(PM) Krumbens Liv

BRAAAAAAA

När en katt förstår

Gud vad många små korta möten, först Sirius, hundmannen, sen Trevor, en konstig liten padda, och nu Remus Lupin, en lärare som är varulv! Tänkte Krumben nästa dag. Han hade precis vaknat och gåt ut på en morgontur. Han skulle gå till Sirius Black, för att få sig lite frukost. Han kom ner till trädet och smög försiktigt ner under rötterna. När han kommit fram till stugan satt han där. Sirius stirrade tomt ut i luften. Krumben harklade sig.
”Hm… hm…” sa han.
Det var som om Sirius satt på en nål. Han flög upp i luften av förskräckelse.
”An garde” sa han och kollade över Krumben. ”Visa dig!”
”Här är jag” sa Krumben.
”Aha!” skrek han. ”Aha… du…”
”Frukost?”
Sirius slängde en råtta åt honom. Krumben luktade på den.
”Är den färsk?” undrade han.
”Jag fick den i morse” sa Sirius.
”Tack” sa Krumben.
”Har du fått honom?” undrade han.
”Nej” sa Krumben. ”Eh… Känner du Remus Lupin?”
”Bästa kompisar… i barndomen” sa han med exakt samma tonfall som Lupin haft.
”Jaha…” sa Krumben. ”Träffas ni fortfarande?”
”Jag skulle gjort det om jag kunde” sa Sirius.
”Men han är ju där uppe!” sa Krumben. ”Bara att gå upp!”
”Okej, jag träffar honom. I smyg.”
”Varför ”i smyg”?”
”Jag är på flykt ifrån Azkaban” sa Sirius. ”Fängelse…”
”Varför det?” undrade Krumben häpet. Han hade ju gillat Sirius.
”Dömd för mord” sa Sirius. Hans röst darrade ”på min egen bästis! Han var min bästis.”
”Vem?”
”Jag blev dömd av mordet av Peter Pettigrew! Och för att ha hjälpt Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn att hitta till James och lilly Potter och döda dem. James var min bästis!”
Krumben satt tyst. Tårar sipprade ner ifrån Sirius näsa.
”Men det var Peter som var Du-vet-vems tjänare! Inte jag! Jag svär, och Peter lever.”
”Så var är Peter?” frågade Krumben.
”Tror du mig?” snörvlade Sirius.
”Såklart” sa Krumben. ”Vi är ju vänner. Och var är Peter?”
”Du har sett honom. Till och med jagat honom! Det fördömda lilla kräket är…” Sirius drog efter andan. ”Scabbers.”
Krumbens ögon vidgades. Det var därför han ville åt Scabbers. Krumben strök sig runt Sirius ben.
”Tack för att du tror mig” sa Sirius. ”Du är ju verkligen en speciell vän!”

AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!