Things I never expected [SV]

Tack båda två!

OMR, BÖRJA SKRIVA!

A freak

"Lyra, maten är serverad", ropar barnhemmets föreståndare trött från första våningen. Lyra vet att hon tycker illa om henne. Det har hon alltid känt på sig. Liksom alla andra barn i hennes närhet gör. Men egentligen avskyr de nog henne inte utan orsak. Lyra misstänker att de är rädda för henne.
Hon suckar tungt och slår ihop sin anteckningsbok.
Maten. Ljuset på dagen, men idag orkar hon inte ens bry sig. Hon vill bara somna och vakna upp om en vecka. Problemet är att det är förbjudet att sova på dagarna. På sommaren ska man leka på gården utanför och på övriga årstider är det hårt slit i skolan som gäller.
Synd att Lyra ogillar de andra barnen lika mycket som de ogillar henne. Därför har hon fått lov att vara ensam innan lunchen på somrarna, det är skönt, men såklart har föreståndaren hittat på en hake med det hela. Det ska finnas en filmkamera i hennes rum dygnet runt. Gör hon det minsta lilla fel får hon ingen mat. Ett "fel" på föreståndarens språk är om det händer något mystiskt omkring Lyra.
Några saker som ingår i "Föreståndarens fel lista": Pennor som vässar sig själva, att blåsa upp en ballong utan att blåsa, få knoppar att slå ut till vackra blommor eller stenar som lyfter sig från marken utan anledning.
Alltså är hon inte som de andra barnen. Man skulle kanske tro att det besvärade henne, men tvärtom, det får Lyra att känna sig annorlunda.

Hon går trött ner de tre trapporna till matsalen. Hoppas innerligt att det inte ska sitta en hel drös med barn i hennes egen ålder som mumlar taskiga glåpord åt henne. Det får bara henne nästan att tappa kontrollen över sitt självsäkra jag.
Hon har fel, flera dussin barn sitter inne i matsalen. Skrattar och slevar i sig mat.
Barnen har inte lagt märke till henne än. Tyst smyger hon förbi ett långbord fullt med dem, och plockar åt sig en bricka vid matdisken.
"Lyraaaa, tassar fram som att hon var fyraaaa", sjunger en välbekant röst bakom henne. Det är Lori Hammer. En taskig pojke i hennes egen ålder.
Med blossande röda kinder försöker hon ignorera hånskratten från borden omkring henne. Hon slevar försiktigt upp en hög med klibbig pasta. Ska precis till att ta en klick av den malda tomatsåsen när Lori åter igen öppnar munnen.
"Jag skulle då inte se skillnaden på ditt ansikte och tomatsåsen", hånar han och flinar elakt. Övriga barn instämmer i hans kommentar.
Lyra slår sig ilsket och upprört ner vid ett tomt bord, så långt ifrån bordet där Lori sitter som möjligt. Hon pillar kräset med gaffeln i pastan. Hon är inte ens hungrig längre.
Hon tittar ner på sin gaffel, för att både undvika att kolla på maten och att råka titta upp på de andra i salen som hatar henne.
Plötsligt händer något väldigt märkligt. Gaffeln böjer sig sig djupt när hon tittar på den. Även fast att materialet är hårt. Fascinerat tar hon upp gaffeln och granskar böjda besticket. Fick hon den att bli sådan?
Som på en given signal drar någon gaffeln ur hennes grepp. En mörk pojke som hon inte vet namnet på rusar mot Lori. Han ger honom sin fångst. Lori tittar på Lyra med ögon glittrande av upphetsning. Både hon och han vet att detta kommer sätta dit henne.
"Mrs. Green!" Han räcker föreståndaren besticket. "Lyra här fick den att böja sig." Han gör en elegant gest med handen åt hennes håll.
Effekten är omedelbar. Skakande av ursinne griper föreståndaren tag i hennes hår och drar henne ut ur rummet. Lyra nästan kokar av ilska, men hon vet att det inte tjänar något till att förklara sig. Ingen är på hennes sida. Någonsin.

"Stanna här", fräser föreståndaren och smäller igen dörren. Det så kallade "straffrummet" är kalt. Väldigt kalt. Rummet består endast av en söndrig lila fåtölj samt tråkiga golv och tak.
Frustrerat sparkar Lyra till fåtöljen ett antal gånger så att dammet från den pyr ut i rummet. Hon sjunker ner på golvet. Gråten är så nära nu, men hon vill inte gråta. Det är svagt.

Hon har säkert befunnit sig i rummet i flera timmar när dörren äntligen öppnas. Föreståndaren sticker strängt in huvudet. "Du har fått ett brev." Hennes röst är numera kylig. Innan hon går kastar hon in ett litet nött brev. Det dalar sakta ner mot golvet.
Lyra tittar oförstående på det. Hon får aldrig brev.


---------------------------------------------------
Usch vad tråkigt det blev, men jag tror det kommer blir bättre längre in i berättelsen

Det var awesome! Du skriver verkligen jättebra!

Vet du om att du är bäst?
Bra kapitel också

Neej, inte tråkigt. FANTASTISKT!

Du Skriver Otroligt

Tack så superdupermagaawesomemycket! ♥

MER!

A strange letter

Lyra förstår ingenting. Vem skulle vilja skicka ett brev till henne? Hon har inga vänner eller någon familj kvar. Enligt föreståndaren är hennes föräldrar döda och vänner, ja vänner, det är omöjligt att få när man går här. I alla fall när Lori svassar runt och retar henne.
Hon granskar noga de gröna spretiga bokstäverna på kuvertet. Förväntar sig att det ska vara ett misstag, men nej. Personen som skickat brevet är säker på sin sak. På utsidan står det:

Miss. Lyra Miller
Minsta rummet, tredje våningen.
Barnhemmet på landet.
London

Det kan inte vara ett misstag, konstaterar hon och börjar riva upp brevet. Ivrigt drar hon ut ett gulblekt pergament och läser igenom dem. Nyfiknare än någonsin.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
HOGWARTS SKOLA FÖR #########R OCH T#####OM

###########################
#################################################
##################################################
################################

Kära Miss Miller,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för ########## och ######m. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.

Terminen börjar den # september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 ju##.

Er tillgivna

Minerva McGonagall
Biträdande rektor.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Lyra förstår sig inte på brevet. Varför skriver man ett brev med massor av markeringar som ändå gör henne blind för innehållet? Hon suckar tungt. Kanske hon bara är dum som inte fattar, det som en normal människa skulle göra.
Plötsligt sprakar det till över henne. Lyra tittar upp mot taket. Där sitter en filmkamera och betraktar henne. Det hade hon glömt. Att hon även var bevakad här.
"Det är lek på gården, du är välkommen ut!" Rösten kommer ifrån kameran. Det är föreståndarens högra hands röst.
Lyra himlar med ögonen. Hon tror inte de vill släppa ut henne egentligen, men någon gång måste de ju. Hon samlar ihop kuvertet och innehållet innan hon lämnar rummet (Dörren har låsts upp).
Det finns nämligen något att göra på gården nu. Hon kan läsa igenom sitt brev hur många gånger som helst utan att någon tar illa upp. Det var ju trots allt föreståndaren som gav det till henne.

När hon kommer ut ur barnhemmet och stängt dörren efter sig huttrar hon till. Trots att det är sommar blåser det hemskt. Precis som om det är en storm på väg.
Hon drar sin slitna kofta hårdare omkring sig när hon går mot en bänk. Vinden tar tag i det blonda håret så att det virvlar åt alla håll. Målmedvetet fortsätter hon gå mot sittplatsen. Bakom den tjutande vinden kan hon höra de andras barnens skratt och lek.
Tillslut når hon fram till bänken. Hon sätter sig tillrätta men vågar inte ta fram brevet. Det kan lätt blåsa iväg i stormen.

Lyra kan inte undgå att tänka på att det är mystiskt. Hon får sitt första brev någonsin i straffrummet. Inte det första stället man inbillar sig. Sedan när hon öppnar brevet är de viktiga delarna överstruket med en svart penna.
Lyra vrålar nästan högt när hon kommer på lösningen. Såklart är det föreståndaren som förstört hennes brev.
Ilskan brusar upp i henne. Hon reser sig upp och kämpar sig fram genom vinden mot barnhemmet. Hon ska ta reda på varför föreståndaren förstörde hennes brev.