Ska vi lösa det här nu, eller sitta här tills vi slutar sjuan?”
Draco kollade på henne ett tag. ”Jag hatar dig inte, men…” Hermione hade haft huvudet ner i bänken, men lyfte det långsamt när hon hörde vad han hade att säga. ”Men vadå? Så du går runt och säger smutsskalle till vem som helst eller? Fint sätt att visa det på…” sa Hermione och fnös hatiskt. ”Granger, jag är uppfostrad att hata, det är inte så lätt att bara… acceptera” sa han, och lyfte sen snabbt på huvudet. ”Förstår du?” Hermione kollade en stund på honom, och nickade sen stumt. Hon kunde faktiskt förstå hur han kände. Ska vi lösa det här nu, så vi slipper komma hit igen eller?” sa Hermione otåligt. Det var tredje gången hon ställde den frågan. Malfoy skruvade lite på sig, men sa sen ett kortklippt ”ja” till svar.

jättebra, igen

jag förstår inte hu du gör när du skriver så jäkla bra.

Älskar den ♥ Men en grej, pytteliten bara: skriv helst såg/någon annan synonym istället för kollade, texten blir mycket bättre då Men den är redan awesome!

Jättebra!

Super du måste fortsätta! Jag bevakar absolut!

Meeeer

lynz, kommer det att komma något mer? Jag tycker att den är så bra!!