Vinterblomsön, Novell by me!

Kan bli riktigt spännande

Tack så jättemycket!
Här kommer första kapitlet!

Kapitel 1

Jag står framför spegeln i bara underkläderna. Den baby rosa bandlösa Bh:n får mina former se ännu större ut än vad dom redan är, och stringtrosorna sitter perfekt på min rumpa. Jag vänder mig om och tittar på Hello Kitty klockan ovanför min stora runda säng, med det rosa överkastet och alla nallar på, och inser att klockan är halv elva! Skit! Mike ska hämta mig kvart i för att köra mig till skolavslutningen, och jag måste hinna sminka mig, fixa håret och klä på mig!
Jag sätter mig framför sminkbordet och börjar lägga ett tunt lager solpuder över hela ansiktet. Jag stryker svart ögonskugga på ögonlocket och täcker sedan mina långa mörka ögonfransar med svart mascara, som gör dom ännu längre, och lägger ett tjockt lager mörkrosa läppglans på mina fylliga läppar. Bara håret kvar! Jag tar mitt tjocka, mörka hår och flätar det i en slarvig fläta som jag lägger över mitt högra bröst. Precis då tutar en moppe utanför fönstret! Helvete! Jag springer ner för trappan och öppnar dörren, vänder igen och springer in i badrummet och drar på mig den vita ärmlösa klänningen.
- Bridget? Mikes röst i hallen, Är du här?
- Jag är här inne Mike!
Mikes blonda spetiga hår och blåa ögon dyker upp i dörröppningen, innan han öppnar dörren helt och synar mig uppifrån och ner.
- Wow! Är allt han får ut sig.
- Du ser inte så dum ut själv, jag ler och tittar på hans mörka jeans, vita t-shirt med den ljusblå, uppknäppta skjortan över. Han ler också och tar upp sin arm i väntan på att jag ska sätta in min arm under hans.
- Madmoiselle, säger han och jag tar hans arm och vi går armkrok ut till hans moppe. Han sätter sig på moppen och jag sätter mig bakom och lägger händerna om hans vältränade mage. Han kör iväg i högsta hastighet mot skolan, och när vi kommer fram står George där. Jag säger hejdå till Mike som ska till sin egen skolavslutning, och vänder mig mot George.
- Tjena, säger han och ler charmigt.
- Hejsan Georgie, svarar jag med retsam ton, eftersom jag vet att han hatar det smeknamnet, och kramar honom lätt.
- Ska vi dra in prinsessan? Frågar han och smäller retsamt till mig på rumpan.
- Ha, Georgie du är mer prinsessa än mig! Säger jag och skrattar. Han lyfter ena ögonbrynet och tittar ner på mig (eftersom jag är cirka ett huvud kortare än honom) och vi går in och lyssnar på rektorns entimmars tal, och sjunger massa sommar sånger. Sen efter två timmar får vi äntligen dra därifrån! Jag och George går ut från den trista grå byggnaden som är vår skola, och jag vänder mig för att titta på honom.
Han hade sett skitglad ut i morse när Mike släppte av mig, men nu hade han en liten rynka mellan ögonbrynen som han alltid fick när han tänkte på något speciellt.
- Vad är det? Frågar jag och tittar på honom under lugg.
- Va? Vad menar du? Stammar han nervöst, och jag sträcker ut handen och slätar ut rynkan i hans panna.
- Vad tänker du på?
- Va? Eh.. Nej inget! Jag tittar på honom igen men han rufsar mig bara i håret och frågar om jag vill ha skjuts hem, men jag tackar nej, kramar honom och börjar gå hemåt.
cirka tio minuter senare får jag ett sms från George.
~George: Vi ses ju på båten sen?♥~
~Jag: Nä du vet ♥ ~

Jag tittar ner på mobilen, och helt plötsligt går jag in i något som är hårt som sten, och sekunden senare ligger jag på marken. Jag sätter mig upp och lägger handen på mitt bakhuvud.
- Fitta också! Utbrister jag, innan jag tittar upp på Georges pappa, som med blodsprängda ögon tittar ner på mig. Han luktar alkohol! Och då menar jag inte som när man varit ute och festat (plus klockan är bara ett på dagen) utan han luktar alkohol, så som fyllegubbarna vid buss stationen luktar!
- Va fan gör du skitunge? Skriker han och jag tittar upp på honom samtidigt som jag börjar ställa mig upp.
- Förlåt då! Säger jag och känner yrseln komma. Han tittar irriterat på mig-
- Äh dra åt helvete! Säger han och börjar vingla bortåt på gatan. Jag böjer mig ner och plockar upp mobilen som ligger på gatan. Jag går hem och tar en kall dusch för att få bort yrseln och illamåendet jag fått efter fallet. Efter jag har duschat sveper jag in mig i min rosa Hello Kitty handduk och skickar ett sms till George.
~Jag: Jag träffade din pappa…~
~George: Jaha och? ~
~Jag: George du behöver inte oroa dig, min mamma var likadan när jag var lite! ♥~
~George: Du säger inget till dom andra väl? ~
~Jag: Klart inte ♥~
~George: Tack♥ ~


Vad tycker ni?
Kapitlet är egentligen längre men tänkte att folk kanske inte orkar läsa så långt så jag delade upp det! Men säg till om jag kan skriva längre kapitel?

Åh den är super vill läsa mer!
Fortsätt såhär

Fortsätt

här kommer nästa del

Kapitel 1, del 2

Jag lägger ner mobilen på nattduksbordet och lägger mig på sängen. Mobilen ringer men jag orkar inte svara. Yrseln och illamåendet sitter fortfarande i. Jag sätter mig upp och går in i min walk’in’closet för att välja något att han på mig, plus att jag måste packa! Jag drar på mig ett par slitna jeans shorts och ett urringat svart linne med texten ”Running wild” på i glittrande rosa text på. Jag tar i stort sett resten av kläderna (som passar för sommaren) och trycker ner i min rosa sportbag. Sedan går jag ut i badrummet och hämtar min necessär och trycker ner tandborste, schampo, balsam, borste och allt mitt smink, innan jag kastar ner också den i väskan. Nu är det bara det praktiska kvar! Jag hämtar pengar och allt sånt jag behöver och går ner med väskan och ställer den i hallen. Herregud va yr jag är! Jag går upp för trappan igen och hämtar min mobil. Fyra missade samtal, och alla är från Stacey! Självklart! Jag ringer upp henne.
- Hej är det Bee? Hör man Staceys uppspelta röst i andra änden.
- Hej, ja Stace det är jag!
- Herregud vad det ska bli roligt! Men du Bee jag vet inte vad jag ska ha med mig jag har ju aldrig varit med där ute förut!!
- Ta bara med dig kläder du behöver, pengar, badkläder, typ sådana saker.
- Okej tack! Vi ses sen hemma hos Mike.
- Japp det gör vi! Puss!
- Puss!
Jag lägger på luren och hör dörren öppnas nere i hallen. Någon håller på och grejar i köket, det låter som om mikron går igång, och sedan snabba steg upp för trappan. Pappa kommer in i dörröppningen och han ser ut att vara på sitt sämsta humör. Han tittar surt på mig och jag känner en kall rysning gå längst ryggraden!
- Och vart tror du att du ska men den där jävla resväskan?
- Jag har ju sagt det, jag spänner mig i hela kroppen, jag ska till Mikes somarhus
- Fan Bridget jag har inte sagt att det är okej att du drar ut dit!
- Jag åker ju alltid dit på sommaren! Han tittar irriterat på mig, går fram, smäller till mig i ansiktet, vänder sig om och går ner till köket igen. Jag sitter kvar en stund, innan jag tyst smyger ner för trappan ut i hallen, tar resväskan i ena handen och går ut genom ytterdörren utan att säga ett ord mer till pappa. Jag kämpar för att inte börja gråta. Fan också, jag trodde ju att han hade blivit bättre! Jag börjar gå mot Mikes hus med den tunga väskan slängd över axeln.
Jag ser det gula radhuset som Mike bor i, med rosenbuskar längst dom vita staketen som omringar huset. Jag öppnar dörren utan att knacka på, för jag vet att ingen bryr sig. Dessutom har alla andra antagligen redan kommit eftersom duschen och samtalet med pappa hade försenat mig.
- Hallå? Ropar jag in i huset.
- Vi är här inne, ropar Mike från sitt rum. Jag går upp och möter Stacey i mitten av trappan. Hon ger mig en bamsekram, sen tittar hon länge på min kind.
- Du är röd där! Säger hon och pekar på min kind. Hon frågar inte, för hon vet av erfarenhet att jag bara slingrar mig ur det och hittar på nån dålig lögn, hon bara konstaterar det. När vi kommer in i rummet tittar alla på mig och säger hej i kör. George kastar en snabb blick på mig och tittar sedan ner i sitt knä. Mike tar mig i armen.
- Kan jag få prata med dig lite? Han låter orolig och drar bestämt med mig in i badrummet.
- Vad är det? Frågar jag samtidigt som jag slänger en snabb blick i badrumsspegeln. Kinden är svullen och håller på att gå från rött till blått. Han ger mig en kram.
- Jag trodde han hade slutat! Mike är den enda som vet om pappa. Jag har inte berättat för honom, men han listade ut det ändå.
- Det trodde jag med..
- Ska vi åka ändå, eller vill du skita i det?
- Vi åker! Svarade jag, jag tänkte inte stanna samma stad som pappa mer än nödvändigt!
- Okej! Då går vi och packar in skiten i bilen så dra vi sen. Han ler ett snett leende och sen går vi ut till dom andra igen.

Mycket bra Stackars Bee

Det är så bra!
Aww Stackars Bee ♥

Grymp skrivet rafiki ♥ keep writing :3

Du beskriver allt asbra!

Tack så jättemycket allihop
Här kommer nästa del, förlåt att det tagit ett tag men inte vart hemma, men nu e jag tillbaka ^^
Hope you enjoy :3

Kapitel 2

I bilen är det trångt och varmt! Stacey sitter i mitt knä och våra svettiga ben klibbar ihop sig med varandra. Mike och George som är dom minsta av killarna har också fått tränga ihop sig i varandras knän. Mikes mamma hade varit emot det först, men vi hade ju inte riktigt nått val eftersom vi annars skulle missat båten, och nu kör vi super långsamt fram på gatorna för att inget ska hända. Efter en halvtimma är vi framme i hamnen och båten till Knatteön står redan inne i hamnen och väntar på oss. Vi går alla lättade ut ur bilen och känner den svala havsbrisen svepa över våra svettiga kroppar. Mikes mamma säger hejdå till mig och Stacey medan killarna bär ut våra väskor ur bagageluckan, och sedan säger hon hejdå till dom också. Hon pussar Mike lite diskret på kinden innan hon sätter sig i bilen och kör iväg. Mike torkar sig på kinden och sedan går vi på båten.
- Hur lång tid tar det? Frågar Johan glatt när vi satt oss ner ute på övervåningen av båten. Det ligger två filtar på bänkarna som vi lagt ut som sittunderlägg.
- Två och en halv timma till Knatteön… säger Mike,
- Plus en och en halv timma till Vinterblomsön, avslutar jag. Alla fyras ögon spärras upp.
- Så länge? Frågar Johan.
- Det är ju typ… Erik tänker efter en stund, fyra timmar sammanlagt! Både jag och Mike skrattar.
- Aja, säger Stacey, då kan jag sova ett tag, och lutar sig mot Mikes axel. Johan och Erik börjar prata och skratta, (så att alla andra på båten irriterat stirrar åt vårt håll) och George sitter och tittar med dyster min ut över havet.
Båtens motorer startar och vi åker ut på det stora blå. Efter en stund bestämmer jag mig för att lyssna på musik, så jag sätter på mig dom små rosa hörlurarna med ’Hey Soul Sister’ på högsta volym. Stacey sover hela vägen och Mike, George och Erik somnar efter ungefär en timma, så det är bara jag och Johan som är vakna hela vägen. Både han och jag sitter och lyssnar på musik och vi pratar knappt nånting med varandra. Jag har aldrig varit särskilt nära just Johan, och jag vet inte varför, men han har aldrig pratat så mycket med mig heller. I början hade det bara varit jag, Stacey, George och Mike som hade varit kompisar, men sen hade Mike träffat några nya kompisar som självklart också var välkomna i gänget, även om det var konstigt och vi helst bara ville vara vi fyra.
När båten åkte in mot färjeläget väckte vi dom andra och gick ner för att hämta våra väskor. Båten stannar och vi går av den, ut på bryggan och bort till Mikes lilla motorbåt. Jag och Stacey sätter oss längst fram i fören med fötterna dinglande ner i vattnet. Killarna lägger in väskorna i båten och går sedan för att handla. Vi sitter kvar och solar uppe på däck.