Katherine och Eleanor - En början på vännernas relation [SV]

Kapitel två - Katherine Wibberly

"Okej", svarade Katherine torrt och kort mot Eleanor. Hon hade alltid suttit ensam och trivdes bra med det.Hon smekte Sammie försiktigt över ryggen. Hon tittade ut genom fönstret och såg det vackra landskapet. England. Hon smakade på det välbekanta landets namn och det lät bra.
"Jag är Katherine Wibberly". Kahtherine kände en jobbig och obehaglig känsla av att vistas i samma rum som Eleanor Scidmore. Hon kände på sig att Eleanor säkert var en sådan diva, som dem flesta flickor i hennes ålder var. Hon suckade tyst och gav Sammie en godis.

Träd efter träd och kulle efter kulle susade förbi tåget. Från Katherines sida var det tyst och hon lät Sammie gå runt som hon ville efter att hon stängt dörren till kupén igen. Suckar kom då och då tugnt ut från Katherines lungor och resan blev tråkigare och tråkigare för varje gång hon blev påmind om att Eleanor satt i kupén med henne. Hon pratade tyst och viskade med Sammie då och då.

Katherine såg en uggla utanför tåget och öppnade försiktigt fönstret och den flög in. Det var hennes pappas uggla, det visste hon. Hon öppnade brevet och läste det.
Hejsan Katherine, våran unga underbara flicka.
Vi kommer sakna dig otroligt mycket och hoppas du får ett fantastiskt år, vi villl berätta en sak för sig, Katherine. Du har en lillasyster. Hon har precis fyllt elva och har bott på barnhem till nu, då vi adopterade henne till oss. Hon heter Elise Mary Wibberly. Du kommer se henne idag på cermonin. Hon är metamorfgus precis som du, men ni är ändå lika och jag tror hon kommer i Ravenclew, som du. Katherine skakade lätt på huvudet. "Ravenclaw mamma, inte Ravenclew", sa hon i huvudet. Hon fortsatte läsa. Vi har längtat efter att få hämta henne tillbaka och vi har ofta hälsat på henne under året. När du varit på Hogwarts. Snälla var trevlig och snäll mot din syster Katherine. Vi pratar mer i nästa brev.
Vi älskar dig.
Mamma och Pappa.
Katherine vikte ihop brevet försiktigt. En syster? Hon, som alltid varit ensam barn hade en syster, som hete Elise Mary Wibberly? Hon skakade på huvudet. Detta var bara inte sant. Hon börjde ner huvdet i händerna och skakade på huvudet. Detta var inte sant, det kunde det inte vara.

Vill ni fortfarande ha mer?

ALLTSÅ HERRE MIN GET.
Det är någonting med den här Fanficen som jag bara älskar något obeskrivligt mycket. Inte bara det att ni båda skriver helt fantastiskt, det är något mer. Jag tror det är det att man verkligen ser hur olika de här två flickorna växer upp, hur de har det hemma och kanske hur de är också, men ändå kommer de bli vänner.
Jag fattar inte hur jag kan älska en fanfiction så otroligt mycket redan efter tredje kapitlet - det är galet, men så är det ..
Den här är HELT fantastisk och jag ser hur mycket som helst fram emot att få läsa fortsättningen ♥

ODEN! TACK SÅ JÄTTE MYCKET HarryPotterr, dig också MissLollo att ni gav min och CDs ff en chans, jag blir så glad. Tårögd och glad, det är detta som ger mig skrivar glöd!

Awsome!!!!

Så himla jättebra!

Tack så mycket!

Kapitel 2 - Eleanor

Eleanor öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan. Hon antog att flickan inte hade sån stor entusiasm för att prata med henne.
Eleanor tittade ner på brevet som flickan - vars namn tydligen hade varit Katherine Wibberly - höll i handen. Hon brann av nyfikenhet att få veta vad som stod, vem det hade varit ifrån, men efter som blotta tanken att ställa frågan till henne skulle varit löjlig, så började hon nonchalant smeka Tiffany över den mjuka pälsen.
Det vackra landskapet flög förbi fönstret, och Eleanor började undra om de var framme snart. Hm. Det kanske var bäst att sätta på sig klädnaden i alla fall.
Hon slutade smeka Tiffany och öppnade försiktigt munnen.
"Jag tänkte byta om, så jag... öhm... har du något emot att jag...öhm... byter om här, kanske?"
Hon drog försiktigt fram klädnaden ur sin koffert, och hoppades att denna snäsiga flicka inte hade något emot att hon bytte om. Eftersom det skulle bli väldigt svårt annars, med tanke på att alla andra kupéer var fulla.

Jättebra! Men lite kortare... Fast det gör inget förstås, det är inte alltid det blir så långt när man skriver x)

Här är nästa

Kapitel tre - Katherine Wibberly

"Gör du det", svarade Katherine. Hon skulle nog kunna hitta en annan kupé att snabbt byta om i. Hon suckade och tog fram sin klädnad och gick iväg. Hon såg genast en kupé, med en flicka i. Hon visste vem flickan var. Flickans namn var Luna Lovegood. Katherine tog ett djupt andetag och knackade på.
"Katherine?", sa flickan till Katherine som nickade.
"Får jag byta om här?"; frågade hon vänligt Luna. Luna nickade och Katherine gick in i kupén. Medans hon och Luna bytte om hade dem ett kort snack om året innan Katherine skyndade sig tillbaka, hon tänkte på Elise. Hennes syster. Men tanken försvann när hon mötte upp Sammie i korridoren.
"Sammie!", sa hon och plockade upp kattungen i famnen och gick tillbaka till kupén. Men ville inte gå in. Hon väntade utanför och tankarna tog över. Elise Mary Wibberly. Katherine hade alltid vetat att hennes mosters mans systers barn hette Mary, fast hon dog. Aldrig hade Katherine hört att hon hade en syster. Tänk om hon hade fler hemliga syskon. Katherine tog sig an att ta upp en bit pergament och lite bläck ur den lilla väskan.

Hej mamma, och pappa förstårs!
Jag sitter på tåget och allt är bra med mig. Men varför har ni inte berättat om Elise Mary inann? Och har jag fler "hemliga" syskon? Jag vill inte påtränga er eller göra er ledsna men jag vill bara veta om min familj. Är jag adopterad förresten? Jag vet inte. Jag känner mig bara tom.
Älskar er.

Katherine.

Katherine veck ihop brevet med tårarna rinnande ner för den sminkande kinderna. Luften var kvav i tågkorridoren och det var jobbigt att andas. Men Katherine ville bara ha svar. Om allt. Och inget.

Vill ni fortfarande ha mer?