Somebody always love you (SV)

MÅSTE SKRIVA MER!!

kapitel. 5 My new dormitory (andrew)

När vi kom fram till slottet stoppade en lärare mig.
"Miss Andrew har ni lust att följa med mig upp på mitt kontor." undrade läraren.
Jag svarade inte utan följde bara efter läraren.
"Mitt namn är Minerva McGonagall och jag är biträdande rektor här på skolan." sade hon.
När vi hade kommit upp till hennes kontor sa hon:
"Jag tänkte att med tanke på omständigheterna vill du kanske bli sorterad i ensamhet?"
"Jaa" svarade jag henne och satte mig ner på pallen som hon visade mig.
Hon satte en hatt på mitt huvud och jag kunde höra en dov stämma från den.
"Det här var en intilligent hjärna, jag behöver nog inte ens tveka, du placeras i SLYTHERIN" vrålade den.
Jahapp då var det avklarat.
McGonagall visade mig ner till stora salen och jag gick och satte mig vid bordet där Draco satt.
Men jag var tvungen att resa mig nästan direkt för mitt hår hade fastnat i killen bredvid draco's byxa.
Jag pillade bort mitt långa hår från den och satte mig ner igen.
"Herrejävlar vad långt hår" sa killen.
Jag vände mig mot honom.
"Och du är?" frågade jag.
"Åh, Blaise Zabini" han räckte fram handen.
"Kahsmira Andrew" svarade jag utan att ta handen.
Blaise ryckte förläget tillbaka handen.
Han flyttade på sig så att han satt bredvid mig i stället.
Sedan viskade han i mitt öra:
"Du kanske har lust att gå ut med mig"
Jag viskade tillbaka:
"Tyvärr, Draco har redan tingat mig"
Blaise blev lång i ansiktet och flyttade sig så långt bort från Draco som möjligt.
Jag skrattade åt hans löjliga beteende.
--------------------------------------------------
Kom gärna med tips och så. Kritik också.

HAHA!

Ursäkta mig, men: Blaise då!!!

Sjukt bra! Mer?

Ingen kritik behövs!! Du äger....

aww tack båda två men tyvärr var det där sista kapitlet för idag. Men jag tror att det kommer mer imorgon. jupp!

^ Bra

*sad face*

Kapitel. 6 Think how sad it can be (ANDREW)

Efter maten gick dem ner till uppehållsrummet precis som alla andra.
Och även precis som andra gick dem och lade sig nästan direkt.
Inne i flickornas sovsal satt Pansy Parkinson och grät.
De andra tjejerna tröstade henne.
De hade inte märkt att jag hade kommit in.
Jag tjuvlyssnade lite:
"... kysste honom mitt där framför ögonen på mig. Och ... och det värsta var att han bes besvarade kyssen."
Där tog hulkandet över.
"Såja, såja Pansy, vi ska nog ge dendär haggan vad hon tål." sa en tjej.
"Jaså det ska ni" sa jag och klev fram.
En flicka hoppade upp och gick mot mig med höjd trollstav.
Men jag var snabbar.
Jag skickade en fastlåsningsbesvärjelse mot henne och hon smälldes ihop som en bok.
"Någon mer som utmanar mig?" undrade jag och bugade.
De andra blängde mordiskt mot mig och jag flinade skadeglatt mot Pansy.
"Så du sitter fortfarande och hulkar nörd?" fräste jag.
Pansy sprang storgråtandes ut ur rummet och hela skaran med vänner följde efter henne.
-----------------------------------------------------
Tyvärr blev det inte längre.

Bra ändå

Ja fortsätt att såra pansy!!! Mer!!!