Jasper du är en ängel

Så jag har inte skrivit på jääääääääääääääätte länge så nu kommer ett till kapitel:

Kapitel. 6

Linnea*

När jag tänkte efter så hade Alex aldrig haft tid med mej. Han hade bara haft quidditch träning. Jasper å andra sidan var mycket mer uppmärksam. Jasper mådde liksom också dåligt om jag mådde det. Alex å andra sidan struntade i hur jag mådde och brydde sej bara om dom där idiotiska quidditch träningarna. Och när jag var med Jasper var det inte som att vara med Alex. Jag som trodde jag var kär i Alex. Om jag bara träffat Jasper i stället så skulle jag inse att jag hade fel. Jag var kär i Jasper. Jag satt och skrev i min dagbok. Plötsligt kom en av tjejerna in i sovsalen. Närmare bestämt Anika. Jag försökte gömma dagboken men försent Anika hade redan sätt att jag suttit och skrivit i den.
Vad har du skrivit?! Frågade Anika upphetsat. Angår inte dej! Sa jag till Anika. Men allvarligt vi är ju typ bästa vänner. Sa Anika.
Hm blev man helt plötsligt bästa vän med Anika för att man har en dagbok? Tänkte jag. Men insåg att det skulle vara nära på omöjligt att hindra Anika från att läsa så hon gav med sej.
Ja ja men bara du lovar att inte berätta för någon! Jag betonade någon och inte för att jag visste att det skulle vara dom svåraste sakerna för Anika. Visst! Får jag se?! Sa Anika ivrigt.
Jag räckte henne boken. Anika läste igenom texten och tittade efter det upp. Jasper?! Det hade jag aldrig trott! Sa Anika.

Bravo! Men jag hade låtit henne läsa den.

Tack för att du fortfarande läser trots att det var så länge sedan jag skrivit.

Kapitel. 7

Jasper*

Det hade gåt flera veckor sedan Linnea gjort slut med Alex. Han och Linnea hade blivit som bästa vänner. Skulle han någon sin berätta att han ville vara mer en vänner... Vilket fal som hälst var han som lyckligast på jorden. Alex och Linnea hade gjort slut och han och Linnea träffade varandra hela tiden, alltså kunde han inte vara lyckligare.

Linnea*

Ja är det så konstigt? Frågade Jag Anika. Han är snäll rolig... Anika avbröt mej. Vi måste berätta det för alla tjejerna!!! Jag suckade. Jag visste att det skulle bli så. Om man berätta en kärleks hemlighet för Anika så fick man räkna med att alla tjejerna i Gryffindor som gick sitt sjunde år inom 5 minuter skulle vet. Jag måste verkligen lära Anika vad inte någon betyder. Tänkte jag. Jag springer och hämtar dom andra! Sa Anika och sprang ut. 5 minuter senare var hon tillbaka med tjejerna.

Wow vilken tjallare!

Kapitel. 8

Linnea*

Vad var det du ville säga?! Frågade Felicia. Ja Anika sa att det var viktigt. Sa Sio.
Ville? Tänkte jag. Jo alltså... Sa jag.
Du kan berätta allt för oss. Sa Alicia.
Okej... Jag är typ kär... Sa jag till tjejerna.
Felicia Anika Sio Tea och Alicia gav mej en
kärleks-tjej-hemlighet-blick som bara dom kunde je.
Vem?!?! Sa dom 4 (ja Anika visste ju redan) i kör.
Jasper... Sa jag och tittade ner i golvet.
Ååå! Sa tjejerna.
Jag är övertygad om att han känner samma sak. Sa Tea.
Mm sääääääkert. Sa jag ironiskt.
Men allvarligt om man inte visste att ni inte var ett par skulle man tro det. Sa Tea.
Ja vem som hälst kan se att när ni tittar på varan så är det kärlek från båda hållen. Sa Sio.
Kanske han gillar mej liiiiiiiite då... Sa jag och flätade mitt hår.

Bra! ♥
Jättebra! :-P

Kapitel. 9

Linnea*

Det finns det bara ett sätt att ta reda på... Sa Felicia.
Är du fullkomligt galen?! Frågade jag.
Men det har ju gåt en månad och du har inte sagt något! Sa Felicia.
3 veckor. Muttrade jag knappt hörbart.
Men allvarligt Linnea? Sa Tea.
Ja?! Sa jag.
Gör det. Sa Sio.
Dom blir ju fulstäldigt galna när man nämner ordet kärlek!!! Tänkte jag.
Alldrig i livet! Sa jag. Jag kan se till själv när jag är redo att säga det!
Nej det är du inte. Sa Anika.
Ja för då kommer det hända någon gång om cirka, sådär 1000 år. Och då är ni bråda döda. Sa Tea.
Nu går jag och lägger mej och jag vill inte höra ett ord till om mej och Jasper! Sa jag till dom andra och bytte om och la mej ner i sängen.
Men jag somnade inte. Istället hade jag huvudet fult av tankar. Kanske hade tjejerna rätt endå... Tänkte jag.

Asså du är så grymt bra på det här!

Tack! Du ska veta att alla din kommentarer som gör så jag kan skriva!

Sorry att jag nästan bara skriver ur Linneas perspektiv men kommer på mest saker om henne.

Kapitel. 10

Linnea*

Och tänk om dom hade rätt i att Jasper gillade mej... Tänkte jag. Men jag borde inte få några förväntningar. Jag kunde ha sagt att jag var kär i en sten och dom hadde sagt att den kände lika dant. Tänkte jag. Det enda ord dom hör är "kärlek". Jag log. Men när vi såg å varandra så var det som om han också fick den där stöten.

Jasper*

Det hade snart gåt en månad och jag hade inte sagt något om min kärlek. Men varför skulle hon känna lika dant? Att vi blivit vänner ändrade inget. Men endå så kände det som när deras blickar mötes i bland, så ja som hon också kände lika dant.

Åå sååååå bra! Mer!