Jag kommer aldrig bli som dem

Jaha vad bra!!!!!

Kapitel 4 ~ Alice

När vi nästan var framme vid trollformelläran stannade jag upp.
"Vänta Scorpius!"
Han vände sig om.
"Vad?"
"Jag måste skicka en uggla till mina föräldrar, det är viktigt!"
Scorpius himlade med ögonen.
"Okej då," suckade han. Det var inte mycket tid kvar tills lektionen skulle börja, så vi sprang upp till ugglesalen (som Scorpius turligt nog visste var den låg).
Jag band fast brevet vid en av skolans ugglor, och skickade iväg den. Sen sprang vi tillbaka till trollformelläran.
Läraren var redan där. Han hade svart hår, och en ganska fånig mustasch.
"Åh, precis i tid!" log han, och höll upp dörren för oss, där resten av eleverna redan satt och väntade.
"Har du skaffat dig en flickvän Scorpius?!" ropade någon. Alla fnissade till, och Scorpius blängde ilsket åt det hållet där ropet hade kommit från.
"Såja," lugnade läraren. "Var vänliga och sätt er ner !"
Det fanns inga lediga platser bredvid varandra, så Scorpius slog sig ner vid en kille som såg allmänt korkad ut, och jag fick nöja mig med en blond Hufflepuff tjej, som faktiskt såg väldigt snäll ut.
"Nå, idag ska vi börja gå igenom trollstavsrörelser!" började läraren. "Det är väldigt viktigt att man rör trollstaven rätt och uttalar orden..."
"Vad heter du?" viskade tjejen bredvid mig till mig.
"Rose," viskade jag tillbaka. "Du då?"
"Alice!" log hon tillbaka. Jag log lite också, och sen återgick vi till att lyssna på läraren.
Däremot när vi skulle öva så drog samtalet igång ganska ordentligt.
"Så du är Weasleytjejen som blev placerad i Slytherin?"
"Ja, det är jag väl," svarade jag.
"Äh, det kommer säkert gå bra," log Alice mot mig. Hon verkade gilla att le.
"Du då, visste du att du skulle hamna i Hufflepuff?"
"Nja, min mamma är därifrån, men min pappa är från Ravenclaw," svarade hon. "Men jag har alltid varit mer lik min mamma,"

Vi fortsatte prata glatt resten av lektionen.

******
Förlåt för kort kapitel, men jag skriver mer senare/imorgon!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeraaaaaa

Kapitel 5 ~ Trolldryckskonsten

"Hejdå!" ropade jag till Alice när vi skildes åt i korridoren.
Jag hann gå ungefär tio meter innan Scorpius kom ifatt mig.
"Vem var hon?" undrade han andfått.
"Åh, det var Alice," pladdrade jag på. "Hon är i Hufflepuff, och hon var jättesnäll, och ja, vi pratade lite och så,"
"Jaha," sa Scorpius stramt.
"Vaddå, är du sur eller?" Jag stannade upp.
"Nej," muttrade han och fortsatte gå.
Jag suckade djupt. Han var ju för jobbig. Jag sprang ikapp honom.
"Ska vi gå till trolldryckskonsten nu eller?"
"Visst," svarade han.

Vi satte oss och väntade utanför, vi var de enda som var där.
"Jag antar att du kommer sitta med dina kusiner?", sa Scorpius kallt.
"Ja, det var faktiskt min tanke," svarade jag vasst.
"Sitt med dem då, tänk inte på mig," sa han argt.
"Vaddå tänk inte på mig?!" nu började jag faktiskt bli arg. "Klart jag tänker på dig också, men jag vill faktiskt prata med dem om vad som har hänt och så!"
"Men vaddå, kan du inte snacka med mig eller?!"
Nu stod vi upp och skrek i princip på varandra.
"Du ville inte sitta bredvid mig på trollformelläran, och nu..."
"Men jag hade ju fan inget val!" skrek jag. "Det fanns ju inte ens några lediga platser bredvid varandra!"
"Nej, men..." Scorpius avbröt sig, och blev tyst.
Han vände sig om och satte sig på golvet.
"Jag har alltid," började han strävt. "Haft jävligt svårt att skaffa mig vänner. Min pappa, och farfar framför allt, skapade inte exakt det bästa ryktet för Malfoy-släktet. Alla hatar oss. Förutom dem som hatar mugglare. Men vi har aldrig haft några äkta vänner. Sådana som alltid ställer upp för en, oavsett vad. Alla lämnar oss i sticket. Hela tiden. Vi får alltid ta all skit. Jag hade inga vänner när jag kom hit. Ingen vill vara med mig. Inte egentligen."
Jag stirrade på honom. Jag hade svårt att tänka mig Scorpius som mobbad och utanför. Men jag visste ju inte vad som egentligen hade hänt under Andra Magiska Världskriget. Jag hade bara fått det berättat för mig. Kanske var det sant som han sa.
"Så..." fortsatte han. "Vi kanske ska ta om det från början. Jag skulle verkligen behöva en vän på det här stället,"
Jag log mot honom.
"Såklart Scorpius. Klart jag ställer upp, det är ju sånt vänner gör," Han log, och kramade hastigt om mig.
"Du vet att våra föräldrar inte kommer gilla att vi är vänner va?" undrade jag snabbt.
"Jag vet, men vem bryr sig?" log han. "Det är ju vårt liv."
Nu hörde vi steg i trappan, och sekunden senare kom Albus och en annan kille springande ner för trappan. Han var brunett, och hade klarblåa ögon.
Han såg väldigt bra ut, och jag antog att det var Simon.
"Rose!" ropade Albus. Jag sprang fram och gav honom en kram. I kramen så hörde jag Albus viska:
"Är du här med Scorpius?!"
Jag spände ögonen i honom, och vände mig sen till Simon.
"Hej, det är väl du som är Rose?" sa han.
"Ja, och du måste vara Simon," vi skakade hastigt händer, och sen vände jag mig mot Scorpius.
"Tja, jag heter Scorpius," nickade han mot Albus och Simon.
De nickade snabbt tillbaka. Bra några sekunder senare kom en grupp Gryffindorare dundrande ner för trappan, och Slytherinarna var inte sena efter.

När alla hade stått och väntat i ett par minuter så öppnades dörren in till trolldryckssalen.
Vi gick in, och jag, Scorpius, Albus och Simon satte oss vid samma bord.
Läraren hette Professor Smith, och han började förklara hur vi skulle brygga en trolldryck som skulle få saker att krympa. Jag förstod inte mycket, men jag försökte göra mitt bästa.
Scorpius däremot var riktigt duktig på trolldrycker, hans blev nästan exakt som den skulle bli egentligen. För Albus gick det dock inte heller något vidare, men Simon var på ungefär samma nivå som Scorpius.
Jag och Albus tittade på varandra emellanåt, och suckade. Pappa hade inte varit speciellt bra på trolldrycker, eller rättare sagt urdålig. Och han hade sagt att farbror Harry inte heller var speciellt bra, fram tills när de gick i sexan, fast han vägrade berätta varför Harry plötsligt hade blivit så duktig.
Mamma var rätt bra på trolldrycker, men tydligen så hade jag inte ärvt det.
När lektionen var avslutad halvsläpade vi oss ut från salen, svettiga och varma. Den kalla luften i resten av slottet var behaglig efter den kokheta temperaturen i fängelsehålan.
Vi fortsatte tillsammans mot Stora Salen.

brrrrrrrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaa

BRA!!!!!!BRABRAosv osv,har varigt bortrest och blev GLAAAD när det hade kommit tre nya kapitel!

Kapitel 6 ~ Ugglepost

Lunchen var rolig. Scorpius och Albus började komma överens rätt så bra, och Simon var överlag ganska tyst. Jag var bara glad att de inte bråkade.
Efter lunchen skildes vi åt, och då var det örtlära med Hufflepuffarna. Jag pratade en del med Alice, men jag försökte att inte frysa ute Scorpius. Det gick ganska bra, men Alice var lite stel mot honom.
"Efter det så var det förvandlingskonst med Ravenclawearna, och det var riktigt svårt. Mest eftersom alla Ravenclawearna verkade vara genier, men själva ämnet var också väldigt svårt.
Mamma hade sagt att lektionerna skulle bli intressantare några veckor in i terminen, och jag hoppades att det var sant, för de var i allmänhet rätt så tråkiga nu.
Efter middagen så hade jag sagt till Albus att komma och möta mig utanför biblioteket.
Jag stod och väntade när han kom.
"Hej Al," log jag.
"Tja," svarade han.
"Så...vad tycker du om Scorpius?"
"Han är väl okej," sa Albus och knyckte på nacken. "Bättre än jag förväntade mig."
"Ja," nickade jag. "Jag skickade en uggla hem förresten,"
"Okej," sa Albus. "Och berättade att du hamnat i Slytherin?"
"Ja," jag tvekade lite. "Visste du att du skulle hamna i Gryffindor?"
"Nja..." började Albus. "Pappa sa...äh, strunt samma. Nej, inte riktigt. Eller, jag var inte säker."
Jag nickade.
"Okej, vi borde nog börja gå tillbaka nu," sa jag. Albus nickade. Vi gick tillbaka under tystnad.

Nästa dag så satt Scorpius och väntade på mig i uppehållsrummet, och vi gick ner till frukosten tillsammans.
Vi kollade på schemat, och det var rätt okej lektioner, vi skulle ha försvar mot svartkonster idag.
Då kom det flera hundra ugglor flygandes helt plötsligt.
"Uggleposten är visst här!" sa Scorpius och spanade upp i taket. En uggla släppte ner ett paket i hans knä, och strax efter släppte en annan uggla ner ett brev i mitt knä.
Jag slet ivrigt upp brevet.
'Hej Rose! Såklart vi inte är besvikna! (Bara lite! /Pappa) Trivs du? Har du hittat några vänner än? Annars har du ju Albus och James! Hoppas du har det bra! /Kram, Mamma, Pappa.
Jag suckade lättat. Jag visste att pappa bara skojade.
Scorpius drog upp ett paket med kakor ur sitt paket, tillsammans med ett kortfattat brev.
"Får jag läsa?" undrade jag. Vi bytte brev med varandra.
I Scorpius stod det:
Hej. Hoppas du har det bra och att du kom med i Slytherin. Kram, Mamma och Pappa.
Scorpius tittade på mitt brev med små tårar i ögonen.
"Dina föräldrar verkar...bry sig så mycket..."
Jag ryckte på axlarna.
"Det är inte alltid så kul vet du," försökte jag muntra upp honom med. "Ska vi gå?"
Scorpius log.
"Javisst."

*****************
Vill bara säga att i nästa kapitel kommer jag hoppa fram ett par år, tills de går i fjärde klass.

Och tack till er som läser, det är verkligen jättekul att ni gillar den

Men det Är ju BRA,bra att du hoppar fram lite xD
Kan bli lite tråkigt om man ska läsa år efter år efter år osv!

Superbra!!

Förlåt förlåt förlåt att jag inte har skrivit på länge! Men jag ska börja skolan inom de närmaste dagarna, och jag har velat vara med kompisar och inte sitta framför datorn de sista dagarna
Men nu kommer iaf nästa kapitel! Jag har ju som sagt hoppat fram ett par år, så allt kanske inte verkar vara helt förståeligt för er i början, men det kommer klaras upp sen!

*****************

Kapitel 6 ~ 3 år senare


"Hejdå mamma, hejdå pappa!" ropade jag. De vinkade leende till mig. Jag vinkade lite snabbt till Ginny och Harry också, och sen sprang jag genom perrongen men Albus, James, Hugo och Lily. Nu gick vi allihop på Hogwarts, och Hugo och Lily skulle redan börja sitt andra år.
Vi bröt igenom perrongen, och då kunde jag se Hogwartsexpressen. Jag log. Nu skulle jag äntligen få träffa Scorpius igen. Och Simon.
Mina föräldrar, och framför allt inte farbror Harry, hade fortfarande inte accepterat Scorpius helt, trots alla mina övertalningsförsök.
"Rose!" Jag vände mig snabbt om på stället.
Det var Simon som hade ropat. Jag log glatt, och sprang mot honom. Han gav mig en lång kram och en puss.
Vi hade blivit tillsammans i slutet av tredje året, bara drygt en vecka innan vi skulle sluta. Timingen var ganska oläglig om man säger så, men han hade skickat flitigt med brev till mig som Hugo ständigt försökte tjuvläsa.
Jag drog mig ur kramen och tittade lyckligt på honom. Han var ganska ordentligt mycket längre än mig, så jag fick liksom titta upp.
"Jag har saknat dig," sa han leende, och bet sig i läppen. Jag gav honom en hastig kram till.
"Jag har saknat dig med Simon," jag tog honom i handen. "Men nu är det bäst att vi tar på våra väskor på tåget. Du har inte sett Scorpius förresten?"
Han skakade på huvudet.
"Aja, han dyker väl upp sedan." Vi lastade på väskorna på tåget, och sen gick vi in för att leta efter en ledig kupé. Hugo och Lily hade sina egna kompisar som de satte sig med, så jag, Simon och Albus gick och tog plats i en kupé ganska långt bak i tåget.
Jag satte mig bredvid Simon, och lutade huvudet mot honom. Han skrattade till lite, och tittade mot kupédörren.
"Men där är ju han!" Jag tittade upp, och såg Scorpius. Han hade växt rätt mycket under Sommarlovet, och hans blonda hår var längre, men annars såg han ut precis som vanligt. Han vinkade glatt till oss, och klev in.
"Gud, jag var tvungen att gå igenom hela tåget för att hitta er!" Jag gav honom en kram.
"Jag har saknat dig!" log jag.
"Jag har saknat dig med Weasley," svarade han med det där självsäkra flinet.
Jag slog mig ner bredvid Simon igen.
"Du råkade inte se Alice på vägen?"
Scorpius blev tyst ett ögonblick.
"Nej...Eller jo, men hon satt med ett par Hufflepuff tjejer..."
"Jaha..." sa jag.
Alice och jag hade varit i princip bästa vänner sedan den där trollformellära lektionen, men i slutet på förra terminen hade hon börjat dra sig undan från mig, men jag kunde inte förstå varför.
Jag väcktes ur mina tankar genom att Simon la armen runt min axel. Jag lutade mig mot honom. Albus viskade något till Scorpius som flinade tillbaka.
"Vad är det Al?" undrade jag retsamt. "Är du avis eller?"
"Haha, nejdå, jag vill inte vara tillsammans med Simon, men du ska vara glad att inte Ron och Hermione vet om det där!"
"Och om de skulle veta om det? Jag tror inte de skulle bry sig..."
"Haha, du vet hur överbeskyddande Ron är," log Albus. "Han skulle säkert vilja intervjua Simon här för att se om han är mogen nog att ta hans om lilla Rose!"
"Du, håll käft!" skrattade jag.
Konversationen flöt på, och tåget började rulla.
Vi hade kört i ett par timmar, och det hade redan blivit mörkt. Matvagnen hade kommit förbi, och vi satt och festade på chokladgrodor.
Plötsligt tvärstannade tåget. Det var kolsvart ute, och lamporna släcktes med en smäll.
"Vad är det som händer?" sa Albus och darrade på rösten.
"Jag vet inte," svarade Scorpius, "Vi har nog fått motorstopp,"
Jag var riktigt rädd, och tryckte mig mot Simon. Han kramade om mig, och jag kunde känna hans hjärta bulta genom uniformen.
"Jag är rädd," viskade jag till honom. "Det känns som att jag ska svimma,"
"Var inte rädd," viskade han tillbaka. "Vi är ju här, tillsammans. Vad skulle kunna hända?" Jag kände mig genast mycket tryggare, för jag visste att han hade rätt.
Han gav mig en puss på pannan, och fortsatte att krama om mig.
Då tändes plötsligt lamporna igen, och tåget började rulla.
"Det var nog bara något fel på tåget," sa Scorpius lugnande. Vi andra nickade, och jag drog mig ur Simons grepp.
Han tittade på mig.
"Mår du bättre nu?"
"Ja," log jag. "Mycket bättre."