7 år på Hogwarts, 7 år i helvetet

vilket år går vi på? O.o

hehe... läs titeln

Så ettan, eller?

7:e året!

Tack, det var väl inte så svårt? ^^

_______________________________

Skandar skuffade sin kärra genom spärren och körde nästan in i en lite pojke som stått alldeles innanför. Sjunde års eleven snäste åt pojken att flytta på sig, och skrämt gjorde han som han blivit tillsagd.
Blicken av Hogwartsexpressen gjorde Skandar varken glad eller upprymd, ändast irriterad. Med en knyck på nacken fick han pannluggen ur ögonen, en manöver som ofta fick flickor att falla, och skuffade sig fram till tåget. Han hade ännu inte sett någon av sina vänter, men de skulle komma till den sista kupéen, så som varje år.
Skandar lyfte upp sin koffert på hatthyllan och satte sig vid fönstret, medan han uttråkat lät blicken glida över folkmassan.

JO! det var det svåraste jag någonsin gjort! ;D

Jag passerade spärren och fnös föraktfullt åt den lille pojken som skulle passera. "Akta!" fräste jag irriterat och rusade mot det blodröda tåget."Tillbaka igen, Mitt personliga helvete!" mumlade jag och klev på tåget. "Fan, Jävla skit skola" uttrade jag ch försökte hitta en ledig. Längst bak brukade det alltid vara ledigt. Kupéen allra längst bak var tyvärr lika full som andra. 'Jag måste komma hit tidigare'. Tänkte jag och öppnade dörren. "Finns det plats för en till?" sa jag ironiskt och stängde dörren efter mig.

Skandar såg upp då dörren öppnades och kände igen Ellie. De gick båda i Slytherin, sjätte året, men de talade sällan. Skandar var inte säker varför det var så, men trots det nickade han nu med ett flin och gjorde en gest mot sitsen mitt i mot.
"Hur var sommarlovet?" Frågade han ointresserat och följde flickan med blicken.

"Bättre en Hogwarts. Ditt då?" frågade hon, mest för att vara artig. Ellie vet såklart vem han är, 'Skandar, den evige tjejtjusaren'. Just därför skulle hon vara extra opersonlig. Hon satte sig och fingrade på fönsterglaset.

"Något åt det hållet", svarade Skandar med ett snett leende och vinkade lojt åt en kille ur deras årskurs som gick förbi på perrongen.
"Ett år till och så är det förbi", sade Skandar, mer åt sig själv än för flickans skull. De flesta talade om Hogwarts med värme, som om det var deras andra hem. Men Skandar tyckte lika litet om sina båda hem. Då någon nämnde Hogwarts tänkte han på reglerna, strafftjänsterna och skoljobbet som inte tycktes ha något slut.

Namn: Aurora
evt. Smeknamn: Aura
Elevhem: Slytherin
Ämnen: Alla grund + talmagi och forntida runskrift
Talanger: Besitter en stor magisk förmåga som hon inte vill kännas vid. Kan förstå och "prata" med djur.
Utseende: Aura är medellängd och hela hennes uppenbarelse har något lätt indian aktigt över sig. Med höga kindben, gröna ögon och vågigt hår som nästan räcker ner till höften. Klär sig bohem aktigt och sticker ut pga av sitt säregna och vackra utseende.
Alltid med sig: En medaljong i en kedja runt halsen.
evt. Djur: Nej.
Hatar: Magi, sin pappa, djur, Hogwarts.
Älskar: Sin mamma
Netaforgus: -
Animagus: Ja, en havsörn.
Intressen: Skippa lektioner, skriva, vara ensam,
evt. Kärlek:
Övrigt: Aura besitter en stor magisk förmåga men hon har sett vad magi kan göra och är säker på att magi är något ont. När hon blev sorterad i Slytherin var katastrofen ett faktum. Vad har hänt i Auras förflutna som har gjort henne till den inbundna och arga tjej hon är?

FÅR JAG VARA MED?