I will never forget you[SV]

Jag får väl tro dig!♥

Bra!!♥

^^ Du kan inte rösta på fler inlägg idag!

^Haha, jobbigt tillfälle... Men jag klarar mig nog bra utan tummar ♥♥

Skitbra! du skriver väldigt levande..

Känn dig bevakad Sjukt bra!

Tack! Håller på att skriva ett kapitel nu!

Då väntar jag då

Kapitel 2 - Hanna ♥

Någon plingade på dörren. Jag slog upp ögonen och reste mig upp från sängen.
Det var säkert Benny.
Jag sprang ner för trappan och slog upp dörren. Där stod han.
"Det var ju fan länge jag fick vänta!" Benny log.
Jag tittade orförstående på honom men han drog mig in i hans famn.
"Jag har saknat dig" viskade han och kysste mig på pannan. "Jag har saknat dig också" mumlade jag.
Vi stod där en stund och sedan började vi gå mot busshållplatsen.
"Vad har hänt i skolan då?" frågade jag.
Benny ryckte på axlarna. "Tja... Alla kände ju Marcy så alla började grina.
Mrs Bennet har bakat en tårta till dig" Benny log snett. "Fast det fick jag inte säga till dig." Jag blängde på honom och försökte låta bli att gråta. "Stygga, stygga Ben!" Jag skakade på huvudet och Benny skrattade. Vi satte oss på en bänk och väntade på att bussen skulle komma. "Och så har vi fått en ny i klassen. Hon heter Hanna. Och hon är ganska lik Marcy." Jag stelnade till och stirrade på honom medans han skakade av skratt. När Benny såg att jag inte skrattade slutade han.
"Förlåt" mumlade Benny. Jag nickade och det uppstod en spänd tystnad.
Det började dugga lite när bussen kom.
Vi satte oss i den och någon knackade Benny på axeln.
Vi vände oss om och fick syn på en tjej med långt brunt hår och blåa vänliga ögon. "Hej Hanna!" sa Benny förvånat. "Vad gör du här?" Tjejen som hete Hanna stirrade på mig med nyfickna ögon och ignorerade Benny totalt. "Du måste vara Ellie!" Jag nickade och hon log ett vänligt leende.
"Trevligt att träffas!" Vi skakade händer och Benny stirrade surt på mig. Jag anade inget ont.
"Beklagar med din syster" Hanna såg plöstligt väldigt ledsen ut och jag blev tvungen att hålla med Benny.
Hon var lik Marcy. Både till utseende och personlighet. Bussen stannade och jag och Benny, inklusive Hanna, gick av. "Ellie!" ropade en röst och jag vände mig om. "Jag har saknat dig så mycket!" kuttrade hon. Sarah var annorlunda. Förut var hon mycket gladare och inte lika falsk som nu. Men den största förändringen var hennes utseende.
Hon hade istället för långt blont hår, blått och kortklippt. Och Sarah Fanning, som alltid hade hatat smink hade plötsligt ett ansikte som såg ut som en provdockas.
Och efter henne kom Kim Tumberline. "Kom nu Sarah" muttrar Kim. "Vi sticker."
Plötsligt blir Sarahs min hånfull och hon vänder sig bort från mig. De går i väg.
Jag tittar undrande på Benny och han rycker på axlarna. "Kom nu..." sa Hanna mjukt och puttade mig i riktning mot klassrummet.
Jag väntade på att Benny skulle öppna men han skakade på huvudet.
"Det får du göra själv!" sa han och log hemlighetsfullt. Jag ryckte på axlarna och såg Benny ge Hanna en blinkning men hon ignorerade honom.
Jag öppnade dörren och ett tjut välkomnade mig. "Välkommen tillbaka Ellie!" skrek alla, till och med mrs Bennet.
"T-tack..." stammade jag. Hanna gav mig i vänlig klapp på ryggen. "Välkommen tillbaka Ellie..." upprepade hon och blinkade mot mig. O, vad Benny hade rätt. Om Marcy levde skulle Hanna här varit henne om sex år.

------------------------
Inte lika bra som jag hoppades, men aja...

Det var jättebra, det var bättre än vad JAG hoppades!