Hur kunde det ske? [SV]

Trezzan: Jag säger inget (a)
------------------------------------------------
Dagen gick och innan jag visste ordet av det stod jag på vägen som går runt sjön. Jag började gå, för att få tänka, för att få vara ifred ifrån oroliga blickar.
TANKAR:
" Jag var nio år. Jag lekte med Malfoy en gång. EN gång. Vi möttes i lekparken. Jag satt på en gunga och gungade sakta eftersom jag bråkat med mamma och ville vara ifred med min ilska.
- Weasley. Jag vände mig om och suckade.
- Vad är det Malfoy?
Han ställde sig bredbent framför mig.
- Gå! Detta är min lekplats!
Det slutade med ett bråk och lite slagsmål innan min mamma kom ner eftersom vi skrek ganska mycket."

Jag skrattade åt minnet. Jag ägde honom lätt med mina små knytnävsslag. Han grät till och med. Nu ska han föreställa en hårding. En som aldrig gråter.
- Ginny, vart ska du?
På en sten 1 km in på vägen satt Hermione.
Jag ryckte på axlarna.
- Gå.
Hon hoppade ner och ställde sig brevid mig och vi började gå tillsammans.
- Kan du inte berätta vad som hänt för mig?
Jag tittade på henne.
- Hur vet du att det är något? Frågade jag smått irriterad.
Hon himlade med ögonen.
- Du är tyst och drar dig undan. Jag känner dig. Hermione log snett.
Jag nickade.
- Kan du hålla en hemlighet för Harry och ROn och alla?
Hon nickade.
- Såklart. Vi har ju många hemligheter Ginny. Hon la en arm runt min axel.
Jag drog ett djupt andetag för att stoppa tårarna som trängde upp i ögonen och hotade med att rinna över.
- Men Ginny! Utbrast Hermione och stannade.
Jag tittade på henne och viskade:
- Hermione, jag är gravid. Hjälp mig.

Mer?

MER

Åzuuum!

Hermiones reaktion kommer jag aldrig glömma.
- Jasså, därför din mens inte kommit ännu.
Jag tittade chockat på henne.
- Mione, va?
Hon flinade.
- Du har inte varit grinig denna månaden. Jag himlade med ögonen.
- Mione, vad ska jag göra?
Hon såg genast seriös ut.
- Vem är pappan?
Jag bet mig i läppen.
- Jag vet inte. Men har en aning.
Hon tittade på mig med ett lyft ögonbryn.
- Harry? Gissade hon.
Jag skakade snabbt på huvudet.
- Nej.
Hon såg riktigt chockad ut då.
- Jag kan inte berätta vem det är!
Mione såg sårad ut.
- Fine, är det så du vill ha det! Jag trodde vi var vänner Ginny.
Hon stegade ifrån mig med ilskna steg.
Bra gjort Ginny.. Jag suckade och sjönk ner på en sten.
" Varför kan jag inte göra något rätt? När jag behöver mina vänner så gör jag så de försvinner. Pappan kan jag inte heller vända mig till. Det enda jag vet:
I'm falling in love with you.
Jag börjar bli kär i honom. Honom, han ska bli pappa till mitt barn som jag väntar.
Jag måste prata med honom. Snart..
Jag reste mig och började gå mot slottet. Men helt plötsligt snubblade jag till och kände en äcklig smärta i foten.
Jag sjönk ner i gräset och bet mig i tungan för att inte börja gråta.
Jag tittade mig runt för att se om någon kunde hjälpa mig. Men den enda jag såg var en person som satt med ryggen mot mig på bryggan vid sjön. Jag måste ropa.
- HJÄLP MIG! Skrek jag mot ryggen och hoppades att den skulle vända sig om och se mig.
Det gjorde personen och jag ångrade genast att jag skrikit.

Mera?

Mer!

OMG den är jättebra!!!

Suuper

Naw gulliga ni är
-----------------------------------------------
- Weasley, vafan skriker du om? Malfoy reste sig och kom fram till mig.
Jag himlade med ögonen.
- För att det är roligt. Vafan tror du? Jag har skadat mig i foten. Hämta hjälp!
Han tittade på mig med road blick.
- Mens eller?
Jag suckade.
- Nej! Kan du hämta hjälp eller?
Han ryckte på axlarna och innan jag hann säga något hade han lyft upp mig och börjat gå mot slottet.
- Malfoy, släpp ner mig.
Han skakade på huvudet.
- Du är skadado ch ska inte belasta foten!
Jag suckade.
- När blev du sjuksköterska?
Han blängde på mig.
- Käften !
Medans vi gick bestämde jag mig.
- Malfoy..
Han tittade ner på mig.
- Ja?
Jag bet mig i läppen.
- Du vet festen?
han nickade.
- Kommer du ihåg vad som hände på natten?
Han nickade återigen och denna gången mer oroat.
- Jag är gravid.
Han tappade mig. Ja seriöst. Jag föll ner på stengolvet som fanns i trapporna med ett dån som ekade.
- AJ! Malfoy, vad tusan?
Han sjönk ner på ett trappsteg.
- Seriöst? Jag nickade sakta och kände hur tårarna steg.
Han lyfte upp mig igen och fortsatt bära mig.
- Förlåt. Sa han bara.
Jag tittade på han.
- För?
- För att jag tappade dig och för att jag ... har... gjort dig.. Han kunde inte avsluta.
Jag strök han snabbt över kinden.
- Det är okej.
Vi kom fram till sjukhusflyglen och han la mig på en säng, ropade på Madame Pomfrey och lämnade rummet.
Jag berättade vad som hänt sen healade hon foten.
- Du Madame Pomfrey? Hon vände sig om i dörren till sitt kontor.
- Ja Miss Weasley?
Jag tittade på henne med skygg blick.
- Kan man berätta saker för dig?
Hon nickade och höll upp dörren.
- Kom in.
Jag gick in och sjönk ner i den hårda stolen framför hennes skrivbord.
- Så?
Jag tittade ner i golvet och ignonerade klumpen i halsen.
- Madame Pomfrey, jag är gravid.

Mera?

JAAAAAA MERA!!!!

Mer!