Att älska en dödsätare (sv)

Bra fortsätt!!

Haha ok


Tågresan fortsatte. Draco pratade med mig och jag mumlade några ''mmm'' och ''aan''. Jag hade bara ögon för Draco.
-''Draco kan inte du gå och köpa en pumpa pastej till mig?'' Sa pansy helt plötsligt.
-''Javisst älskling. Kommer du?''
-''Jag ska bara säga några ord till Amanda sen kommer jag.'' Sa hon och jag blev förvånad att hon skulle vilja prata med mig.

Så fort Draco hade gått drog hon fram sin trollstav och pekade den mot mig.
-''Jag ser nog vad du försöker göra din Hora. Du försöker att sno min pojkvän!''
''Varför tror du det?'' Försökte jag säga men hon hade använt sig av tunglåsningsbesvärjelsen mot mig så inte ett ord kom ut ur min mun.
-''Petrificus totalus.'' Sa hon och jag stelnade till och ramlade till golvet. Hon la upp mig på en hylla och täckte för så att jag bara kunde se ner på sätena med ett öga. Ingen skulle kunna se mig. Insåg jag förskräckt.

När Draco och Pansy kom tillbaka blev Draco förvånad att jag inte var där.
-''Hon sa att hon skulle leta upp sina riktiga vänner. Hon tyckte att du och jag var idioter som slösade pengar på någonting så äckligt som pumpapastejer.'' Dracosåg sårad ut och jag ville bara skrika att hon ljög men det gick inte.

Pansy satte sig ner bredvid Draco på de platserna jag kunde se dem bäst. Hon tittade upp på mig. Sedan på Draco. Hon böjde sig frammåt och kysste honom. Det kändes som en kniv i mitt hjärta. När Draco kysste henne tillbaka och lade armen runt henne vred någon kniven i mitt hjärta. Men när Draco sa att han älskade henne drog någon ut hjärtat och eldade upp mig på bål.

De satt och hånglade en lång stund. Jag ville titta bort. Blunda. Men det gick inte. När de var klara sa Draco.
-''Jag kan inte fatta att Amanda stack. Hon var ju så snygg. Snyggare än dig Pansy.'' Sa han och spände blicken i henne.
-''Hon stack inte! Jag ljög och förtrollade henne. Hon ligger där uppe.'' Skrek hon och pekade mot mig.
Draco klättrade genast upp och tog ner mig.
-''Ut ur min åsyn Pansy. Vi är slut.'' Pansy skrek men gick ut ur kupen och smällde igen dörren.
Draco kysste mig. Jag var förtrollad. Bokstavligt talat och poetiskt talat. Jag kunde inte röra mig. Inte mina läppar inte någonting. Draco mumlade en formel och satte ner mig på sätet. Jag svimmade.




Mer?

Jättebra, fortsätt så!

Ok

((Professor Dumbledore lever! Ville inte att han skulle vara död i berättelsen så jag tog med han...
Alltså är inte Hermione, Harry och Ron ute och letar horrocruxer, Dumbly är det... Men han är där på starten av terminen.)) Sorry för kort kapitel...

När jag vaknade efter några timmar så var vi framme. Jag ursäktade mig till toaletten och bytte om. Min oversize tshirt åkte ner i väskan tillsammans med mina jeans. Kljolen och leggingsen kom på och jag avslutade med slipsen. Mitt rödblonda hår såg ännu rödare ut bredvid de gröna detaljerna på klädnaden.

Tillbaka i kupen synade Draco mig. Han log stort.
-''Vad snygg du är!''
-''Mm... Visst alla tjejer ser ju ut som jag i dessa fula kläder.'' Sa jag och log sarkastiskt. Jag lyfte snabbt ner mina grejer och tåget stannade.
-''Framme'' Sa jag och vi gick mot de osynliga vagnarna. Vi hittade en tom och satte oss i den. Crabbe och Goyle kom in med varsin tjej i min årskurs. Förvånande. De kanske hade betalat tjejerna? Lite besviken blev jag att vi inte skulle kunna vara själva i vagnen.

När vi kom fram till slottet satte vi oss vid slytherinbordet och lyssnade på Rektorns tal. Allt om att vara vänlig mot de nya eleverna och att inte gå in på korridor nr 3. Bla bla bla. Samma snack varje år. Jag satt bredvid Draco och han hade armen runt mig. Några Gryffindor elever tittade surt på mig, bland annat Potter och hans vänner. Potter. Pojken som överlevde. Han och den där Weasly idiotens syster var ihop. Äckligt. Och varför skulle då inte Draco och jag kunna vara det?

På natten sov jag tungt. Det var vackert med de gröna draperierna. De gjorde mig trygg. Jag vaknade mitt i natten av att en dörr stängdes. Konstigt. Alla i sovsalen låg i sina sängar och sov.
Iklädd en rutig herrpyjamas sprang jag ner för trapporna till upehållsrummet. Gissa vem som satt där.

Jättebra

Bra mer!!

Skriver senare idag!!
Tack för alla fina kommentarer!!

Superbra,bevakar

bevakaaar

Skriver nu!

-''Draco!'' Sa jag. ''Vad gör du uppe så här sent?''
-''Vad gör du själv uppe så här sent?'' Sa han elakt och jag blev förvånad och sårad över hur han pratade mot mig.
En tår föll ur mitt öga och jag satte mig i en fåtölj en bit bort från hans. Han fick inte se mig gråta. Jag tittade in i brasan och tåren glittrade till i ljuset. Hoppas han inte såg det. Jag kände hans blick mot mig men jag ville inte möta den. Han hade varit elak mot mig och hans skulle minsann få be på knä om han skulle få mig tillbaka.


Sorry för kort inlägg... Men jag var tvungen att fråga... Ska Draco säga förlåt till Amanda och de blir ihop igen ellr ska de vara sura på varandra ett tag eller har ni nåt eget förslag?


Tack för alla fina kommentarer I♥ U guys!!