En Hemsk Olycka [Privat Roll]

"Du är sen", påpekade Amanda lågt till Vanessa, men rykte sedan på axlarna. "Ajaaa, är alla klara?"
"Yes, sir", sa Rachel innan någon hann reagera och gjorde en fånig gest med handen.
"Du har väl pengar, Rachel?"
"Nej, jag glömde dem hemma", svarade Rachel ironiskt och viftade med en femhundralapp.
"Då går vi då", sa Amanda och kisade mot sin tvillingsyster.

((Ska jag rolla som både Rachel och Vanessa i början?))

Vanessa slängde enkelt med håret och sa:
"Var ska vi käka då? Tar vi med hem?"
Rachel skrattade.
"Vi får se. Jag tänkte att vi skulle kolla på två ställen. Först på Ellinora´s om det inte är för mycket folk. Annars blir det La Luna. Är det okej?"
"Visst", sa Vanessa och ryckte på axlarna. "Och du?" Vanessa kastade en blick på Amanda.

((Okej ))

"Jag gillar La Luna mest", sa Amanda och skrattade. "Så jag hoppas verkligen det är mycket folk på Ellinora's."
Hon gick efter sina syskon som redan börjat gå bort från skolan.

((Rachel))
"Men då går vi till La Luna först! Så enkelt blir det!" Rachel skrattade sitt varma skratt.
"Men varför står vi här och säckar? Kom innan min mage öppnar sig och skriker!" Hon buffade Amanda och Vanessa på deras ryggar.

((Vanessa))

"Okej", sa Vanessa och började gå.

((Ska allt inträffa innan de köpt pizza? Eller efter? ))
((Kommer rolla Rachel pyttelite just nu för att det inte ska bli så kort. Om det är ok? ))

"Yes", sa Amanda och hoppade högt. "Jag ska ha Hawaii med extra mycket ananas."
"Gör de ens specialbeställningar?" undrade Rachel en aning tveksamt. Hennes grepp hårdnade om sedeln i handen.
"Det ska jag se till att de gör", svarade Amanda lurigt.

((Innan. OK))

Vanessa började gå med Amanda och Rachel. Hon funderade på var hon skulle ta. En Hawaii.
När det kom fram till övergångsstället så väntade de på att det skulle bli grönt.
De gick långsamt över. Plötsligt kom en bil i fullfart. Vanessa hann inte tänka. Hon sprang så snabbt hon kunde med Amanda dragandes efter sig. Bilen körde över Vanessas fot. Hon skrek av smärta. Allt blev suddigt. Hon skymtade konturer av många mänskor. Hon hörde ett skrik någon satans i en annan värld. Hon såg bilen åka bort.
Sedan svimma hon.

Det var som i en dröm. En mardröm. Bilen kom som en mörk skugga. Amanda hade inte hunnit reagera om det inte var för Vanessa. Hon hade lyckats få över henne tryggt på andra sidan gatan. Men något var fel, fruktansvärt fel.
Ett skrik hördes plötsligt, det tystnade samtidigt som Vanessas kropp blev slapp i hennes grepp. Hon visste inte vad som hänt sin tvillingsyster, kanske hon var skadad? Amanda visste inte.
Allt var suddigt och ruskigt fel. Vägen framför henne var fläckad av rött blod, och mitt i allt detta röda låg någon. En kropp som hon så väl kände igen. Rachel.

((Rachels sista stund i livet))
Rachel flåsade. Hon försökte hitta mina lungor, men förgäves… Rachel kollade sig omkring. Allt blev suddigare för varje sekund. Hon hörde syrener tjuta någonstans i en annan värld. Hon hörde skrik och förfärade röster. Hon såg blod. Med en hög ansträngning höjde hon sina händer. De var täkta med blod. Hon fattade. Det här var slutet. Hon lät en tår sippra fram. Hon försökte skrika:
"Amanda! Vanessa!" hennes röst lät som ett spöke. Hon fick syn på en suddig kontur av en brunhårig flicka halta fram.
"Rachel! Dö inte!" Vanessa hade kommit fram nätt och jämt. Rachels huvud lyftes upp och lades i ett knä. Något vått droppade ner i Rachels ansikte. Tårar. Rachel grät också.

((ville att Amanda skulle ta del av Rachels föd))

((jaa... *snyft *snyft ))

Amanda kunde inte förmå sin kropp att röra sig. Det gick bara inte. Chocken över vad hon såg hindrade henne. Påkörd. Ordet rev itu henne inifrån. Rachel var påkörd.
"Amanda... Vanessa..." En väsning i det splittrade. Amanda insåg att det var hennes systers röst. Så svag och trött.
På något sett gav detta henne kraft nog att röra sig igen. Hon sprang till allt det mörkt röda på marken, men snubblade över sina egna fötter. Nu rann det även blod från henne själv. Ett djupt sår i pannan.
"Rachel..." Amanda kunde inte känna igen sin röst. Den var grötig och svag. Någonstans bredvid henne skrek någon.
"Förlåt..." Var det enda Amanda lyckades viska till sin syster innan hon svimmade. Det var inte hennes fel, men hon sa det ändå.

Vanessa grät. Rachel var kvar. Hon var bara avsvimmad. Men hon skulle aldrig glömma känslan. Rachel öppnade ögonen.
"Jag är så gått som ute va?" sa Rachel med ett ansträngande leende.
Vanessa stod inte ut med att se Rachel le så. Hon började gråta mer och mer. Hon kramade sin tvillings arm som om den var en teddybjörn som en liten flicka kramade som drömde mardrömmar.
"Snälla sjung..." sa Rachel med djupa andetag.
Vanessa kollade på Amanda.
"Tillsamans?" frågade hon.