Lily~James - Always and forever [SV]

Ja gör så

Kapitel 3
Sura miner, stressiga scheman och fullmåne på ingång.
Nästa morgon började inte bra.
James vaknade en kvart innan första lektionen, och sovsalen var tom. Natten hade varit nästan helt sömnlös, och nu var han dessutom tvungen att skippa frukosten. Han svor långa ramsor medan han klädde på sig, tog på glasögonen och rufsade till håret. Varför hade de inte väckt honom? Var de fortfarande sura över det där med straffkommenderingen och poängavdragen? Han greppade sina böcker innan han sprang iväg mot trolldryckskonsten.
Dörrarna öppnades precis när han kom dit, och han kunde utan problem slinka in bland de andra, och låtsas att han stått där hela tiden. Remus slank ner på en stol jämte Peter, men Sirius lyckades inte sätta sig någon annanstans, och det lämnade stolen jämte honom ledig för James att sätta sig på.
-Varför väckte ni mig inte? Frågade James direkt när han satt sig ner.
-Du sov.
-Nähä, menar du det? Det kanske var därför ni skulle väcka mig?
Snigelhorn började prata och James fick inte en enda chans till att säga något till Sirius på hela lektionen.

Spådomskonsten gick lika dåligt. Inte förrän det ringde ut upptäckte James den lilla papperslappen någon stuckit in i hans bok.

Förlåt Tagghorn,
klart jag vill fortsätta göra bus som vi alltid har gjort
Men Måntand har rätt
det är sista året och vi måste göra det inom rimliga gränser
/Tramptass

Trots att han inte ätit någon frukost, skippade James lunchen den dagen. Han orkade inte prata, orkade inte vara med någon annan, orkade inte se om hans vänner ignorerade honom eller inte.
Han ville hellre vara ensam i sovsalen och tänka.


Tio minuter innan lektionsstart hörde han fotsteg i trappan, och hans vänner steg in.
-Förlåt, sa Remus skuldmedvetet. Jag menade inte det jag sa igår.
-Det var sant, sa James direkt. Jag måste verkligen växa upp. Jag är faktiskt sjutton år.
-Det är inte det att vi inte gillar att skoja längre, fyllde Sirius i. Men vi måste hålla oss inom en ram. Vi är inte – eller inte jag iallfall- arg för straffkommenderingen- jag hade ändå fixat det själv förr eller senare.
-Det är lite mer – inget illa menat – din... började Remus.
-Attityd. Fyllde James i.
-Typ.
-Jag beter mig kanske ibland lite för mycket som om jag vore... uppblåst och självupptagen.
-Och tror att d-d-u är b-bäst. Fortsatte Peter.
-Kanske det.
-Du är bäst. Sa Sirius och det blev tyst, innan han fortsatte: Egentligen. Och det är den sortens ''bäst'' du borde visa för Evans, inte ''jag tror att jag är bäst bara för att jag är cool och spelar quidditch och driver med Snorgärsen''.
Jag menar ''jag är bäst för att jag är den bästa vännen man kan få. Jag hjälper mina vänner och de kan alltid lita på mig''.
-Jag vet, sa James, log lite och hängde med huvudet. Jag kan vara sån, men jag visar det aldrig för Evans, inte konstigt att hon avskyr mig som pesten.
Förlåt för allt jag sa igår. Och för att jag drog in er i straffkommenderingen och allt det där.
-Det är lugnt, sa Remus. Du försökte ju i alla fall försvara oss.
Alla fyra log mot varandra och James kände att en gigantisk sten släppte från hans bröst.

***

-Nu har vi bara straffkommenderingen i eftermiddag.
-Sen är d-det f-fullmåne ikväll v-va?
-Schh! Slingersvans!

Diskussionerna var ivriga och lite väl högljudda under lektionen i Försvar mot svartkonster.
Men speglarna var packade och det var sista lektionen för dagen. Straffkommenderingen skulle nog inte hålla på i över en timme, månen brukade visa sig vid sjutiden så de hade precis en timme på sig att äta middag och göra sig redo för natten.
-Tur att det är lördag imorgon, sa James. Jag sov knappt något denna natten och kommer antagligen inte göra det i natt heller.
-En hel helg att sova bort! Log Sirius.
-Inte riktigt. Vi har massor av läxor att göra, suckade Remus.
-Och vi har f-f-fortfarande inte riktigt p-p-packat upp. tillade Peter.
-Jag har quidditchträning, suckade James.
-Dessutom borde vi skriva brev hem, fortsatte Sirius.
-Och vi har ju inte ens haft vår årliga skolstartstrollkarlsschackturnering! Sa James och begravde ansiktet i händerna.
Allt på en helg.
-Vi får göra ett schema helt enkelt, suckade Remus.
-Om vi skriver breven under tiden som vi äter ikväll... började Sirius.
-Kommer aldrig gå. Vi får äta snabbt, skriva efteråt, avbröt James.
-Vi k-kan s-sova till t-tvåtiden im-m-morgon, fortsatte Peter.
-Det är åtta timmars sömn, om vi är tillbaka sju imorgon bitti. Vi kanske klarar oss på en sjutimmarsnatt, lunchen är ju slut halv två och jag kan inte missa frukost OCH lunch, försökte James.
-Du klarar dig inte på sju timmar iallfall, sa Sirius. Du behöver sömnen, du sov ju bara någon timme denna natten. Om du sover några timmar extra gör vi dina läxor.
-Är ni säkra? Ni är ju bara bäst!
-Så ryktas det.
-Det är mycket läxor, men om vi alla tre hjälps åt kan det vara färdigt klockan fem imorgon eftermiddag. Då väcker vi dig, bygger Remus på schemat.
-Sen har vi två timmar på oss att packa upp. Klockan sju är det middag, Sen sover vi.
Quidditchträningen är dubbelpass, först tio till halv tolv, sen halv ett till två. Sen kan vi ha schackturneringen.
-Det blir perfekt, sa Remus. Se, så bra vi fixade det. Slingersvans, kladdar du ner det?
Peter skrev så pennan glödde, deras helgschema på en bit pergament.

Fredag klockan fem: straffkommendering
sex-sju: äta, skriva brev, göra sig redo.
Fredag-Lördagsnatt: fullmåne
Lördag: Måntand, Slingersvans, Tramptass går upp klockan ett och gör läxor till fem.
Lördag klockan fem väcka Tagghorn
Två timmar packa upp
Klockan sju middag
SOVA
Söndag klockan 10: Quidditch för Tagghorn
Klockan två schackturnering

-Oläsligt, sa Sirius. Men det får gå ändå.
James kollar på klockan och hoppar till.
-Vi kan räkna med ännu mer straffkommendering om vi inte är på McGonagalls kontor om fem minuter.

Straffkommenderingen gick segt, men Sirius och James lade större delen av den till att leka ''Sten sax påse'' genom speglarna. När klockan var fem i sex tyckte McGonagall det var nog, och lät de gå.
-Inte hinna tänka, jag och Slingersvans hämtar pergament och bläck, ni börjar äta! Tjöt James när de sprang från kontoret.
-Jag och Slingersvans hämtar, du har inte ätit på hela dagen! Spring spring spring! Ropade Sirius.
Tiden var knapp och de fyra marodörerna rusade genom slottet. Fyra blev två och två, och medan Sirius och Peter sprang mot sovsalen siktade James och Remus på Stora Salen.
De tvärstannade när de nådde bordet och satte sig flåsande ner.
-Om femtiofem minuter ska vi ha ätit så mycket vi orkar, skrivit brev och vara i Spökande stugan! Viskade Remus åt James som redan hade lagt upp ett halvt dussin kycklingklubbor på sin tallrik.
-Vi kan inte räkna med att månen är på plats prick sju. Vi måste vara där lite innan, svarade James.
Det hann gå nästan en kvart av tiden innan de andra två marodörerna var på plats.
-Förlåt, sa Sirius argt. Men tyvärr är Slingersvans en klantskalle som snubblade i varenda trappa på vägen hit.
James skrattade lite och Peter gav de båda en arg blick.
-Ät så mycket ni kan på tio minuter så börjar jag och Tagghorn skriva, sa Remus och ryckte åt sig pergament och bläck.

Efter en kvart var fyra magar hyfsat mätta och fyra kladdiga brev skrivna. Visserligen, brev där man tog upp samma ämne som till exempel vädret fem gånger, men ändå.
-Nu vet de att vi fortfarande lever iallafall, sa Remus och stängde kuvertet.
-Wow, vad besvikna det kommer bli, muttrade Sirius, men ingen gav honom någon som helst respons.
-Det blir finfint. Hur lång tid har vi på oss? Frågade James och vände sig åt Sirius som kollade på sin klocka.
-Tjugofem minuter.
-Bra, vi hinner äta i fem minuter till, sen drar vi.

Super! Jag kände mig nästan lite stressad själv xD

Awesome, du skriver grymt bra och allt känns väldigt levande och verkligt. Superbra verkligen. (förresten så blev jag stressad bara av att läsa det där xD )

Finfint ^-^

Nästan en hundradel så bra som du då? ^^

Vad missnöjd jag är med kapitlet när jag kollar tillbaka nu, för det är typ tvåtusen skiljeteckenfel. Och det känns lite hoppigt ;/ Aja, man måste misslyckas för att lyckas (???)

jättebra kapitel längtar till nästa

Bra! Jag bevakar helt klart!

Haha vadå en hundradel, det äger ju.