vem?

den var låångt från dålig, och den var oxå lång, och den var.. SUPERBRA!!!! älskar denna ff! ♥

Jag gillar Frejas dialeekt... ^_^

Jag tyckte inte att Lucy var rätt typ för Charlie, men det är ändå synd om honom...

Allt raderades! Aja, gör om det.

"Men West! Det är en sak att vara världens problemunge när vi bara har våra vanliga snorungar här, men nu har vi faktiskt gäster!" Hojtade professor Smith, den suraste och grinigaste av alla lärare.
-Men, men...
-Inga men! Sätt dig och 20 poängs avdrag från Hufflepuff!
Jag satte mig ursinnigt på min plats och började ta för mig av maten. Alla framför mig var glada och skrattade. Freja gav mig hela tiden blickar. Evelina satt och stirrade på maten. Ingen verkade ha märkt vad som hänt. Jag bestämde mig för att fråga henne om det. Jag kanske bara inbillat mig. Jag reste mig och gick fram till Slytherinbordet. Hon såg vänligt upp på mig och frågade vad det var. "Vi måste prata." Hon såg orolig ut men följde med mig och lämnade Cristopher som såg rätt snopen ut. Vi gick ut genom porten och in i bland träden.
-Du, jag tror jag såg dig och Cri...
Mer hann jag inte, för Lucy hade böjt sig fram och kysst mig. En väldigt lång, jag kände mig hur lycklig som helst. "Jag älskar dig" mumlade jag. Efter vad som kändes som flera minuter släppte hon mig.
-Ska vi gå in? Frågade hon
O.. Okej, svarade jag.
Jag var säker. Nästan iallafall. Lucy älskade mig och det visste jag. Den där pussen var nog bara något hon viskade till honom, eller sade, han kanske är döv så att hon behöver prata i örat på honom? Nej, så var det nog inte, men det spelade ingen större roll, för Lucy och han älskade varandra. När vi kommit in höll vi hand och jag hade nog rosa läppstift i ansiktet för många pekade och fnissade. Jag kunde uppfatta Frejas arga och bestörta blick som följde oss där vi gick. När vi skiljdes åt vid borden gav jag henne en kram och gick nöjd mot Hufflepuffbordet. Araberna och Skandinavierna pratade på sitt blabla-språk och allt verkade lugnt.

I Frejas perspektiv.

Åh, varför ska den där lilla markattan (?) finnas? Hon är ju jätteful och säkert jätteelak. Hon kan säkert inte åka skidor, hon kan inte Polarmagi och hon kan verkligen inte valla en dum renhjord över HALVA SVERIGE! Åh, vem försöker jag lura? Han har ju till och med kysst henne! Nu är det precis som i de där dumma tonårsböckerna om "Kärlek vid första ögonblicket". Jag som inte trodde det fanns, och nu, när jag har upplevt det, vad ska jag tro? Jag måste lära känna honom mer. Skicka en fjällräv. JUSTE! Jag kan börja postväxla med honom! Jag satte mig upp så hastigt att min stol välte. Jag såg mig generat omkring och lyfte upp stolen igen, sedan sprang jag fram till den där McGallagon-tanten och frågade var vi skulle sova.
- Men, klockan är ju bara sju, är du redan trött? Frågade hon misstänksamt
- Ja, det var en lång resa, sade jag lite för ivrigt
-Låt gå, höger om vänstra trappan sedan upp till våning fyra. Och kom ihåg att trapporna flyttar sig.
- Visst, sade jag snabbt och tog mina väskor upp genom alla trappor. Det var lättare sagt än gjort, för trapporna flyttade sig hela tiden. Jag svor tyst när jag höll på att tappa min dator och med mycket möda tog jag mig upp till våning 4. Där fanns en tavla som tittade trött på mig. Den föreställde en viking som just hade dödat en stackars asiat. "Lösenord" Brummade han.
"Lodrätt med skepp" Mumlade jag och tavlan öppnade sig. Därinne fanns säker över hundra himmelssängar i trä, alla dekorerade med utskurna vargar, älgar eller lodjur. Varje säng hade en garderob och en koffert längst fram. Det fanns även tyg så man kunde dra för både framför, till höger och vänster om sängen om man behövde byta om. Jag pressade in mina kläder i garderoben men struntade i de andra sakerna. Jag ville börja med brevet så fort som möjligt, men först fick jag släppa ut min räv Kuddie (knäppt namn). Jag drog av haspen på den trånga buren och en vit skugga smög ut. Jag hade redan börjat skriva då; Hej, vad gör du? Du verkar tycka om den där tjejen. Rummet som vi fått är väldigt fint. Och det finns väldigt trevligt folk här, men araberna klär sig konstigt. MVH Freja

Jag knöt fast det runt Kuddies hals och släppte ut henne i den vilda trappdjungeln.

Charlies perspektiv

-Hejdå älskling! Ropade Lucy till mig.
-Hejdå älsking! Ropade jag tillbaka.
Det hade varit en fantastisk kväll, vi hade skrattat och prata och allt hade känts bra. Nu var jag på väg till Hufflepuffs sovsalar när en liten vit, luddig hund satte sig framför mig. Den bar ett brev om halsen, och jag antog att den där via hunder var en fjällräv. Den var ganska söt. Jag tog loss brevet och klappade hunden på huvudet. Brevet var kort, så jag läste ut det snabbt och gick sedan vidare. Precis utanför sällskapsrummet ångrade jag mig och letade reda på deras sällskapsrum istället. Det var lätt att hitta, eftersom att det var det enda med en viking på. Jag knackade vikingen på näsan som började gorma på svenska eller norska eller nåt. Freja öppnade tavlan och släppte in mig.
-Wow! Sade jag, mycket imponerad av deras lyxiga sovsalar.
-Jaag veet, det är jätteev-v-vackeert, sade hon sorgset.
- Vad är det?
- Ingeet, hon torkade sig onödigt hårt om ögat.
- Så, vad gör du här? Utom att sova och så.
- Joo, jaag haar intee honnit så myycket, meen jaag kummer nog att spela nyyckelharpaa och göra lääxor. Svarade hon
- du, jag undrar en sak...
- Vaad? Frågade hon
- Jo, om jag gillar en tjej, men gillar en annan tjej samtidigt, va ska jag göra? Jag vet att det är konstigt att fråga nåt sånt här till en person man bara pratat en stund med men...
- Ääh, väälj deen do tycker meest um. Hennes kinder blev vackert julröda.
Jag såg på klockan.
-Jag måste nog gå nu, hejdå!
- Heejdåå!
Jag klättrade ut genom tavlan och började gå mot Hufflepuffs sällskapsrum. På trapporna satt fjällrävar och kobror, alla med brev fastknutna runt halsen eller svansen. När jag kommit upp till sällskapsrummet berättade jag lösenordet för den sura tavlan och jag kom in. Jag tänkte på Evelina, som var så söt, och på Lucy, som var min flickvän. Jag hade inte en tanke på Freja som var så förälskad i mig. Hon var bara en Polarmagiker klädd i päls. Jag satte mig i den sköna gula fotöljen och började göra läxor som de flesta andra. Först var det Spådomskonst som man skulle tyda drömmar, sedan skulle jag göra en uppsats om månstenes egenskaper. Efter alla läxor gick jag nöjd och lade mig.

en blev inte så spännande, men det får ni stå ut med :-)

heeerreguud vad braaa!!! Jag kan inte göra tumme upp för jag har redan gjort det 3 gngr idag (gör det immorn), men du skriver helt fantastiskt, du borde bli författare!

Jättebra!! Fast lite synd om Freja...

bra

TACK FÖR ERA SNÄLLA KOMMENTARER! Jag blir superglad

Fortfarande Charlies perspektiv.

Jag vaknade lika nöjd som när jag gått och lagt mig. Jag kollade på klockan. 06:56. Jag steg upp ur sängen och tog mig en lång dusch. Efteråt klädde jag på mig och borstade tänderna. Jag tog min väska och började gå uppför trappan till sällskapsrummet. När jag kommit upp åt jag lite frukost innan jag började gå mot fängelsehålorna för dagens första lektion. Jag möttes av mycket folk som varken hade uniform eller skolväska. Sedan slog det mig att det var lördag. Jag satte fart upp mot Uppehållsrummet igen. Väl framför tavlan satt en grinig kobra och betraktade mig med arga ögon. Jag försökte mota bort den genom att stampa nära den, men den rörde sig inte ur fläcken. Jag testade att kasta en råtta lite längre bort, men det tog den ingen notis om. Jag till och med puffade lite försiktigt med foten på den, men den blev bara arg och väste. Det kändes som om jag stått där i flera timmar innan en turbanklädd elvaåring lyfte upp kobran och började pratade med mig på något språk. När han förstått att jag inte förstod ett dugg av vad han sa gick han iväg med sin läskiga kobra i famnen. Jag såg förvirrat efter dem innan jag klättrade in genom tavlan. Inne i sällskapsrummet satt flera och spelade spel eller var inne på sina datorer. Jag gick snabbt ner till vår sovsal och bytte om till ett par blå jeans och en svart/gul rutig skjorta. är jag nästan var klar susade en vit uggla in genom fönstret och släppte ner ett brev. Jag tog upp brevet som hade ett rött sidenband virat i en rosett runt sig. Det var ett långt och rätt tråkigt brev från Lucy där hon berättade vad hon tänkte göra på höstlovet (höstlovet började på måndagen).
Jag krafsade ner ett snabbt svar på baksidan och knöt fast det med det röda sidenbandet som nu hade blivit fransigt. Ugglan gav ifrån sig ett förnöjt "ho-ho!" innan den gav sig iväg. Jag 'bestämde mig för att logga in på HoggyChatt.

Online

Skorpius-love-love
Evve
Lucy♥Charlie
ZABINI

Ny Vänförfrågan: freja

Jag accepterade vänförfrågan, men började chatta med Lucy istället

Lucy♥Charlie: Hejj söwtiss
CharlieTheBest: Hej
Lucy♥Charlie: Va görr du?
CharlieTheBest: Ingenting, dudå?
Lucy♥Charlie: Sitter på tåget med Chris
CharlieTheBest: Vem är Chris?
Lucy♥Charlie: Eh, ingen, jo, en lärare, rektor, en elev.
CharlieTheBest: ok...

Chris? Cristopher? Jag tänkte på vad Evelina sagt, Lucy, Cristopher, tillsammans? Nej, jag mindes ju klart och tydligt hur Lucy kysst mig, och lämnat Cristopher kvar i salen. Jag bestämde mig för att inte tänka mer på det, utan jag började chatta med Evelina istället.

Evve: Hm
CharlieTheBest: Sorry för det där på örtläran
Evve: Det gör inget, jag var bara ledsen
CharlieTheBest: Över vad?
Evve: Chris

Då förstod jag. Jag förstod varför hon blivit så arg på mig i växthuset, och varför hon kastat sorgsna blickar på denne Chris. Hon var kär. I någon som inte var kär tillbaka. Jag hade ju varit kär i henne, men jag hade förstått att Lucy är den jag är, eller iallafall borde vara kär i. Jag bestämde mig än en gång för att strunta i all denna komplicerade kärlek och började chatta med Troy Zabini istället.

ZABINI: Visst är de utländska tjejerna snygga?
CharlieTheBest: Men kom igen Troy, du tänker ju BARA på tjejer
ZABINI: Det är för att jag inte har någon tjej
CharlieTheBest: Bra förklaring -.-"
ZABINI: Måste gå, tjejerna väntar!
CharlieTheBest: ...

ZABINI har loggat ut

Jag stängde ner laptopen och gick ut till Arabernas övergivna mattor och Skandinaviernas stora tomma båt. Jag njöt av naturen innan tystnaden bröts av ett gäng Skandinavier som badade. Det är ju oktober, hur överlever de ens det? tänkte jag undrande. Några arabiska flickor såg imponerat på när en muskulös kille i bara badkläder hoppade från båten. De klappade händerna när han landade i vattnet med ett plask och blötte ner dem hela bunten. Jag kunde se Freja vinka från vattnet när hon simmade i land.
- Huppa i! Deet är jäättesvaarmt!
- Jag står nog över.
Hon gick upp och tog en stor brun kappa runt sig och vi började gå. Vi pratade om allt, verkligen ALLT. Hon var så lätt att tala med, trots hennes starka brytning. Hon frågade hur det var i resten av Storbritannien och lyssnade spänt. Jag fick även några lektioner i svenska, ifall jag skulle behöva det. När vi gått runt i säkert flera timmar hoppade Lucy upp framför mig.
- Jag ändrade mig i sista stund, jag stannar! sade hon triumferande
- Åh, vad kul, då kan vi göra massa grejer tillsammans!
- Ja! Åh det ska bli så kul! Hon kysste mig.
- Hejdå Freja, sade jag över axeln. Jag kunde se Frejas ledsna min, som jag trodde berodde på att hon kanske inte skulle ha så mycket att göra.
- Om du så mycket som rör min pojkvän är du dödens din lilla fula pälsboll, väste Lucy till Freja. Som om Freja var kär i mig, och om hon var det, så höll jag verkligen med Lucy.
Vi traskade in genom slottets port medan hon babblade på om allting. Jag tänkte på Frejas min, men kom fram till att det säkert var för att hon skulle få det tråkigt resten av dagen, ja, så var det nog. Hon var ju söt, men Lucy var sötare.

Frejas perspektiv (förlåt, men Freja är en av mina favoritkaraktärer just nu, så hon får vara lite huvudroll den här gången)

Den där dumma tjejen! Varför hade hon struntat att åka hem till sina fördärvade föräldrar? Den lilla... lilla...
Jag såg mig omkring, träden vajade och havet höll på att blåsa upp till storm. Många var redan uppe ur vattnet, det var ju rätt farligt att bada i storm. Farligt, att bada i storm... Jag vet! Jag tänker knuffa ner den där dumma mallgrodan ner i havet! Ingen klarar det! Och förresten, så behöver ju ingen få veta, och jag får Charlie alldeles för mig själv...

Så, vad sägs?

JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!

superbra!

underbart!!! jag vill oxå ha en fjällräv