PRS mellan Sideswipe och Ginny!!!!

Hazel nickade och sträckte fram handen. Killen med mmörkt hår och ljusa ögon hämtade en stol till henne, och hon log tacksamt.
"Så, vad gör ni här? Jag trodde inte det skulle finnas så många ungdomar här."

Peter tar en tugga av sin mat. "Jag och Nick kom hit för fem år sen. Em har varit här sen hon var fyra. Vi har alla förlorat våra föräldrar."

((Så vi båda bestämmer vad de här bikaraktärerna (Nick, Pete, Lex och Mike) gör, bara det håller sigh till deras personlighet? ))


"Ny medlem i klubben här." sa Hazel. Hon rynkade på pannan och tvingade tillbaka minnena från sina föräldrars död till det lilla hörn av hjärnan hon brukade gömma de i.
"Så berätta om livet här på Pentagon." sa hon sedan, mest för att lätta upp stämningen. "Ni har väl tränat jättelänge nu. Är det svårt? Kommer jag dö?"

Nick skrattar. "Förmodligen."
Jag himmlar med ögonen. "Du kommer inte att dö. Och, ja, det är lite svårt."
"Ska du säga", säger Tom som precis sätter sig vid vårt bord. "Du är ju allas lilla favorit. Jag tränade i 10 år för att änns komma med i millitären."
Ignorera, mimar jag till Hazel som håller tillbaks ett leende.

((Blev det bra? annars kan jag ändra. ))

Hazel hölll tillbaka ett leende moy Emmony och kastade en Seriously, dude?-blick på killen som uppenbarligen var Nick. Sedan kom en ny kille, äldre än ungdomarna, och satte sig vid bordet.
"Dig har jag inte träffat förut." Den nya killen skakade Hazels hand. "Tom Star." ((?))
"Hazel Grace." Sa hon.
"Hur hamnade du här, Hazel?" Frågade Tom med munnen full.
"Nah, tydligen är Mike Thompson ända släktingen jag har kvar." Sa Hazel med ett snett leende. Hon var bra på att följa känslor, och ännu bättre på att läsa av andras.



((Är hos min moster och här bara tillgång till mobil, så förlåt för dåliga inlägg ))

((Det var bra!))

"Är Mike din släkting!?" Peter trillar nästan av stolen.
"Komigen, Peet", säger jag. "Häng med i svängarna. Det syns ju."
Killarna rynkar sina pannor. "Gör det?" säger de i kör. "SMURF!" skriker de sedan.
"Ignorera.... Så, vad tycker du om Pentagon hitentills?"

Hazel tryckte ner skrattet när Peter nästan ramlade av stolen.
Hon kunde inte tro att hon liknade Mike, förutom det mörka håret, men det var ju vanligt.
"Öh, Pentagon är... Överväldigande." Sa Hazel och tog ett djupt andetag.

"Det kan jag förstå", säger jag och stoppar in en köttbulle i munnen. "Det är det för alla."
"Varför äter du inte? Gillar du inte köttbullar?" Tom ler.

((Kom ihåg att det är bara vi i norden som äter KÖTTBULLAR!!!!!!!))

((OKEJ! ))

"Det är bara så..." Hazel tog ett djupt andetag, "konstigt. Ena sekunden är man på ett fosterhem och tycker synd om sig själv. Nästa sekund träffar man en avlägsen släkting och ska bo på Pentagon. Och sanningen är att jag aldrig ätit köttbullar förr." Lade hon till. "Nordisk rätt?"
Hazel spelade lugn, men seriöst? She was FREAKING OUT. Utan förvarning hade någon man från socialen kommit till hennes fosterhem för en vecka sedan och sagt att de hittat en släkting som accepterade att ta emot henne, om hon gick med på att leva i Pentagon. Utan vidare detaljer hade mannen gått därifrån, med orden: "Var packad och klar vid Houstons Central Station på fredag." Den kvällen hade hon fått åka till Pentagon, fått sova på hotell den natten och nästa morgon blivit hämtad av Mike Thompson, som presenterade sig som en brylling till Hazels mamma. Och nu var hon där, i Pentagon, sittandes vid ett bord med fyra främlingar som alla verkade väldigt vana vid det tuffa militärlivet.
Lugna ner dig. Du får inte visa dig svag vid ett första möte. Särskilt inte för soldater. tänkte hon. Hon satte på sig en lugn mask och tvingade fram ett leende.
"Berätta om livet här. Träningarna, fritiden, allt möjligt. Jag skulle kunna behöva lite information just nu."

"Vi vaknar klockan 5..." säger jag.
"Har träning 05:30..." säger Nick.
"Fruckost sju..." fyller Peet i.
"Och sen mera träning", suckar Tom.
Jag spätsar en köttbulle på gaffeln. "Som du ser så har vi lunch", tuggar jag. "Och om tio seckunder kommer en klocka ringa och vi ska vara ute på banan igen."