Vem skyller på Celeste?

Åh, awesome!!!

Jättebra!

Älskar som vanligt ditt sätt att skriva.
Enda jag kan kommentera att jag inte vet vad jag tycker om ditt ordval när det kom till 'soffa' själv skulle jag föredra något så enkelt som säte cx

Kapitel 2- Nykomlingen
Det knackar det på kupédörren. Eve lyfter huvudet från sin bok och ger ifrån sin ett glatt tjut. Hon skyndar fram och drar upp dörren.
- Hej tjejen, säger Ethan och kramar om henne.
Eve drar in honom i kupén och sätter honom på hennes plats. De börjar kramas och pussas. Tack gode du för att Tristan kommer och gör oss sällskap. Att vara tredje hjulet är inte något som jag gillar. Tristan stänger dörren och sätter sig bredvid mig.
- Vad roligt att få träffa dig igen, säger jag och ler sarkastiskt.
Han skrattar åt mig och lägger armen runt mina axlar.
- Amber och Victorie började prata smink så vi bestämde oss för att hälsa på er. Plus att Ethan väldigt gärna ville träffa Eve, som du kanske märker, säger Tristan och nickar åt kärleksparets hål.
Jag nickar och tittar på dem. De ser så lyckliga ut. Fortfarande nykära efter två år som pojkvän och flickvän. Om bara den jag gillar kan ta sitt förnuft till fånga.
- Vad tror ni kommer hända i år? frågar Ethan som låter sin läppar vara isär från Eves länge nog att säga en mening.
- En massa pluggande, säger jag och de andra håller med mig.
- Om det inte vore för avslutningsfesten så skulle jag aldrig stå ut med att plugga inför F.UT.T, säger Ethan.
- Avslutningsfest? Vad för avslutningsfest? frågar jag.
Killarna tittar på varandra och skrattar.
- Har du aldrig hört talas om avslutningsfesten? Det är ju vad alla sjundeklassare ser fram emot. En kväll i lyx, säger Tristan och tittar drömmande ut i ingenstans.
Jag gillar det. En kväll i lyx. En böljande klänning, skinande smycken. Jag gillar det. Tåget stannar till och utanför ser vid Hogsmeades tågstation. Vi lämnar vår kupé och följer strömmen av elever. Hagrid står en bit bort och kallar på förstaklassarna medan vi andra går bort mot vagnarna. Precis när vi är på väg att gå på en vagn hör vi hur någon ropar:
- Tristan!
Vi vänder oss om och får se Amber stå med armarna i kors en bit bort. Hon har ett blått hårband som matchar det bärnstensfärgade håret och den blåa klänningen som sticker ut under den svarta rocken. Amber stampar med ena foten och ser allt annan än glad ut.
- Vi ses i matsalen, säger Tristan och går iväg.
Jag tittar efter honom. Han lägger armen runt Ambers midja och hjälper henne upp i vagnen. Hon vänder sig mot oss och ger oss en överlägsen blick.
- Jag hatar henne, muttrar jag.
- Äsch, tänk inte på henne, säger Eve och börjar mysa med Ethan igen.
Jag suckar och tittar mig omkring.Det är mörkt ute men slottet gör så att allting lyser upp. Allting blir vackert. Efter åkturen skyndar vi in i slottet.
- Hej Celeste!
- Har du haft en bra sommar Celeste?
- Trevligt att se dig igen Celeste!
Från lite varstans kommer det hälsningar och jag hälsar glatt tillbaka.
- Hur kan du vara så social? Du måste vara en av de populäraste på skolan, säger Ethan.
- Fel. Hon är den populäraste på skolan, säger Eve.
Jag himlar med ögonen och vi går skrattande in i stora salen. De fyra borden står som vanligt uppradade. Längst bort i salen hänger de fyra fanorna. En scharlakansröd och guldig för Gryffindor. En grön och silvrig för Slytherin. En blå och bronsfärgad för Ravenclaw och en gul och svart för Hufflepuff. Vi sätter oss vid Ravenclawbordet och väntar på att ceremonin ska börja. Det är då jag får syn på henne. Hon sitter vid Gryffindorbordets yttre kant. Helt ensam. Ingen pratar med henne och hon pratar inte med någon. Jag har aldrig sett henne förut och om jag nu har gjort det så är jag säker på att jag skulle ha kommit ihåg det. Det sammets röda håret är klippt i en pojkkort frisyr och passar hennes vaniljvita hy. Jag är inte ensam över att fundera på vem den nya tjejen är. Elever längre upp på Gryffindorbordet tittar nyfiket på henne. Tristan kommer och sätter sig mittemot mig.
- Vet du vem den nya tjejen är? frågar jag. Han tittar sig inte över axeln utan vet vem jag menar.
Pauline Yorker. Ingen vet så mycket om henne men hon är inte så pratglad av sig. Vi åkte i samma vagn och Amber började prata med henne men hon sa inte så mycket. Verkar väldigt trevlig däremot, säger Tristan.
Jag nickar. När alla har satt sig ner öppnas dörrarna och Professor Mcgonagall leder in en flock av förstaklassare. De ser så små ut. Små och nervösa. Längst bak i ledet går en liten, mörkhårig kille som tittar sig ivrigt omkring. Han tittar åt vårt håll och vinkar ivrigt. Ethan vinkar tillbaka.
- Är det din bror? frågar jag.
- Japp. Det är min halvbror Karl, svarar Ethan.
Jag följer Karl med blicken. När han har kommit längre fram i salen vinkar han lika ivrigt till en mörkhårig tjej vid Hufflepuffbordet. Tjejen är Ethans halvsyster Ruth och Karls storasyster. Hon går tredje året.Första året. Tredje året. Oavsett vilket år man går så går tiden fort. Precis som sjunde året kommer göra.
- En knuting för dina tankar, säger Eve och armbågar mig lätt i sidan.
- Tänkte lite bara, säger jag och ler lite.
- På den nya? undrar hon.
Jag tittar bort mot Gryffindorbordet. Nykomlingen är inte längre ensam. Amber och Ambers följeslagare Victorie har satt sig vid henne. Nykomlingen möter min blick. Det känns som om den borrar igenom mig. Rotar runt inne i mig. Sen släpper hon taget och börjar prata med sina bordsgrannar igen.
- Celeste, är allt okej? frågar Tristan och ler.
Leendet får mig att rodna. Jag älskar det där leendet.
- Allt är perfekt, säger jag.

ursäktar att det tagit sådan tid! men mitt usb, där jag förvara alla kapitel försvann för ett par dagar sedan men är nu hittat! Hoppas ni gillar det!

I don't like it, I love it ♥

Och jag är skit nyfiken på den nya tjejen... I think she is the killer.

I have the same thougts like you ...


Men super Awesome kapitel!!

Kapitel 3- Choklad
- Ms Chamberlain, kan du ge mig namnet på en av av de trollformler ni har lärt er under era sju år här, frågar Professor Filtwick.
- Avis, svarar jag.
- Kan du vara så snäll och visa hur den går till? undrar han.
Jag plockar upp min trollstav. 9 tum, rosenträd och villehår som kärna. Med ett lätt kast och ett ljudligt ”Avis” flyger det gula kanariefåglar ut ur min stav. De flyger runt i salen och ut genom det öppna fönstret.
- Mycket bra, mycket bra. Fem poäng till Ravenclaw, säger Professorn och går vidare till nästa elev.
- Det känns som om vi har ett oförberett prov, viskar Eve.
Jag fnissar.
- Jag får tacka för idag. Kom ihåg att repetera, repetera och repetera. Vi ses på torsdag, säger Filtwick och vi lägger ner vårt material i våra väskor.
Vi lämnar trollformelläran och går upp till sällskapsrummet. Uppe i sovsalen lägger vi av oss våra väskor och byter om.
- Vad ska vi hitta på? frågar Eve och drar på sig strumpbyxorna.
- Jag tänkte måla lite, säger jag och plockar fram min målarväska.
Det är av den gamla sorten. En träväska som innehåller staffli och målarfärg. Jag ställer upp staffliet framför fönstret och plockar fram färgtuberna.
- Är det okej om jag går ner till sällskapsrummet? Du brukar inte vara så social när du målar, säger Eve och slätar till skjortan.
Jag nickar. Är redan inne i målandet, trots att jag inte börjat än. Dörren öppnas och stängs. Färger blandas. Penslar droppas och bildar färgade streck på den vita tavelduken. Jag tittar ut genom fönstret. Ännu är trädkronorna gröna och inte ett spår av snö ligger på marken. Både hösten och vinter är på långt avstånd men avståndet minskar för varje minut. Penseln svävar fram på duken. Dörren öppnas och doften av choklad fyller rummet. Jag tittar mig över axeln. Tristan står och lutar sig mot dörren med en ask chokladkittlar.
- Har du tid för en ursäkt? frågar Tristan.
- Det beror på vad ursäkten handlar om och ifall chokladen ingår i ursäkten, säger jag.
- Att jag var en dålig kompis i somras. Chokladen är bara ett försök till mutning, säger han.
Jag skrattar och nickar mot min säng Vi lägger oss med chokladasken mellan oss.
- Var det verkligen så svårt att komma över och prata i en kvart eller något? Jag menar, Amber kunde väl ha släppt på kopplet lite, säger jag och stoppar en kittel i munnen.
Tristan ler och tittar ner.
- Jag var riktigt dum som knappt hörde av mig. Quentin berättade att du tillbringade din mesta tid på rummet och målade, säger han.
Jag nickar.
- Hur mår han efter den lilla olyckan? frågar jag.
Tristan rycker på axlarna.
- Bra, eller ja. Så som man kan må efter att ha flugit in i ett träd med kvasten. Han har bara gips på armen. Kommer hit nästa vecka, säger han.
- Kommer du ihåg sommaren du bröt armen? undrar jag.
Tristan skrattar.
- Det var den varmaste sommaren på flera år och jag fick inte så mycket som lämna rummet. Men du satt bredvid mig hela sommaren utan att klaga på att det var för varmt eller att du hellre ville gå och bada än spela schack med mig, säger han.
- Det är vad bästa vänner gör, säger jag.
Vi har varit vänner så länge jag kan minnas. Min pappa Augustin Chamberlain, trolldomsministeriets utrikesminister, och Tristans pappa Winston Roscoe, trolldomsministeriets justitieminister, gick på Hogwarts tillsammans och fick jobb på ministeriet samtidigt. De träffade även varsin fru samtidigt och fick varsin först född med ett halvt års mellanrum. Tristan i januari och jag i augusti.
- Jag ser att all målning i sommar lönade sig, säger Tristan och pekar på min nymålade tavla.
- Det är inte en av de bästa jag gjort men den får duga, säger jag.
- Nu är du allt blygsam Celeste. Du har talang för konst, säger han.
Jag rodnar.
- Jag måste gå. Lovade Amber att vi skulle plugga tillsammans. Ses vi vid middagen? frågar Tristan och lämnar sängen.
- Visst, om jag nu kommer kunna äta någon middag. Chokladen är för god, säger jag och äter ännu en kittel.
- Jag vet hur mycket du älskar choklad, säger han och pussar mig på pannan innan han lämnar rummet med en stängd dörr.
Jag suckar.
- Inte lika mycket som jag älskar dig, säger jag tyst till den stängda dörren.

jättebra!!!!!

Jätte bra! ♥
Älskar det här med olycklig kärlek, och du är bra på att skriva om det :3