När de bytte liv [SV]

Så om jag skulle vilja tipsa om en bok jag t.ex är ett "fan" av. Kan jag recensera den då bara- skriva lite om vad den handlar om och diskutera den med folk i fanfictionforumet?=)

~har inte förstått det riktigt^

Men gud. Jag läste ju igår.
Varför kommenterade jag inte? :o

I alla fall; Du skriver jättebra!!!

Nja, en ff är en berättelse som är en fortsättning/tillägg till boken. Man kan t.ex skriva mer om Ginny eller hur Harrys liv blev efter striden En bokrecension borde vara i Kreativitet-forumet



sanna1324567: Tack! ♥

Nja, en ff är en berättelse som är en fortsättning/tillägg till boken. Man kan t.ex skriva mer om Ginny eller hur Harrys liv blev efter striden En bokrecension borde vara i Kreativitet-forumet


Ojdå. då har jag gjort bort mig lite grann.
började diskutera en bok lite grann.
Tack för infon, nu gör jag förhoppningsvis inte samma misstag igen^.

^ Okej ^^

ska jag lägga upp kapitel 2?

Ja!!

Ja, det tycker jag allt. Vi har väntat länge nog!

Kap. 2: När du vaknar

Alice öppnar ögonen och blinkar mot det dunkla ljuset. Hon gnider sig i pannan och suckar. Vad var det som hände? Professor McGonagal ropade på henne och bad henne se i ögonen när hon talade. Sedan hade hon känt sig helt konstig och tappat medvetandet. Hon förstod inte?
”Å, så bra! Du är vaken.”
Madam Pomfrey kommer in i rummet och lutar sig över Alice. Hon ler varmt mot henne.
”Jag har så ont i huvudet…” suckar Alice och hoppas att Madam Pomfrey ska ge henne något smärt stillande.
”Det är vanligt. Du slog huvudet i golvet.” Hon ler så där varmt igen och lägger något svalt mot Alice panna.
Alice känner hur smärtan nästan försvinner.
”Vad var det som hände?” frågar hon tveksamt.
”Å, du fick en attack igen.” Madam Pomrey ser besvärad ut. ”Du vet. Ditt hjärta.”
Alice förstår ingenting. Vadå hennes hjärta? Hon har inte problem med hjärtat?
”En attack?”
Madam Pomfrey ser frågande på henne. Sedan ruskar hon på huvudet och ler igen.
”Du slog nog i lite hårdare än jag trodde. Du verkar glömt en del… Jag går och hämtar lite grejor.”
Alice ser hur Pomfrey stegar ut ur hennes synfält. Hon försöker sätta sig upp i sängen, men det värker så i lederna! Varje rörelse ömmar lite. Hon lyckas tillslut puffa upp kuddarna så att hon ser någorlunda mer av rummet. Det visar sig vara ett helt annat än vad hon trodde.
Skogsgröna tapeter täcker väggarna. Det är ett stort rum med många fönster. Alla har fördragna gröna gardiner så Alice ser inte ut. Hon har ingen aning om vad klockan är inser hon. Resten av rummet är möblerat med mjuka soffor och fåtöljer. En mysig brasa brinner mittemot hennes himmelsäng. Ett skrivbord i mörkt trä står längst bort vid fönsterna. Två höga bokhyllor fyllda med böcker är placerade mot väggen bredvid.
Hon känner inte alls igen sig. Var är hon? Fört trodde Alice att hon befann sig någonstans i Slytherines del av slottet (någon hon inte kände till). Allt är så grönt, och det skulle inte vara så konstigt eftersom som hon hör till Slytherine. Men någonting får henne att tro att det inte är så. Varför skulle hon vara där och inte i sjukhusflygeln?
Madam Pomfrey kommer in i rummet igen.
”Här.” Hon ger Alice ett stort glas chokladfärgad dryck. ”Det känns säkert bättre efter det här.”
”Tack.”
”Jag är ledsen men jag måste gå nu. Om du vill något så ring bara i klockan. Jag står alltid till tjänst.
”Okej… hejdå.”
”Hejdå, Minerva.”
Alice hjärta stannar vid det sista ordet. Hon känner hur en hemsk föraning börjar växa inom henne.
När Madam Pomfrey gått ut ur rummet skyndar hon sig ur sängen. Det är inte lätt, för lederna kämpar emot. De skriker och gormar, men hon försöker att inte bry sig. Tillslut efter mycket möda har hon krupit upp och står på golvet. Hon vågar inte se ned på sig själv, redd för de hon kan få se. Alice går fram till spegeln som står vid skrivbordet på stela ben. Hon förstår inte hur gamla människor kan klara av att känna sig så här? Eller är det bara för att hon ramlade?
Alice blickar in i spegeln. In i ett bar grå ögon. Hon ser rynkorna i ansiktet och det uppsatt håret. Hennes hjärta sjunker. Hennes spegelbild är inte hon. Det är någon annan.
På något sett har hon blivit sin egen lärare.

Hon har blivit Minerva McGonagal.

så bra!
*Känn dig bevakad*

Jätte bra!