Exit Wounds - Dramione [SV]

Kapitel 2

Dagarna efter den dagen bara flög i väg, till och med tågresan till Hogwarts bara flög iväg och tiden gick bara fortare och fortare.
Middagen var hemsk, det var väldigt få första klassare som kommit hit för att börja och det var runt bara fem stycken i varje elevhem. De visste säkert redan vad som händer eller kommer hända.

Festmiddagen var ändå ganska trevlig, jag gick och satte mig vid Gryffindors bord efter en lång diskussion med Prof. McGonagall och det var så trevligt, jag har faktiskt börjat komma hyfsat bra överrens nu med Potter och Weasley. Även fast vi aldrig har varit bra vänner innan.

Efter middagen smet jag och Hermione till Vid-behov-rummet och där inne fanns en soffa med en brasa och en skål med små chokladpraliner och en karaff med saft. Precis vad som behövdes för en myskväll på Hogwarts. Vi satt där i soffan och jag höll om henne, vi pratade om hur sommaren hade varit och hur den här terminen skulle bli. Vi diskuterade årets quidditchlag och hur läskigt allting bara var.

“Draco, du borde verkligen få veta varför du ska mörda Dumbledore” sa Hermione lite bestämt och drog bort min arm, hon menade verkligen allvar.
“Har jag inte redan sagt det?” svarade jag och lyfte förvånat på ögonbrynen.
“Nej.”
“Men jag har inte lust att berätta.”
“Om du inte berättar nu som lämnar jag rummet på en gång.”
Jag drog ett djupt andetag och sa “För att bevisa mina krafter, visa mig stark. Sedan finns det andra anledningar som du redan vet om”
Hon nickade och tittade på chokladskålen, vi hade båda tappat chokladsuget vid det här laget och bestämde oss för att det var dags att sova, vi drog fram dom två enkelsängarna som stod gömda bakom brasan och ställde dom bredvid varandra framför brasan.
Hermione kröp ner i sängen och jag med, vi hade fortfarande våra Hogwartsklädnader på oss. Jag drog henne till mig och höll henne hårt, vi myste framför den varma brasan och under dom varma täckena och allting var bara helt underbart.
Hon somnade sedan på min arm, hennes vackra ögon stängdes och i stället såg jag nu ett drömmande uttryck på hennes ansikte. Jag somnade strax därefter och när vi hade somnat helt kom en husalf in och släckte brasan.

(förlåt för ett hemskt kort kapitel, men jobbar på en till fanfic så det blir lite både och arbete. Hahha)

Bäääääääääääst!

Wow...

Okej kan bara säga en sak: detta var riktigt riktigt bra! Älskar hur du beskriver saker och hur du skriver. :'

Haha tack!

Mer! *Bevakar*

Riktigt bra!! *bevakar*

Kapitel 3

“Och vad exakt har ni gjort här inne?”
Jag vaknade med ett ryck till rösten, han satte sig upp och vände sig om snabbt. Där, i sin svarta långa kappa och sitt flottiga hår stod Snape med en arg min. Hermione hade inte vaknat av det.
“Ehm.. eh..” Jag försökte få fram ord men det blev mest en massa “Ehm..”
“Sovit?” sa jag lite osäkert och tittade bort mot Snape.
“Inget mer?”
“Nej.”
“Säkert?”
“Japp, kan du bara lämna oss nu så att vi kan göra i ordning oss. Det är ju trots allt första skoldagen på terminen, sir.” sa jag och nickade bort mot dörren.
Snape gav mig en iskall blick “Kom ihåg att sköta dig” sa han och gick sedan ut genom dörren med raska steg.

När dörren slog igen öppnade Hermione ögonen “Jag hörde allt” sa hon och satte sig upp mitt emot mig. Hennes bruna ögon mötte mina ögon och hon tittade oroligt på mig. “Han verkar vara inblandad i det här”.
“Väldigt mycket” svarade jag och tittade bort mot dörren, jag kunde urskilja Weasley och Potters skrattande röster utanför dörren bland alla Hogwartselever. Det känns lite som om dom har glömt bort Hermione, eftersom dom har så roligt utan henne.
“Kom igen så går vi ner till frukosten” sa hon och gav mig det där lilla leendet hon bara kan ge mig. Jag nickade och gick upp, ställde mig framför spegeln för att rätta till mitt hår som såg ut som ett fågelbo och rättade till mina kläder.

***
När vi gick nerför trappan till matsalen tog hon min hand, jag tittade på henne och hon tittade upp på mig, sedan log hon och tillade “Du är så söt”, jag log och sa “Detsamma” till henne innan vi lämnade trappen för att gå mot våra elevhemsbord.

Potter och Weasley hade lämnat frukosten för länge sen, vid Gryffindorbordet satt bara Neville, Fred och George och vid Slytherinbordet satt bara Crabbe och Goyle. Jag sa lite snabbt “Vi ses om en kvart” till henne innan vi separerades vid mitten av matsalen och gick till våra elevhemsbord. När jag satte mig ner kom en uggla med dagens schema och The Daily Prophet och landade framför mig, släppte posten på min tallrik och flög sedan iväg samma väg som den kom.

“Vad gjorde du i natt då?” sa Goyle högt och tittade på mig “Var det hubba hubba i Vid-behov-rummet som förra året?”
Jag satte mackan i halsen, det som hände förra året som ungefär 40 procent av eleverna och alla lärare hörde utanför Vid-behov-rummet var inget jag ville prata om längre. När jag hade hostat färdigt så sa jag “Det behöver ni inte veta, men det var inget Hubba hubba i alla fall”
Crabbe gav i från sig ett högt skratt och slog näven i bordet “Som om vi skulle tro på det.”
Jag gav honom en sträng blick och återgick till mina mackor, dom smakade ingenting men hellre det än att svälta fram till lunch.

YAAY VAD BRA!

Hubba Hubba? Vad ät det?
JÄTTRMEGASUPERAWESOME!!!