Ginny Weasleys femte år på Hogwarts

när kommer nästa kap stressa inte

rarid12- Nej då, jag stressar aldrig 8D Imorgon eller i övermorgon tror jag, jag håller på med kladden till Kapitel 2. Och sen ska jag skriva in på dator så antagligen i övermorgon

ok

SKITFÖRBENAT BRA JAOOOOOOOOOOOOOOO!

Tack så jättemycket Blir seriöst sk*tglad när ni skriver kommentarer (även om ni inte är så många) som "Bra" och sådär. Liksom någon jag inte känner läser min ff! Haha...

Haha vad tycker du om min novell?
*fiskar efter kommentarer och läsare*

^^ Jodå, jag gillar den Har dock inte läst jättejättenoga, då jag (tyvärr) inte riktigt haft tid med det, men det ska det bli ändring på

Edit: Kap. 2 Nästa del kommer på Måndag:


Kap. 2
Harry tar tag om min midja och viskar något i mitt öra.
”Jag älskar dig” säger han. Han tittar ut mot sjön , när han plötsligt trycker ner mig på marken. Han stirrar på mig med en vansinnig blick.
”Jag älskar dig, sötnos” viskar han. Jag kan inte förmå mig att säga något. Plötsligt ändras hans ansikte till Draco Malfoys. Jag skriker. Malfoy kysser mig för att få tyst på mig, och ser sig omkring för att se om någon hört mig. Han drar ner mig i vattnet. Jag försöker simma upp, men jag ser ingenting och Malfoy håller i mig. Jag kommer dö om jag inte får syre snart tänker jag. Men så kommer Harry simmandes. Han har grönaktiga gälar och simfötter. Jag simmar in i hans famn och han drar upp mig. När vi kommer upp så förlorar Harry genast sina gälar och simfötter. Han kysser mig.
”Vill du bli min flickvän?” frågar han mig.
”Ja, det vill jag” svarar jag honom.

Jag öppnar ögonen och ser min Sovsal. En dröm. Det hade varit en dröm... Jag har fortfarande kvar känslan av att Harry älskar mig och jag känner mig som världens lyckligaste person. Jag ser på klockan. 7.00 säger den. Jag lägger varje kväll en trollformel över mig så att jag vaknar i tid. Jag stiger upp ur sängen och ser ut genom fönstret. Solen skiner svagt men marken ser ganska blöt ut. Jag tar på mig min skoluniform.

Vissa säger att de tycker skoluniformen är ful, men det tycker inte jag. Jag sitter och låter tiden gå en stund, innan jag går ner till frukosten.

Några av lärarna sitter redan vid lärarbordet; bland annat Professor McGonagall och Professor Snigelhorn, men minst lika många saknas. Jag är helt själv vid Gryffindor-bordet, men ser att Luna också sitter helt själv borta hos Ravenclawarna.

Jag springer upp till Lärarbordet och petar på Professor McGonagall för att få hennes uppmärksamhet.
”Professor McGonagall” säger jag. Hon ser granskande på mig.”Jo... Jag sitter helt själv vid Gryffindor-bordet och Luna sitter själv borta vid Ravenclaw-bordet. Så...”
”Du undrar om du kan sätta dig borta hos Miss Lovegood?” Jag nickar. ”Det går självklart bra!” fortsätter hon ”Du får sätta dig där närhelst du vill”. Professor McGonagall viftar snabbt på sin trollstav och så finns det plötsligt en extra stol vid Ravenclaw-bordet.

Jag går ner och sätter mig ner bredvid Luna.
”Drömt något inatt?” frågar jag.
”Jag och Pappa hittade en Skrynkelhornad Snorkack!” säger hon och hennes ansikte spricker upp i ett leende. Jag suckar. Det här är det värsta med Luna. Hon tror att saker som inte finns, finns. Jag tar en skiva med rostat bröd som jag börjar knapra på.
”Du vet vad jag tycker om det där.” säger jag irriterat.
”Jaja, man får väll tro vad man själv vill. Har du drömt något då?” Som om någon bestämt det så sväljer jag i just den sekunden fel. Luna bankar på min rygg. Professor Snigelhorn ställer sig upp och ropar:
”Anapneo!”. Jag börjar genast andas som vanligt igen. Snigelhorn tittar oroligt på mig, och jag ger tummen upp till honom. Folk har, medans jag hostat, börjat stirra konstigt på mig. Jag ler ett ”oskyldigt” leende och fortsätter äta som om inget hänt.

”Du har drömt något.” säger Luna ”Något som du inte vill berätta för mig” säger hon vist. Det är ännu en grej som är dåligt, men också bra med Luna är att man inte kan dölja något för henne. Hon genomskådar en liksom.

Jag berättar för henne om min dröm. Hon berättar en grej hon tydligen lärt sig på Spådomskonsten.
”Det betyder att det kommer in en ny kille i ditt liv.” Jag rynkar på näsan. ”Det måste inte nödvändigtvis vara Draco Malfoy, som du kommer vara ihop med ett tag. Det måste inte vara Harry heller” tillägger Luna när hon ser mitt förhoppningsfulla ansiktsuttryck.

Precis då kommer Michael Corner in genom porten till Stora Salen. Vilken snyggis tänker jag. Han tittar på mig innan han sätter sig bredvid mig.

ÅH NEJ! Nu är jag sådär kär igen. Men jag har en crush på Harry Potter... Inte Michael Corner!
”Jag var själv” säger jag till honom när han ser undrandes på mitt Gryffindormärke. Det här händer bara inte. Kärlek vid första ögonkastet eller?!

bra kap nu händer det saker hoppas det blir ett sorligt slut

Bra! Men jag är inte helt säker på att Snigelgubben skulle märka en om man hostar och ropa en förtrollning så att man inte ska hosta eller något.


Ta inte illa upp, jag ger bara lite feedback så att novellen blir ännu bättre

Med tanke på att Luna och Ginny är nästan helt själva i stora salen, det är bara några Hufflare där, så tror jag det. Men tack Han gjorde faktiskt det en gång i sexan men jaja