Hermiones fjärde år :/

Jätte bra! Ny läsare !

Nästa dag blir Ginny och Hermione tidigt väckta av Mrs Weasley, så tidigt att det känns som om dom nyss gick och la sig.
Ginny går runt i rummet med sur och bitter min.
Hon muttrar irriterat något som Hermione inte kan uppfatta, och Hermione är inte säker om hon ens vill det.
De klär på sig under sömnig tystnad.

Efter cirka en halvtimme står de påklädda och färdiga i köket, men det känns fortfarande som att de nyss stigit upp.

Hermione kollar sig halvvaket runt och får syn på Mr Weasley som ivrigt pratar med Harry, införd en golftröja och ett par slitna jeans som är aldeles förstora och hålls uppe av ett tjock läderbälte.

"Var är Bill och Charlie och Per-per-per-Percy?" Frågar en av tvillingarna samtidigt som han försöker kväva en stor gäspnig utan att lyckas.

"Det är ju menigen att de ska ta sig dit med spöktrafenens," säger Mrs Weasley och börjar sleva gröt i de sju skålarna. "Så de kan gott sova lite till."

Hermione vet att spöktranferens är ytterst svårt och att man behöver tilllåtelse för att göra det, men trots det så tycker hon att det är väldigt orättvist att de får sova.

"Så det ligger fortfarande och snarkar?" säger Fred eller George surt. "varför får inte vi göra det?!"

Hermione hör inte mer- Hon sover.
________________________________
Desperat slut, jag vet. Men jag har brottom!

Bra mer!

Jättebra!

Hermione och Ginny smyger upp medan Mrs Weasley pratar med Fred om Tranferens.

De somnar direkt.

Efter en liten stund hör de Mrs Weasley knacka på dörren.

"Gå!" Ropar Ginny Sömndrucket.

"Ni måste upp nu!" Säger Mrs Weasley. "Snabba er!"

Sura går de upp igen och går in i köket, säkert både bleka och sömndruckna.

"Varför måste vi stiga upp så tidigt?" Frågar Ginny när hon sätter sig vid bordet och gnuggar sig i ögonen.

"För att vi har en liten promenad framför oss." Säger Mr Weasley glatt.

"Promenad?" Säger Harry Förskräckt. "Ska vi gå till världmästerskapen?!"

"Nej,nej, den ligger flera mil här ifrån." Säger Mr Weasley leende. "Vi behöver bara gå en kort bit. Det är bara svårt för ett så stort antal trollkarlar att samlas utan att det tilldrar mugglarnas uppmärksamhet. Vi måste därför färdas...

"George!" Alla som kollat på Mr Weasley hoppar till när Mrs Weasley skarpt yttrar sig.

"Vad är det?" Säger han i en falsk ton som inte lurar någon.

"Vad har du i fickan?"

"Ingenting..."

"Accio!"

Flera färggranna föremål flyger ut från besynneliga ställen i Georges kläder.

"Vi sa ju åt er att förstöra dem!" säger Mrs Weasley ursinnigt.
Hermione suckar och vänder bort huvudet, det här grälet orkar hon inte lyssna på.

Efter ett tag när det verkar vara över vänder hon dit huvudet igen och lyckas uppfatta "Uppför er ordentligt!" och sen börjar de gå.

Jättebra igen

Efter ett tag blir det klättring och Hermione halkar snabbt efter, halkande på grästuvor och snubblande i diverse kaninhål.

Till slut är alla uppe utom Hermione som ansträngt lyckas ta sig upp, hållandes i sin sida där hon fått håll.

De börjar leta efter något som Mr Weasley kallar flyttnyckel och sprider ut sig över området.

"Här borta Arthur! Här borta, min gosse, vi har den!"

"Amos!" Säger mr Weasley leende och skyndar fram till mannen som ropat.

Hermione och resten går efter honom. Mr Weasley skakar hand med en rödbrusig trollkarl som håller en möglig stövel i andra handen.

"Detta är Amos Diggory", presenterar mr Weasley trollkarlen som vinkar med handen han har stöveln i. "Han arbetar på avdelningen för övervakning av magiska saker. Och ni kanske känner hans son, Cedric?"

En snabb tanke av igenkännande går igenom Hermione, Cedric Diggory, han som de andra i hennes sovsal alltid diskuterar om. Oh han är så snygg och så vidare.
Hermione känner också igen honom som sökaren i huffelpuff, tydligen deras stolthet.

"Hej." Säger Cedric och kollar i tur och ordning på skaran framför honom.

Alla svarar utom Fred och George som nickar, de har nog inte förlåtigt att han vann över dem förra året.

Samtalet fortsätter med att Amos Diggory chockas över harry, skryter och skryter, igen.

"Nu är det dax, säger mr Weasley och visar att de ska hålla alla i den mögliga stöveln.

Tre...två..ett.

Hermione känner ett kraftigt ryck under naveln och alla försvinneri en tjutande vind med virvlande färger.

Jättebra

Otroligt bra skrivet! När kommer nästa del?

bra!