Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

Har lite tålamod Har gjort lite annat, men ja! Får skriva lite då! xD


"Jaha, ja! Nu så tycker jag ni ska ta två och två och diskutera denna frågan som jag skriver på tavlan! Okej? Och Bobbie! Du får jobba tillsammans med... Fred! Harry är sjuk så han har heller ingen att vara med... Ja... Se så! Börja diskutera!" sa läraren, vars namn tydligen var Amy Huston.
Den killen som tydligen hette Fred gick och satte sig jämte mig och såg på mig med trötta ögon.
"Jahopp! Du är alltså ny här?"
Jag nickade. "Ja... Fast jag blir ändå bar äldre och äldre..." sa jag och stängde av min mobil och la den i fickan.
"Haha! Vilken kul typ du var då!"
"Jaha... Öh... Tack?"
"Så lite så!" sa Fred och dunkade mig i axeln. "Men ska vi ta och 'diskutera' nu då?"
"Ja, det är väl bäst..." sa jag och vi började diskutera frågan som stod på tavlan. Den handlade om skillnaden mellan presidenter och kungar och sånt.
Vi pratade på och han Fred verkade ganska schysst, tror jag...
Vi hade diskuterat i ca fem minuter av de tjugo vi fick och nu började Fred snacka om annat och jag hängde på...!
Tillslut var lektionen slut. Alla gick ut och jag gick till läraren. Innan Fred gick ut sa han till mig:
"Du! När du är klar, kom och sätt dig hos mig och min syrra vid matsalen! Då är det dags för ett uppträdande eller nåt, men så du inte sitter forever alone kan du sätta dig hos oss! Ses!"
Jag gav honom en snabb vinkning och började sedan prata med lärare Amy.

Oki



Amelia försöker så gott hon kan att hänga med. Men av nån anledning så går det inte idag. Det kanske är för att hon var sen för första gången.
Efter en lång timme är lektionen slut och hon är snabbt ute och sätter sig på en bänk. Folk går förbi henne som om det inte fanns nån där. Bara luft. För dem är hon väl det. Luft.
"Amelia!" ropar en bekant röst. Fred sätter sig bredvid henne. Han verkar på bättre humör nu. Men det är klart, han har aldrig varit nån morgon-människa.
"Hej" säger hon och ler trött.
"Va är det?" i hans röst märks lite oro och hans ögon granskar hennes ansikte.
"Jag är bara trött, Fred" han var så överbeskyddande ibland. Fast ibland var det skönt. Han är den ända hon har. Deras föräldrar är borta...

"...Och här är skåpnyckeln! Några frågor?"
Amy hade gått igenom med mig om allt jag behövde vetanu i skolan. Jag hade fått schema, mappar, böcker och nu min skåpnyckel.
"Tack så mycket... Och jag kan inte komma på några frågor, så jag antar att jag kan gå nu?"
"Javisst! Ses senare vid nästa samhällskunskap och mentorstiden! Hej då!" sa Amy och jag gick ut.

Jag hade lagt in alla böcker och mappar i skåpet, men behållit min jacka på. Jag gick ner till matsalen som Amy berättat om var den fanns. När jag kom in så sökte jag igenom borden efter Fred. Han hade ju erbjudit mig att sitta hos honom och jag vill ju inte vara otrevlig, så... Det skulle väl vara bäst att sitta med honom!
Tillslut hittade jag honom. Jag gick mot hans bord och då såg jag att jämte honom satt en rödhårig söt tjej. Det måste vara hans syster.
Jag kom fram till bordet och Fred upptäckte mig.
"Nämen hej, Bobbie!" sa han.
"Tja!" sa jag och satte mig mittemot hans syster. "Jaha... Hej, vad heter du?" frågade jag henne.

Amelia tittar upp på den såkallade Bobbie. Han är ganska snygg.
"Ehm, Amelia" säger hon.



förlåt för att det blev kort måste logga ut...

"Jaha! Vilket fint namn till en fin tjej, antar jag..." sa jag. "Men säg mig, Fred..." jag vände mig mot honom. "Var er pappa tjuv?"
"Va? Nej..." sa Fred och var lite smått förvirrad.
"Nähä... Men det måste han vara, för han har ju stulit alla himlens stjärnor och satt dom i din syster ögon och dina tänder!" sa jag och flinade.
Fred började skratta han med, men såvitt jag såg så såg det ut som om Amelia inte började skratta på direkten...

Amelia rodnar. Men när han nämner deras pappa får hon en klump i halsen. Fast det var ju menat som något fint. Han vet ju inte att dem inte har någon pappa längre.
Hon gör allt hon kan för att le. Men det ser bara ansträngt ut och hon känner sig ganska dum där hon sitter.

"Jaha, Bobbie! Är det..."
Jag avbröt Fred.
"Kallar mig gärna Bob, Bobbie känns så... Konstigt ibland..." sa jag och flinade lite.
"Jaha, okej! Men säg mig Bob, är det första gången du flyttat nu?"
Jag fick en klump i halsen och magen vred sig.
"Öh... Nej.. Jag har gjort det väldigt många gånger faktiskt..." sa jag och såg mig lite besvärat omkring.
Jag gillade inte att prata så mycket om det. Då skulle det enkelt kunna komma in på min mamma och det ville jag inte... Det var privata ämnen...
Jag ville byta ämne så jag vände mig mot Amelia.
"Öhm... Vet du vad som kommer hända här då i matsalen?"

Amelia är glad att han frågade henne det. Då slipper hon tänka på deras pappa.
"Det ska tydligen vara något uppträdande. Nån dansuppvisning" svarar hon och ler lite, den här gången äkta.
Hon måste hålla sig sysselsatt hela tiden. Hon vill inte börja tänka på deras föräldrar.

"Jaha... Kul, antar jag..." sa jag och lutade sig sedan bakåt. "Hoppas de kan dra igång snart..."
"Mm... Ser lite fram emot det, min tjej är en av de som ska dansa! Men ändå... Hon är ingen dansexpert så är osäker på hur det kommer bli..." sa Fred. "Men säg mig, Bob... Har du en flickvän?"
"Öh... Nej, faktiskt inte..." svarade jag lite genant.

Amelia vrider lite på huvudet mot den lilla scenen.
"Det verkar som om det börjar" sa hon och tittade på sin bror och Bob.