[SV][PG]Ett nytt liv[PG][SV]

Jätte bra, "bevakar"

Tack så mycket! c:

Här kommer
Kapitel 3

Ben
Jag flinade åt Jane som såg som hypnotiserad ut där i min nya kompis Josh. De hade möts på gatan när han frågade vart Olivanders låg. Jag fick veta att han var mugglar född och den ända trollkarlen ut av 7 barn, dessutom var han yngst.
"Hmm, Jane?" retades jag. Jane rykte till och ställde sig upp.
"Ja...?" svarade hon sakta.
"Inget" flinade jag och såg på Josh med ett ännu större flin.
Plötsligt dök Mamma upp, hon hade självklart transfererat sig men det kändes ändå onaturligt.
"Ska vi dra och skaffa oss era böcker?" undrade hon och drog fram breve för att läsa vilka böcker de skulle ha.
"Mamma, kan Josh följa med?" undrade jag och mamma bara nickade, hon såg inte ens på de.

Jane
Hans hår var så vackert, hela han var vacker, men skulle jag någonsin ha en chans?

Kort, kort. sorry :c

Jätte bra, liiiiiiiiiiiiiite (Altså lite) osammanhängande

Ja, jag kände det, men nästa ska jag lägga ner mer tid på c:

Ok
Men jag lovar, det var inte dåligt. Tvärtom det var jätte bra

Jag håller med. Jättebra!

Jane
Allt var köpt nu, förutom trollstavarna, det mest spännande.
Jag studsade ivrigt fram sida vid sisa med mamma medans Josh och Ben gick bakom och pratade om Quidditch.
”Men Appleby Arrows är helt klart bäst!” hörde jag Ben säga, om det var något som Ben och pappa hade gemensamt inom magivärlden var det Qudditch. Pappa och Ben brukar alltid få biljetter av mammas bästa kompis, som jobbar som biljettförsäljare, brukar alltid fixa fram några. Ibland fick jag också följa med, trots att jag inte var ett fan.
En stund senare var vi utanför Olivanders och hjärtat tog ett extra slag, nu kommer den stora stunden… jag ska få min trollstav.
När vi var inne fick hon syn på en gammal man med vitt spretigt hår, han såg galen ut.
”Celia Dyce, 8 tum, mahogny, oböjbar och enhörnings hår som kärna.” sa manen hest.
”Du om ihåg” log mamma och puffade fram mig.
”Vi har tänkt skaffa mina två barn här varsin trollstav.” sa hon. Han betraktade mig i högst tre sekunder innan han försvann in bakom hyllorna. Nu märkte jag hur gammaldags allting var väldigt dammigt. Undrar när det var sist någon städat här.
Plötsligt dök han upp framför mig och jag pep till men skärpte min snabbt.
”Prova! Det är 10 tum, ek villehår som kärna” sa han och räckte mig staven.
Jag tog emot den osäkert och började vifta med den, inget hände. Plötsligt hade Olivander staven och gav mig en ny.
”13 tum, ek, böjbar och draksträng som kärna” sa han och räckte mig staven som jag tog emot och kände genast en stöt. Men stöten var ingen dålig stöt, den kändes bra. Jag viftade med staven och rött glimmer sprutades ut och försvann.
Olivander log och vände sig mot Ben.
”Nästa?” sa han.

du skriver jättebra! ;D

Super duper bra!!

Tack! Det gör mig super glad att se era fina komentarer c: