The Only Monsters Are Inside Us [SV]

TACK! ♥ Ni anar inte hur mycket det värmer!
Kan försöka skriva ett kapitel till imorgon.

Skriv mer! XD

Kapitel 2.
Amanda Reynolds
Amanda slog sig ned bredvid sin bästa vän, Amelia Jones och vände blicken upp mot lärarnas bord. I mitten satt Minerva McGonagall, skolans rektor och lärare i Förvandlingskonst. Till höger om henne satt biträdande rektor, den pytte lilla Filius Flitwick som även undervisade i Förvandlingskonst. Amanda vinkade åt honom och han log stort åt henne. Amanda hade alltid haft en känsla att hon var hans favorit elev, han berömde henne alltid för hennes besvärjelser och på förra årets slutprov hade han gett henne rikligt med bra respons.
Professor McGonagall knackade med skeden i kanten på glaset och tystnaden lade sig över Stora Salen. Alla elever slutade genast med sina samtal och vände blicken mot rektorn.
McGonagall sade inget utan vände blicken mot porten som nu öppnades. Professor Horace Snigelhorn struttade in med förstaårs eleverna i ett rörigt led efter sig.
Professorn ledde fram dem till den uråldriga Sorteringshatten och halade fram en pergamentrulle i rockfickan.
”Andrews, Alicia” ropade han och en liten flicka med rostfärgat hår klev modigt fram och satte sig på pallen. Professor Snigelhorn placerade hatten på hennes huvud och den ropade genast ”SLYTHERIN”. Alicia hoppade glatt iväg mot Slytherin bordet och satte sig bredvid en lång sjunde elev som måste vara hennes storebror.
”Abraham, Kevin” fortsatte professor Snigelhorn och en mörkhårig pojke gick tvekande fram till hatten.
Denna process fortsatte i ytterligare en kvart och sedan, när Trolldryckskonst professorn slagit sig ner bredvid professor Sprout knackade McGonagall skeden mot glaset ytterligare en gång och tystnaden spred sig åter över Stora Salen. Hon reste sig upp och lät sin skarpa hökblick vandra över dem alla och sade sedan ”Jag ska inte uppehålla er länge. Ha en trevlig måltid!” Ett litet leende, så knappt att det nästan inte syntes spred sig över hennes läppar när hon satte sig ner och de tomma guld faten fylldes med den läckraste mat av alla sorter.
Amanda slevade för sig av sin favoriträtt, lasagne och hällde upp lite varmt mint-te i en mugg.
Amelia började prata om sin sommar och Amanda lyssnade intresserad medan hon tog för sig ännu mer mat.

Fyrtiofem minuter senare, då alla var mätta och otörstiga tog McGonagall till orda igen.
”Det är bara en sak ni bör veta om, en utredning pågår i Hogsmeade just nu, på grund av ett mord som skedde igår kväll. Elver får absolut INTE vistas i Hogsmeade tills utredningen är klar. Som ni kanske förstår ställs Hogsmeade besöken in tills vidare. Ni kan gå till era sovsalar nu.”
Hon satte sig ner och buandet bröt ut. Amanda suckade bara och drog med sig Amelia upp till sovsalarna.
De passerade den blänkande skylten som nu hänvisade dem nu till ”Sjundeårselever”.
”Tänk att tiden går så snabbt!” utbrast Amanda när hon skjutsat in sin koffert under sängen.
”Ja, tänk det du.” suckade Amelia. ”Jag kan inte förstå varför jag fortsätter äta så mycket varje första måltid här på Hogwarts, jag vet ju hur mycket jag ångrar det senare!”
”Jadu.” var det enda Amanda lyckades få fram. Hon var så proppmätt att hon somnade så fort hon lade huvudet på kudden.

Nästa morgon vaknade Amanda av att Amelia ruskade om henne.
”Vakna sömntuta!” skrek hon och den tomma sovsalen ekade.
Amanda gnuggade sig i ögonen och blinkade några gånger.
”Klockan är tio över åtta, det är dags att kliva upp!”
”Ja, ja jag är på väg!” Amanda kastade sin kudde på Amelia, som skrek till och kastade tillbaka den.

En kvart senare var de på väg till Stora Salen och Amanda fick lov att berätta om sitt sommarlov. Hon hade rest till Frankrike och skrivit sin uppsats till professor Binns där. Amelia däremot hade varit till både Spanien och Amerika.
”Synd det där med Hogsmeade.”
”Ja, verkligen!” instämde Amanda ivrigt. Hon hade så länge hon kunde minnas varit ett stort fan av kriminalromaner, hennes mamma hade en hel bokhylla full och det här med mordet tyckte hon bara var spännande. Det var såklart lite obehagligt att någon hade blivit mördad så nära Hogwarts, men hon visste att ingen kunde ta sig innanför de solida murar som var byggda runt skolan. Åtminstone utan tillstånd.
Amela puttade upp portarna som ledde in i Stora Salen och de slog sig ned vid Ravenclaw bordet. Amanda, som inte var någon frukostmänniska tog bara en rostad macka med salami på och ett glas juice.
”Titta, nu kommer posten!” utbrast en andraårselev och pekade upp mot taket där en stor ström av ugglor flaxade in. En liten grå honuggla flög mot Amanda och landade bredvid hennes tallrik.
”Hej Susie!” kuttrade Amanda och kliade den lilla ugglan under den högra vingen. Susie nafsade kärleksfullt på hennes finger och tog sedan en klunk juice ur Amandas glas. Sedan flög hon iväg mot uggletornet tillsammans med en stor snövit uggla och en brun Tornuggla.

När de ätit klart skyndade de sig iväg upp till sin sovsal igen för att hämta böckerna som de skulle använda i dagens första lektion, Trolldryckskonst med professor Snigelhorn.

”Miss Reynolds och Miss Jones, ni är tre minuter sena!”
”Förlåt professorn, det ska inte hända igen, jag lovar!”
”Hmm, ja det kan förstås hända alla. Eftersom det är första dagen på terminen så tänker jag ha överseende med eran lilla miss av tiden, men låt det inte ske igen.”
”Nejdå, professorn.” sade Amanda och Amelia i munnen på varandra och satte sig vid två tomma bänkar. De hade sin Trolldrycks lektion tillsammans med hälften av Gryffindorarna i årskurs sju och Amanda satt bakom en lång, blond kille. Han vände sig mot sin bordskamrat och flinade och under det spretiga håret skymtade Amanda två klart himmelsblå ögon och ett otroligt vackert leende. Hon flämtade till och kände hjärtat hoppa upp i halsgropen.

längtar till nästa del!

schyst saga ,måste vara jobbigt att skriva så långt på datorn
själv skulle det ta JÄÄÄÄÄÄÄTTE LÅNGT TID ATT skriva så långt

Superb! Ska verkligen bli intressant att se hur det här utvecklar sig

Vill nästan sluka nästa del direkt, men den som väntar på någonting gott väntar ju aldrig för länge

Superbra

Bra!

underbart my darling ! ♥

Alltså ni förstår verkligen inte hur glad jag blir! Tack till er alla finisar (spec. du Bombarda, eftersom att du är en sådan bra vän som alltid finns där för mig ♥)
Här kommer ett till kapitel, hoppas att det duger och kom ihåg att komma med kritik! C:

Kapitel 3.
Richard Harris:

Richard satt bakåtlutad och stirrade in i väggen bakom professor Snigelhorn. Professorns meningslösa babbel betydde ingenting för honom, och trots att han visste att han skulle få sota för det, så lyssnade han inte alls.
”Jag kommer att dela in er i par, en Gryffindorelev och en Ravenclawelev, och sedan tilldela er en bryggd som ni ska tillverka tillsammans. Ni kommer att få fyra lektioner på er att tillverka denna bryggd och er läxa blir att skriva en utvärdering efter varje lektion om hur ert jobb och sammarbete har fungerat. Mr Haris och… Miss Reynolds, ni två får jobba tillsammans. Var vänliga och välj en av dryckerna som står på mitt skrivbord. Vid varje dryck finns det en lapp där det står namnet på drycken och vilken sida i lärobojen ni kan finna informationen och drycken.”
Eftersom Richard inte hade lyssnat på Snigelhorns instruktioner blev han högst förvånad när hans bordskamrat Dave lämnade sin plats och en okänd Ravenclaware med långt brunt hår.
”Va ere?” frågade han förvirrat.
”Vi… skulle jobba tillsammans.” stammade hon fram.
”Jaha.” sade han bara.
”Ska vi välja bryggd?” frågade hon tveksamt.
”Gör det du.”
Hon lade ner sina böcker på bänken som Dave suttit vid och gick bort mot Snigelhorns skrivbord tillsammans med en annan Ravenclawelev som han kände igen som Daves ex-flickvän Amelia Jones.

Fem minuter senare kom Ravenclaw flickan tillbaka och slog sig ner bredvid honom.
”Vilken bryggd valde du?” undrade han, smått ointresserad.
”Amortentia.” svarade hon, lite generat.
”Vilken sida?” frågade han.
”234.” svarade hon och började bläddra i sin bok. Hon slog upp en sida som han antog var sida 234 och gjorde detsamma.
Instruktionerna som följde var långa och avancerade och han suckade lite för sig själv.
”Vad heter du, förresten?” undrade han.
”Amanda.” svarade hon. ”Amanda Reynolds.”
”Mitt namn är Richard Harris.” flinade han.
”Jag vet.” sade hon och rodnade.
Amanda tog fram sin kittel och började plocka fram ingredienser ur en liten påse hon tagit med sig från professor Snigelhorns ingrediens-skåp.

Amanda Reynolds

”Då så, mina kära elever, lektionen är över! Se till att hälla i er dryck i en flaska och lämna in den till mig med en lapp med era namn på, sedan kan ni gå!”
Amanda reste sig hastigt och började sleva ner drycken i en stor glasflaska som hon sedan korkade igen och lämnade fram till professor Snigelhorn.
Richards välskurna ansikte hade distraherat henne och hon hade spillt lite i knät. Hon pekade med sitt trollspö mot fläcken på hennes annars rena kjol och uttalade en besvärjelse som sög upp den klibbiga vätskan och endast lämnade efter sig en lätt doft av granbarr.
Hon krafsade ner det sista av sina saker i väskan och Amelia dök upp vid hennes sida.
”Ska vi gå?” undrade Amelia och hjälpte Amanda med det sista.
”Visst.”
De lämnade fängelsehålorna och fortsatte upp för trappan som ledde mot klassrummet där de skulle ha Försvar mot Svartkonster.

En och en halvtimme senare satte sig Amanda och Amelia ner vid Ravenclawbordet i Stora Salen. Amanda, som inte var särskilt hungrig åt bara en portion bacon och potatis och började sedan skriva på läxan de hade fått av professor Snigelhorn. Den var snabbt avklarad och hon och Amelia började gå mot sällskapsrummet. De hade en timmes rast innan Nästa lektion, Örtlära, började.
Amanda bestämde sig för att slå ihjäl tiden genom att göra några av de andra lärarnas uppsatser, vilket var ett ganska bra beslut eftersom det var rätt många. Hon slog sig ned i en av de blåa fåtöljerna och bredde ut sina läxböcker, pergamentbitar, fjäderpennor och bläckflaskor på ett av de lediga borden.
”Hm, smart idé!” Amelia kastade en blick på Amanda och reste sig sedan upp ur sin fåtölj för att hämta sina böcker.