Du måste inte lita på mig (Oneshot)
Forum > Fanfiction > Du måste inte lita på mig (Oneshot)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
96hpevanescence
Elev |
Naaw vad snälla ni är ^^
Och man får ju självklart läsa om man är yngre också, det beror ju på vad man själv klarar av Fast det förekommer ju inget grovt i denna... eller? ;D
12 nov, 2012 16:29 |
|
Caty Delacour
Elev |
Skrivet av 96hpevanescence: Naaw vad snälla ni är ^^ Och man får ju självklart läsa om man är yngre också, det beror ju på vad man själv klarar av Fast det förekommer ju inget grovt i denna... eller? ;D Ja,ja- Iallafall. Kan du skriva meer? :3
12 nov, 2012 16:31 |
|
96hpevanescence
Elev |
Skrivet av Caty Delacour: Skrivet av 96hpevanescence: Naaw vad snälla ni är ^^ Och man får ju självklart läsa om man är yngre också, det beror ju på vad man själv klarar av Fast det förekommer ju inget grovt i denna... eller? ;D Ja,ja- Iallafall. Kan du skriva meer? :3 Det kanske kommer en del 2
12 nov, 2012 16:31 |
|
Caty Delacour
Elev |
*Hoppar upp och ner på stolen av förväntning.* Okej, nu räcker det med inlägg för min del, jag vill inte spamma.
12 nov, 2012 16:34 |
|
96hpevanescence
Elev |
Okej, efter lite respons har jag nu givit er en del 2
Del 2 Draco stirrade ut i den tomma luften uppe på sitt kontor. Han hade gjort det, kysst Granger. Han mindes fortfarande känslan av hennes mjuka läppar mot hans, hur hennes beröring känts brännhet mot hans hud och fått hans nackhår att resa sig. Det var bara en liten detalj han stört sig på. Han hade känt något mer där inne i personarkivet, något mer än vad han själv ville tro på. Att han i ett ögonblick aldrig velat låta henne gå. Att det var något mer, att han kanske till och med… älskade henne. Han såg på sin spegelbild som reflekterades tillbaka mot honom i fönstret. Det ljusa håret låg inte lika prydligt längre, det var istället rufsigt och hängde fram i de grå ögonen. Han skakade tvivlande på huvudet mot sin spegelbild och en irriterad rynka bildades mellan ögonbrynen. Det var omöjligt. Han kunde inte älska Granger, sådana känslor kom inte efter bara några minuter i varandras sällskap, speciellt inte med tanke på hur deras relation sett ut de senaste femton åren. Men han hade typ sagt det till henne, han hade sagt att han gillade henne. Det kan tolkas på olika sätt, att han gillade hennes utseende, att han gillade sättet hon doftade på, att han… Det fanns bara ett sätt att tolka det. Kanske inte att han hade djupa känslor, men att de dock fanns där. När han berättat det, hade hon bara gått. Utan ett ord. Och efter någon minut hade han hört dörren smälla igen efter henne. Draco skulle nog ha blivit lite smått imponerad att hon hittat ut så snabbt, om han inte varit så chockad vid den tidpunkten själv. Han drog en djup suck och böjde på nacken så att han såg upp i taket. Draco skrattade lite bittert, han hade trott att han skulle slutat tänka på henne efter att detta skett. Att han hade fått smaka på Grangers läppar, känna hennes doft på riktigt och dra fingrarna genom hennes hår. Han hade inte haft något emot att få känna lite mer på hennes mjuka kropp eller känna att han skulle fått känna hennes lena fingrar över hans kropp… Dörren for upp med en smäll och Draco såg chockat hur en rödgråten Granger kom instormandes. ”Granger…?” var allt han hann yttra innan hennes hand kommit flygande och hade gett hans kind en rejäl örfil, inte helt olik den han fick under hans tredje år av samma person. Smärtan var ögonblicklig och det brände på stället där Grangers hand för en halvsekund rört vid. ”Varför gjorde du det?!” skrek hon åt honom. ”Var det ett vad? För att se om smutsskallen Granger var lätt på foten?! En till erövring?” Granger skulle just ge honom en örfil till, men Draco var beredd den här gången och greppade hennes handled innan hennes hand hann träffa hans ansikte igen. Han viftade lite med sin trollstav mot dörren och den gick tyst igen och gav ifrån sig ett lätt klickande ljud. ”Låser du in mig nu också!” skrek hon ännu högre. Draco var snabbt uppe på fötter och pressade för andra gången idag sina läppar mot Grangers. ”Det hjälper inte att skrika.”viskade han mot hennes läppar. ”Det är ljudisolerat.” Han drog sig undan en smula och såg hur hennes ansikte hade blivit blekt men att tårarna fortsatte att rinna. ”Vad ska du göra med mig?” viskade hon med en röst tjock av tårar. ”Inget du inte vill att jag ska göra.” svarade han och torkade försiktigt bort hennes tårar med sina fingrar. ”Varför gör du det här?” viskade Granger och såg upp på honom. ”Jag vet faktiskt inte.”svarade Draco och lutade sig närmare.” Jag är förvirrad, för det känns fel, men ändå typ… rätt.” Vid det sista ordet nuddade deras läppar varandra och Draco slöt det korta avståndet. Varma ilningar for längs ryggen på honom när Hermione girigt kysste honom tillbaka och drog honom närmare sig. Draco tryckte lätt upp henne mot den panelklädda väggen och lät sina händer lätt röra sig över hennes kropp. ”Inget jag inte vill?” frågade Granger flämtandes mot hans hals. ”Ett ord, och jag slutar.” viskade han och kände hur Granger blev tyngre mot hans kropp och pressade sig tätt mot honom. ”Ingen får reda på det?” viskade hon. ”Inte en själ.” svarade han och blickade in i hennes bruna ögon. Draco kände för en sekund hur lyckan blossade upp inom honom innan fortsatte att kyssa henne. ”Vad har jag gjort?” flämtade Hermione där hon låg naken på Dracos kontor drypande av svett samtidigt som hon försökte skymma sig själv med sin klädnad. ”Ett enkelt svar.” log Draco. ”Åh nej, åh nej, åh nej…” fortsatte hon och gungade fram och tillbaka. ”Det började ju bara med några oskyldiga kyssar…” ”Oskyldiga vet jag inte.” flinade Draco. ”Håll käften jävla svin!” skrek hon till honom. ”Det var inte precis jag som började knäppa upp din klädnad…” Vid det svaret blev hon tyst och stirrade ut genom fönstret. Draco tittade på hennes profil som speglades av solens strålar. ”Det här var ett misstag.” viskade hon till slut och började dra på sig kläderna. ”Jag tycker inte det.” sade Draco. Hermione stelnade till i sina rörelser och stirrade på honom. ”Va?” hennes röst darrade och han såg något glimma till i ögonen på henne. ”Jag tyckte inte att detta var ett misstag.” sade han igen. ”Det här var kanske bland de sakerna som varit bäst i mitt liv.” ”Att ha haft sex med en smutsskalle?” viskade hon. Han skakade på huvudet. ”Att ha haft sex med dig, en av de smartaste och vackraste häxorna i världen.” viskade han. ”Är jag inte bara någon på din ”lista”? Eller betydde det verkligen något som du säger?” frågade hon. Han ställde sig upp och gick långsamt fram till henne. ”Tro mig, det betydde mer än vad du någonsin kommer ana.”
25 dec, 2012 23:12 |
|
Minihäst
Elev |
Jättebra!!! Jag älskar faktiskt dina fanfictions. Du skriver väldigt bra! Men jag vet net vad jag ska skriva i denna lilla kommentaren.. superbra! eller kanske awesome eller [i]Magisk[/colbra eller superb eller wdkdwkzdwk bra! Vet faktiskt inte vad jag skriva..
another day, another slay 25 dec, 2012 23:21 |
|
GinnyForever
Elev |
AH! Varför kan du inte göra en ff av den här!? Där dom typ, försöker smyga sitt förhållande?
Helgrymt, hur som helst. 25 dec, 2012 23:37 |
|
Conflate
Elev |
26 dec, 2012 10:32 |
|
Almson
Elev |
Oh mi GAWD. Varför skriver du så bra!? Du borde göra
Det till en fanfic, även fast du redan har en, som är awesome
26 dec, 2012 13:01 |
|
Twiie
Elev |
26 dec, 2012 16:02 |
Forum > Fanfiction > Du måste inte lita på mig (Oneshot)
Du får inte svara på den här tråden.










Mugglarportalen