Mitt nya liv

Tack tack Just nu har jag inget kapitel men skriver mer så snart jag kan

okej.

Inten så långt än så länge, bara ca 200 ord men... Gissa vem hon möter på tåget? Ni får gissa.

bra!

hm... Harry?

Örhängen som ser ut som rädisor... Halsband av korkar... Nu är det väl inte så svårt att gissa? Har snart skrivit klart kapitlet.

Kapitel 3: Hogwartsexpressen

Jag kollade skeptiskt på spärrväggen mellan perrong 9 och 10. Skulle jag bara gå igenom den? Det verkade konstigt, men mr. Lewis sa det så jag antog att det var så. Jag lutade mig nonchalant mot spärrväggen, som mr. Lewis hade sagt att jag kunde göra. Så föll jag plötsligt in på perrong 9 ¾. Mamma och pappa hade inte haft tid att göra mer än skjutsa mig hit. Jag såg mig om på perrongen. Den var fylld av ånga från Hogwartsexpressen och naturligtvis elever.
Jag hörde en vissling och förstod att jag måste kliva på. Jag tog mitt bagage och klev på.
Jag började leta efter en tom kupé. Jag hittade ingen tom kupé, alla var upptagna.
Så jag knackade på i en kupé där det bara satt en person. Hon tittade upp vid ljudet av min knackning. Jag öppnade dörren.
”Öh… får jag sitta här med dig?” frågade jag och hon nickade glatt.
”Absolut! Ingen annan vill sitta med mig”, sa hon sorgset. Jag såg på hennes örhängen som såg ut som rädisor och ett halsband av korkar. Egentligen var det inte så konstigt att ingen ville sitta med henne, men jag kände ändå medlidande. Jag hade aldrig haft en riktigt kompis.

”Vill ni ha något från vagnen?” Jag och Luna tittade upp. Vi hade pratat och spelat knallkort, det var riktigt kul med knallkort, något som inte fanns i mugglarvärlden. Jag nickade åt tanten med vagnen och såg på Luna.
”Nej, jag vill inte ha något. De är säkert fulla av Mirabimus Folsus”, sa hon allvarligt. Jag tvingade mig själv att inte skratta och köpte en hel del godis. Jag försökte dela med mig, men Luna höll fast vid sin teori om Mirabimus Folsus… Jag hade inte orkat fråga vad det var.
Det blev allt mörkare utanför fönstret och vi bestämde oss för att byta om till våra klädnader. Jag kollade hur Mowgli (Som jag hade döpt katten till) hade det i sin bur. Han sov.

”Förstaårselever hitåt!” ropade en stor man när vi hade kommit fram. Jag väntade på Luna och så gick vi dit tillsammans. Vi skulle tydligen åka över sjön i båtar. Jag, Luna och en annan flicka som jag inte hade sett satte oss i samma båt.
”Nu kan ni nog se Hogwarts!” ropade mannen som satt i en båt alldeles själv, så stor var han.
Det hördes ett mummel av upphetsning då ett stort slott kom inom synhåll.

Jättebra!

Ett litet slarvigt kapitel...

Kapitel 4: Sorteringen

”Green, Lucy”, ropade professor McGonagall. Vi skulle sorteras in i olika elevhem med hjälp av en gammal hatt, sorteringshatten. Det fanns fyra olika elevhem. Gryffindor, man skulle vara modig och ädel eller vad det nu var för att få komma dit. Ravenclaw, de smartaste typ. Hufflepuff, alla behandlades lika och till sist Slytherin, enligt några andra var det där de flesta elaka hade kommit ifrån, så där ville man ju inte hamna. Allt det hade professor McGonagall berättat.
Jag gick nervöst fram till pallen med sorteringshatten.
”Hm… Jag tror det får bli… Ravenclaw!” jag hörde liksom en röst inne i huvudet, men ”Ravenclaw!” hade den ropat ut till alla andra också. Jag gick och satte mig vid bordet med Ravenclaware. Luna kom också till Ravenclaw.

Jättebra!

Megasuperawezum! Älskar Luna

Men efter en mening när någon har sagt nåt som t.ex. ”Ravenclaw!” hade den ropat ut till alla andra också. så ska det egentligen vara ”Ravenclaw!” Hade den ropat ut till alla andra också. för det är liksom en punkt där