Förstår ni Voldemort?

Ja, föremålen bar väderfulla för honom och kundei nte vara vad som helst. MEn det hade förstså varit smartare att ta en sked och kasta den i medelhavet XD

Åh, det var inte det jag menade jag menade att jag förstod honom ungefär.

I think I understand him, yes.

Yep, ja förstår honom ganska väl

Jag tror att han var tvungen att ha tillgång till sina horrokruxer, eller åtminstone möjlighet att kunna få tag i dem. Speciellt om de ska användas till att återuppliva honom. Därför tror jag inte han bara slängde dem någonstans, för då hade han själv kanske haft svårt att hitta dem.. och sen var det ju allt det här med att ha tillräckligt värdiga föremål/värdiga gömslen för hans dyrbara själ.

Jag fattade inte ens frågan :o

Jag förstår absolut inte Voldemort, jag är ingen doktor Phil och jag strävar inte efter att bli någon heller. Men jag kan spekulera, och jag har ett par hypoteser (det där lät riktigt vetenskapligt va?)
Jag tror att Voldemort ville bli sedd. Han var inte som Snigelhorn, som föredrog baksätet, utan ville ha full kontrol och ta hela äran för det han gjorde. Frågan är om Voldemort egentligen hade så mycket emot mugglarfödda, frågan är om han inte bara ställde sig på den mest extrema sidan i den mest omtalade frågan i trollkarlsvärlden för att han ville få uppmärksamhet. Voldemort ville kanske inte vara lika normal och alldaglig som namnet Tom, han kanske ville bli sedd som någonting större?
Bara att Voldemort skapade Mörkrets Märke och satte det över varje hus han och hans dödsätare "besökte" betyder antagligen att han ville bli sedd. Jag menar, i mina ögon nästan skriker det märket ut "se hit! Här har det hänt något!".
I och med att Voldemort var så pass upmärksamhetsberoende och besatt av att vilja vara bäst, störst och mest omtalad kunde han knappast sänka sig till att inte hinta om att han hade fler horrokruxer än någon tidigare haft, och därmed blev horrokroxerna inte vare sig hundbajspåsar, teskedar eller gamla tuggumin.

Erica: haha, vi verkar missförstå varandra lite...

Om jag var Voldemort skulle jag nog ha den i en sten i Malfoys herrgård! = sämst!

Det är väl någon känslosamt, man vill nog inte bara kasta ner en bit av sin själ i något helt random.