The Hunger games - Peeta

Åh, det här blir fett intressant att läsa

Oh värkar super awsome bevakar

Jag kommer absolut läsa ♥♥♥

Verkar azum! *bevaka*♥

verkar bra! *bevakar*

Wow

Verkar jättebra! *bevakar*

1. Huvudstaden, del 1



Peeta slog upp ögonen. Bländad av ljuset från rummet stängde han dem snabbt igen. Han försökte samla sig och tänka klart. Det sista han kunde minnas var att de var inne på arenan. Planen var att de med hjälp av Beetee’s vajer skulle leda blixten till vattnet och på så sätt utplåna åtminstone ett par av deras återstående motståndare. Hade de lyckats? Antagligen inte. Varför skulle han annars ligga i ett sjukhus. «Katniss» viskade Peeta. Han tvingade upp ögonen, och efter en snabb titt i rummet insåg han att hans säg var den enda. Det var något som inte stämde.

Peeta gjorde en anstans till att sätta sig upp, men tog sig inte länge än att huvudet just så pass lättade från kudden. Han var fastkedjad. Helst av allt skulle han bara vilja skrika, men det verkade oklokt, eftersom att då skulle vem det än var som hade kedjat fast honom få veta att han vaknat, vilket han inte var säker på att han ville. Istället lade han sig ner och försökte återge kvällen på arenan i sitt huvud.

Katniss och Johanna hade stannat kvar vid blixtträdet för att dra vajern ner till vattnet medan Peeta och Beetee hade börjat röra sig mot nästa zon. Peeta pressade ihop ögonen hårt för att försöka minnas vad som hänt där efter när en röst avbröt hans tankar. «Ah, Peeta. Jag ser att du är vaken nu.»

Peeta slog hastigt upp ögonen, men det gick inte att ta miste på vem lukten kom från. Den vidriga blandningen av blod och rosor avslöjade honom långt innan Peeta han fästa blicken på honom. President Snow stod vid dörröppningen med en allvarlig blick. «Var är Katniss och vad har du gjort med henne?» flög det ur Peeta medan han började streta emot de tjocka kedjorna som tyngde ned både hans bröstkorg, händer och fötter. Snow skrockade elakt medan han gick fram till Peetas bädd. Han böjde ansiktet neråt, så nära Peetas att den hemska lukten gav honom kväljningar, men ändå så långt bort att han var omöjlig att nå upp till honom. Plötsligt blev hans min allvarlig igen. «Det var precis vad jag tänkt fråga dig.» Sekunden efter han uttalat orden spottade Peeta honom rakt i ansiktet, det värsta kedjorna tillät honom att göra. Men det räckte. Efter en smäll i ansiktet kändes det fortfarande värt det. Men när Snow höjde ena handen och knäppte med fingrarna så ångrade han sig med detsamma.

Kedjorna som han tidigare trott var till för att enbart hålla fast honom, visade sig vara strömledare. Troligen byggda för tillfällen precis som detta. Smärtan av strömmen var olidlig. Olikt allt han nogonsin känt. Händerna som han hållit fast i kedjan runt bröstkorgen satt kampaktigt fast, och han kunde känna hur det började lukta av bränd hud. Precis när rummet omkring började falla bort, precis när han var säker på att han skulle dö, så slutade det. Utmattad, med brännskadade händer och krampande muskler lutade han sig tillbaka mot kudden. Men han hann bara återhämta sig så pass att han kunde öppna ögonen, innan strömmen startade igen.

-------------------------------------------------------

Tusen tack för era positiva inställningar till det här, hoppas jag inte gör er besvikna! ♥

Toppen!