The Love Killer [SV]

Jättebra!

du är bäst, på allting, allting. därför ingår det att du är bäst på att skriva, och därför var kapitlet bäst. ♥

Åh, jättebra verkligen!

Taaaack ♥


Neeej, det är du som är bäst!!

Den var bra!!
Kan du skriva mer?

Håller på nu

Cindy, där har du lite fel för du är bäst ♥

Bra!

JÄTTEVÄLDIGTRIKTIGTAWESOMEFANTASTISKTSUPERROLIGT!!!

Kapitel 2

Stora salen var nästan full när vi kom in i den.
Vi gick direkt till Rawenclawbordet och satte oss ner.
McGonagall ställde sig upp när de sista personerna kom in i salen och det blev genast tyst.
Hon sa ett par ord och sedan öppnades portarna och förstaårseleverna kom in.
De såg lika chockade och nyfikna ut som alltid.
När sorteringen var över ställde sig McGonagall sig upp igen och började prata.
”Välkomna alla elever! Speciellt till er nya, jag har ett par regler som jag måste säga först innan maten kommer. Den förbjudna skogen och den tredje våningen är förbjuden för alla elever, så om ni gillar att leva, skulle jag inte rekomendera att gå in i någon av dem.” var det sista hon sa innan hon satte sig ner och maten kom fram på bordet.
”Ååh, äntligen, jag är utsvulten!” sa Liam medan han tog till sig flera kycklingklubbor.
”Jag är inte förvånad.” Svarade Sandra och gav ifrån sig ett skratt.
”Inte jag heller.” svarade Liam med ett stort leende på läpparna.
Jag log mot dem och stoppade en slinga av mitt raka, mörka hår bakom örat.

”Det där var verkligen gott!” sa Liam nöjt medan vi gick ut ur salen. Jag nickade instämmande.
”Verkligen.”

När vi kommit in i sällskapsrummet satte jag mig i en av de blåa sofforna medan Sandra och Liam gick upp för att lägga sig och Alexander gick fram till Daisy och kramade om henne igen och kysste henne. Inför alla.
De flesta killarna busvisslade medan alla tjejer förutom jag drömmande tittade på.
Jag ställde mig raskt upp och gick snabbt upp till sovsalen som jag delade med Sandra, Minnie Daniels och Daisy.
Jag fattade inte. Inte alls. Varför tänkte jag på det här viset? Det fanns bara två andledningar , antingen var jag tokig, eller… så var jag kär i Alexander.
Jag slog bort tanken för stunden och började göra i ordning mig för natten när jag hörde ett högt skrik. Sandra kom störtande ut från badrummet i hennes rosa pyjamas.
”Vad var det där?!” sa hon allvarligt och innan jag han svara hade hon redan störtad ner till sällskapsrummet.
Jag följde efter henne i rask takt och såg Minnie stå och störtgråta i William Stones famn. Själv såg han bara chockad ut.
”Vad har hänt?!” frågade jag Liam som stod ett trappsteg nedanför mig.
”Det är Stella, Stella Moore. Hon är död.” sa han långsamt.


__________

Där kom det andra kapitlet ^^

det blev lite kort, men aja, hoppas ni gillade det