Från att vara mugglare till att bli en Häxa

Kapitel 2.

Jag slår upp ögonen och blir bländad av de få solstrålar som lyckas leta sig fram mellan träden. Klockan står på kvart i sex, vanlig tid för mig att gå upp. Jag kravlar mig ur sängen och plockar upp gårdagens kläder som ligger slängda i en hög på golvet, det är lika bra att återanvända dem så slipper mamma slösa bort en timme av sin tid med att tvätta mina kläder. Tid är något mamma verkligen skulle behöva. Med allt arbete hemma hinner hon inte med att leta efter något nytt jobb. Pappas låga lön från gruvan uppe i Lappland räcker knappt till mat för hela familjen.

När jag krängt på mig mina alldeles för små jeans och mammas gamla tröja smyger jag försiktigt ut till vårt ”allrum”. Det är bara jag som har eget rum i familjen, pappa är ju för mestadels uppe i Lappland där han får mat och sovplats och mamma sover i allrummet.

”Vaere frågan om” frågar mamma sömnigt när jag sätter mig på fotändan av hennes säng.
”Det är dags att vakna!” svarar jag glatt.
”Men snälla guuuuuman, de e ju sommarlov!” gäspar mamma.

Sommarlov? Nej men joo, juste ja! Sommarlovet har ju börjat. Två månader utan något att göra, bara vandra omkring i skogen och kanske plocka lite svamp eller bär…
”Då är det väl lika bra att börja på en gång!” säger jag och ställer mig upp. ”Jag går ut!”

Men en bubblande känsla i magen skuttar jag omkring och bara skrattar. Fåglarna lyfter från träden när jag stormar förbi, det känns som om träden med ens blir grönare och (eller är det bara en inbillning?) blommorna börjar röra på sig som om de dansade. Allt är bara härligt. Några svampar skuttar förtvivlat bort från mig när jag försöker plocka dem, men det gör däremot inte bären. En hel hink med halvmogna blåbär lyckas jag få in.

När jag väl kommer tillbaka till stugan och börjar tänka efter vad som egentligen hände i skogen känns allt bara konstigt. Varför skuttade svamparna omkring?

Jag nyper mig själv hårt i armen. Nej, jag drömmer inte. Förvirrat kollar jag mig omkring i stugan. Det lilla matbordet står på sin plats, stolarna runt om det ser ut som vanligt, alla tavlor som mamma har målat av blåbärssaft hänger rätt. Inget är ovanligt.

Men vad var det då som hände i skogen?

Jag ställer hinken med blåbär på matbordet och börjar sedan ta fram mjölk till frukosten. Mer än så brukar vi inte äta till frukost. Försiktigt smyger jag fram till mamma som har somnat om i sin säng.
”Mamma, frukosten är klar” säger jag och rycker lite i täcket.
”Du är så snäll Maja” ler hon och sätter sig upp. Hon klappar mig på kinden och sen går vi och sätter oss vid bordet.

Då händer något jättekonstigt. En stor brun tornuggla flaxar in genom vårt öppna fönster och släpper ett brev i mitt knä. Jag läser på kuvertet. Med smaragdgrönt bläck står min adress, så exakt som den bara kan bli.

supper

Såå himlaans braa

bevakar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Väldigt bra! En sak som fattas i många FF:s jag läser är beskrivningar, av till exempel olika handlingar. Det blir lätt ganska tråkigt och enformigt då - men du lyckades väldigt bra med det måste jag säga! Toppen!
*BEVAKAR*

Tack!
Nu blev jag så glad att jag nästan börjar gråta!

Äsch då!
Har du tredje kapitlet klart, eller håller du på att klura ut något? Längtar faktiskt lite tills det kommer

BEVAKAR! Du är jätte duktig
Skynda på med nästa

Jag har inte direkt några kapitel färdiga, så jag håller på och skriver nästa!

Miss_Eskriv nu anars slutar jag läsa!