T.L.A.T.W (the life after the war

bevakar

Jäättebra!! Tummen upp!
Läs jättegärna min och skriv en kommentar.
Kommer fortsätta att läsa den här, kram!

Min Facfiction:
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=32525&page=1#p2041745

den var inte bra den var superbra

Hermione tog fram trollstaven.
- Protego Totalum,
Muffliato, Salvio hexia, repello muggeltum. Tror ni det räcker?
-Äh annars så lägger vi andra besvärjelser sen, svarade Ron.
Alla svävade uppåt och satte sig i sina positioner. Hermione öppnade lådan med klonken, dunkaren och den gyllene kvicken. Kvicken och dunkaren flög iväg, samtidigt som Hermione kastade upp klonken.
- Kör!
Alla susade runt och mitt lag tog snabbt ledningen. Jag, Rose och James var ett lag medan Ron, Albus och Hugo var ett lag.
- Nu skulle Lee varit här sa Harry och började le. Goda tider.
- Pappa, varnade James. Sluta prata om goda tider. Det är inte kul att prata om stenåldern! Ni hade väl knappt Surrare då!
- Nej det är något nytt, skrattade Hermione. Men oj vad vi hade kul utan dom.
Surrare är ungefär som en robot, men den kunde gå flera kilometer och lämna meddelanden. Man spelade in meddelandet och sa adressen, sen gick den dit och spelade upp meddelandet. När de först kom tyckte alla att det var en hit, men efter ett tag när man upptäckte deras brister så började uggleposten dominera igen. Men det som fortfarande hade surrare brukade roa sig med att skicka meddelanden mellan familjemdelemmarna.
- Men när ni har spelat klart så kan ni väl komma in och hjälpa mig att duka, frågade Ginny.
- Har du hört talas om magi mamma, frågade James.
- Ja, men bara för det så betyder det inte att vi ska vifta med trollstavarna hela tiden!
Nu låter du precis som Molly gjorde när Fred och George blev myndiga, sa Ron.
- Vem är Fred? Undrade jag. Jag hade aldrig hört talas om honom och om han var en i släkten måste han ha sagt upp släktskapet med oss, för han var aldrig hemma hos mormor och morfar på julmiddag, eller några middagar eller släktträffar över huvud taget.
- Vi ska berätta efter middagen, sa Ginny. Kom nu innan maten kallnar. Ni får spela klart efter maten. Jag behöver fortfarande hjälp att duka!
- Jaja mamma, suckade James och alla började gå inåt mot köket. Vi dukade på bordet och alla satte sig för att äta. Det stod kalkon och klyftpotatis på menyn.
- Vad gott det här var! Utbrast Rose och log.
- Jag håller med, sa jag. Det här var det godaste du gjort på länge.
- Tack, sa Ginny och reste sig upp. Ska vi ta efterrätten vid öppna spisen när vi berättar allt vi lovat att vi ska berätta?
- Ja! Skrek James. Vad blir det för efterrätt?
- Jag köpte lite glass på Florean Fortescues glassbutik när ni hade fullt upp med att handla, sa Harry.
- Och så blir det bär till, sa Ginny och gick upp för att göra i ordning allt.
- Mamma, jag tänder brasan, sa jag och gick mot öppna spisen.
- Nej, alla vet att du älskar att göra det på mugglarsättet, men just nu har ingen av oss tålamod till att vänta på det, sa James irriterat.
- Okej, jag gör det, sa Harry och tog fram sin trollstav. Incendio! Brasan började spraka fint och hemtrevligt och när alla satt sig till rätta så var det bara glassen vi väntade på. Precis då kom Ginny in med glassen.
- Vad gott det ser ut! Sa Hermione. Om du hade varit mugglare så kunde du kanske blivit kock!
- Tack! Sa Ginny. Alla satte sig i sofforna och tog på sig filtarna.
- Nu får ni berätta! Sa James otåligt.
- Du vet lite om det James, sa Harry. Men jag börjar från början.
Harry berättade allt han visste om Voldemort och vad som hade hänt innan han börjat på Hogwarts och även vad som hände under hans tid på Hogwarts. När han äntligen berättat berättat allt om Fred, Tonks, Remus, Snape och alla som dött för hans skull så satt alla tysta. Flera gånger öppnade någon munnen för att säga något men stängde munnen igen. Jag drog upp filten till hakan och ryste till. I alla år så har vi haft en känd pappa. Jag började långsamt förstå mig på varför det kommit fram en massa okända människor och skakat hand med pappa när vi varit ute och handlat. Glassen på tallrikarna hade smält för länge sedan och bären var det ingen fråga om att äta. Elden hade övergått till att bara glöda lite grann och rummet hade en helt annan spänning i luften. Till slut gick Ginny ut till köket med tallrikarna och satte de i diskmaskinen, sen satte hon sig i på sin plats igen. Jag satt i fåtöljen och kollade på hur det mörknade ute. Efter ungefär en kvart så ställde James sig upp.
- Vid Merlins skägg! Jag har haft en kändis till pappa i alla dessa år utan att veta, varför har ni inte berättat?
- Vi trodde att era klasskompisar skulle vilja bli kompisar med er bara för att Harry var er pappa, sa Ginny och reste sig upp. Ni måste gå och lägga er nu, vi ska upp tidigt imorgon och ni måste kunna ta er upp ur sängen.
- Vi ska kanske börja åka hemåt, började Hermione.
Nej, det är alldeles för sent. Stanna här i natt och åk med oss till Kings cross station. Vi lägger en osynlig förstoringsformel över bilen så alla får plats.
- Okej, sa Rose. Jag sover hos Lily. Vi sprang upp till mitt rum och tog fram madrassen som låg under min säng. Den var lite dammig, men det gjorde inget eftersom vi lägger över ett lakan.
- Vad tur att alla hade med sig sina koffertar hit, sa Hermione och alla gick in till rummen som de skulle sova i för att göra sig i ordning för kvällen. Eftersom vi skulle upp så tidigt så pratade vi inte så mycket. Jag somnade redan tio minuter efter jag lagt mig.