I wish I had a better life [SV]

Yey

Och här kommer kapitel 2...

Kapitel 2. En ande, avslutningskläder och blomkrukor som faller till golvet

Larissa slutade genast att dricka. Hon tittade ner brunnen, men självklart fanns ingen där. Hon var fortfarande misstänksam, men fortsatte dricka.
”Vem dricker mitt vatten?” sa samma röst igen
Larissa tvekade innan hon svarade.
”Eh, jag”
”Då fattar jag ju direkt!” sa rösten och försökte skämta
Larissa tyckte inte att det var ett dugg roligt.
”Vem är du själv?” frågade hon efter ett tag
”Jag är den heliga anden”
Larissa rynkade pannan. Var detta ett skämt? En helig ande? Det fanns väl inte på riktigt?
”Du har hittat min brunn” fortsatten den som kallade sig helig ande ”Det betyder att du får tre önskningar”
”Ähum... ” började Larissa och tänkte efter. Var detta på riktigt? Hon tog det som riktigt, eftersom hon inte kunde komma på varför det inte skulle vara på riktigt.
”Kom igen, vad önskar du mest av allt?” sa rösten trevande
Larissa hade en önskning, men det kändes lite elakt att önska det. Men ingen var här, så hon kunde likagärna önska.
”Jag önskar att jag hade ett bättre liv.”
Orden kommer ur hennes mun utan att hon kan stoppa dem.
”Du behöver inte önska det, det kommer att hända ändå.”
”Jag önskar det ändå!” sa Larissa surt
”Som du vill. De andra två?”
”Jag väntar med dem” sa Larissa.
Inget svar. Hon gick.

”Hallå!” ropade Larissa när hon kom innanför dörren
Hon fick ett svar av Hannah, som fortfarande låg i sängen. Larissa gick upp till vindsvåningen och slängde sin skolväska på golvet brevid sin säng.

”Larissa! Maten är klar!” ropade Maria från nedervåningen.
Familjen de hyrde av var så snälla att de fick mat. Larissa lade ifrån sig den trådslitna boken hon hittat på ett antikvariat och sprang ner för trapporna.
Alla satt redan till bords, förutom hennes mamma som antagligen jobbade sent den här kvällen. Hannah såg trött ut. Hon var på bättringsvägen, men man såg fortfarande att hon var sjuk.
Till middag var det fish and chips, något som är typiskt engelskt. Larissa tyckte om maten, fastän hon gillade rysk mat mer.
När alla hade ätit upp stod klockan på halv sju. Precis när Hannah reste sig upp sattes en nyckel i låset. Larissas mamma hade kommit hem från jobbet.
”Hej!” ropade hon när hon kom in genom dörren
”Hej Tonya!” ropade familjen tillbaks, förutom Larissa som sa ”Hej mamma!”
Larissa drog med sig Hannah upp till vindsvåningen för att berätta för henne om dagens händelser.
”Hannah, du anar inte vad mycket konstigt som har hänt i dag!” sa hon
Hannahs ögon lyste upp av nyfikenhet, hon älskade sånt som var spännande.
”Nej, vaddå?” frågade hon
”Jag satt i skogen och gjorde läxorna, och då kom det massa människor och ropade att de visste vem jag var. Så kallade de mig häxa också!”
”Va? Vad elakt, du är väl ingen häxa heller!” skrattade Hannah, som verkade vara tillbaka i sitt vanliga jag igen istället för den trötta, sjuka Hannah.
”Nej, jag vet. Och sen sprang jag ifrån dem, och gissa vart jag kom? Till en önskebrunn. Det var en röst som sa att den var en helig ande och att jag fick tre önskningar.”
Hannah såg förundrad ut.
”Verkligen?” sa hon ”Vad önskade du då?”
Larissa tänkte efter en stund. Hon ville inte tala om önskningen för någon.
”Inget, jag kom inte på något bra” svarade hon
”Kan du inte visa mig dit någon gång?” frågade Hannah med lysande ögon, enligt henne var nog önskebrunnar en av de coolaste sakerna som existerade på jorden.
”Jovisst kan jag det, när du blir frisk kanske?”

Larissa traskade långsamt hem från skolan i sällskap med Hannah. I morgon var dagen för skolavslutning, och varken Hannah eller Larissa hade köpt avslutningskläder än. De hade bestämt sig för att gå till en galleria efter skolan och titta efter det. Egentligen var Larissa inte mycket för kläder och shopping, men hon ville vara lite finkädd till avslutningen.
Snart kom de fram till en gata som hette Regent Street. Där finns allt möjligt, alltifrån märkesafärer till små bokhandlar. Larissa och Hannah började med att gå in till H&M. Affären hade mycket olika kläder att välja på. Larissa kunde inte besämma vad hon ville ha. Hannah valde direkt en ljusgrön klänning med veckad kjol. Efter många olika prövningar av kläder sträckte Hannah plötsligt fram en ljusgul klänning med band vid magen. Larissa gick återigen in i provrummet och granskade sig själv i den gula klänningen. Det såg riktigt bra ut. Hennes mörkbruna hår föll vackert ner över axlarna och matchade färgen. Hon orkade inte prova något mer och bestämde sig för att köpa klänningen. Hannah sken upp när hon såg att Larissa ville ha just det plagget just hon hade valt ut.

På kvällen innan avslutningsdagen låg Larissa och tittade upp i taket. Just när hon tittade ner igen rasade en blomkruka ner i golvet. Just den blomkrukan Larissa hade tänkt att vattna. Hon gick fram till den krukan som fallit till golvet och tittade på de andra krukorna. De verkade stå säkert, ingen av de skulle kunnat ramla ner bara sådär. Visserligen skulle den blomkrukan som gick sönder kunnat stått längre ut, men Larissa trodde faktiskt inte det.
Hennes mamma kom in i rummet.
”Men vad är det här nu då?” sa hon
”Det var inte mitt fel, det kan jag lova! Den bara ramlade ner!” sa Larissa, vilket var sant, men det är inte så troligt att många skulle tro på det. Hennes mamma gick fram och tog upp resterna av blomkrukan och blommorna.

braaa!

Super!

Oj vad bra!♥

Kapitel 3. Skolavslutning och första sommarlovsdagens spänning

”Du är så vacker Larissa”
”Det kommer nog från dig!” skrattade Larissa och såg på sin mamma, som log tillbaks
”Ja, vem vet” sa hon tillslut
Larissa granskade sig själv i väggspegeln. För första gången i sitt elvaåriga liv kände hon att hon faktiskt såg vacker ut. Hon log mot sin egen spegelbild, som log tillbaka. Hon satte på sig skorna som hon valt att ha till, inte nyinköpta, utan de hade ett år på nacken. De var svarta, sandaler.

Hannah, Maria, Larissa och Tonya cyklade iväg till skolan. Föräldrarna var, som vanligt, inbjudna till avslutningen. Och, som vanligt, följde båda flickornas mammor med. Det var en fin dag, blå himmel och strålande sol. Blommorna var vackra med sina olika färger och allt såg så perfekt ut.
Framme vid skolan var det babblande elever, föräldrar och lärare. Larissa och Hannah visade sina mammor till klassrummet, där de skulle börja.
Klassföreståndaren babblade på om vilken fantastisk klass de var, vilka fantastiska prestationer eleverna hade gjort och allt sånt där som lärare alltid säger på skolavslutningar. Sedan var det dags för prisutdelningar. Larissa tyckte egentligen att det var lite elakt för de som inte fick något pris, men hon hade aldrig sagt något.
Hon lyssnade ungefär till andra priset, sedan sjönk hon helt in i egna tankar.
Plötsligt kände hon en hård puff på sin arm.
”Larissa, det är du, gå fram!” viskade hennes mamma
Larissa gick fram på darrande ben, och undrade vad för sorts pris hon skulle kunna tänkas tilldelas.
”Och, Larissa Hudson, för priset av jämnaste elev!” utropade hennes fröken.
Hon fick ta emot en liten prispeng och en blombukett. Alla klappade i händerna och Larissa försökte le så gott det gick.
”Larissa, varför tror du att du blev jämnaste eleven i den här klassen?” frågade hennes fröken.
Oj. Den där frågan hade hon inte väntat sig.
”Eh...” började hon ”Jag vet faktiskt inte”
Hennes fröken skrattade hjärtligt och sa att hon kunde gå och sätta sig igen.

Hannah och Larissa satt på Hannahs säng och tittade igenom vad de hade fått med sig hem. Nu var det bara betygen kvar. Det var första året de fick betyg, och de visste inte riktigt med säkerhet hur det låg till. Larissa öppnade försiktigt kuvertet där det stod ”Betyg för Larissa Hudson, klass 5b.”
Hon tog ut pappret och granskade sina första betyg. Första året med betyg fick de bara betyg på vårterminen, men de andra åren skulle de även få för vinterlovet.
Larissas betyg var bra, och hon förstod sitt jämnaste-pris. Höga betyg i alla ämnen, även NO, vilket var oväntat. Hannah såg ut att ha fått bra betyg hon med, åtmindtonde såg hon glad ut.

Larissa vaknade klockan tio nästa morgon. Hon njöt verkligen av lovet. Inga läxor, inget jobb, inga måsten. Hon gick upp ur sängen och ner till den understa våningen. Hannah stod med näsan i kylskåpet på jakt efter frukost.
”Hittar du något gott?” log Larissa
”Nej, det verkar som om frukosten är slut. Vi har pasta, biffar, juice, konstiga bröd som har gått ut för några dagar sen.” sa hon med surt ansiktsuttryck.
”Det låter inte bra.”
De bestämde sig för at det enda som fanns att göra var att klä på sig och gå ut på stan och äta frukost. Kanske fanns de något hotell eller någon resturang som serverade frukost.

”Åh, vad jag är mätt!” utropade Hannah när hon sköt ifrån sig sin tallrik som hade innehålligt ett litet baguettebröd som var delat i två delar, en syltklick, en smörklick, en tomatskiva, två gurkskivor, en ostbit, en skinkbit, en liten yogurt och ett pyttepaket flingor.
”Gissa vad jag är då!” skrattade Larissa och sköt ifrån sig sin egen tallrik som hade haft samma innehåll. Hon var så mätt att hon trodde att hon aldrig mer skulle få matlust!
De tog bussen hem. Den stannade nästan precis utanför deras hus, så det var perfekt. Hannah och Larissa steg av och låste upp det stora huset. Det kändes så tomt när det bara var de två hemma. Larissa gick upp på sitt rum för att hämta en bok och sätta sig i solen och läsa i sällskap med Hannah. Då hon kom upp till sitt rum hörde hon ett ljud som verkade komma från fönstret. Det lät som ett pickande. Hon tittade upp från letandet efter boken och tittade på fönstret. Det satt något där. En fågel. Det slog Larissa att det var en uggla. En uggla.
Det var en livs levande uggla som satt på hennes fönsterbleck och pickade. I London.
”Hannah, kom och titta! Det sitter uggla i fönstret!” ropade hon
Hannah kom springandes upp för trappan och sa:
”Wow! Undrar vad den gör här!”
Larissa öppnade fönstret, och ugglan satte sig på hennes skrivbord. Hannah och Larissa tittade på varandra. Detta var verkligen ingen vanlig händelse. De gick fram till ugglan.
”Titta!” började Larissa ”Han har ett brev med sig!”
Den bruna ugglan hade ett brev med sig, fastknutet vid foten. Larissa lossade försiktigt på snöret och tittade på brevet.
Till Ms. Larissa Hudson, Vindsvåningen hos familjen Dufftown, London, England.
”Det är... ” började Hannah ”Adresserat till dig.”
Båda flickorna var spända, och nästan lite rädda för vad brevet kunde innehålla.
Larissa slet upp brevet och tog ut pappret som låg däri...


Och vad tror ni att det kommer stå i brevet?? xD

Åh vad bra! Du är jätte duktig på att skriva och bra kapitel

ÄGIGT! ♥
Du skriver otroligt bra ♥

Åh, tack M.Potter och HannaPanna! Ni anar inte hur glad jag blir!♥

ginnyw123, varsågod ♥
Du anar inte hur glad vi blir när du skriver så grymt bra!♥