Ellen och Leionos val

Bra!

Jag förstår om ni är sura för att det var så länge sen men på grund av sommer så blev det inte så mycket. Men ska göra mitt bästa



Kap 4 - Säkerhet

Leiono

"Säkerhet" muttrade jag. Jag har hittat Ellen. Jag gick för att se
hur tråkigt och meningslöst hon hade det. Där träffade jag det
yngre jag som jag trodde att jag glömt. Han sa att hon stack för
länge sedan. Jag spårade henne till Hogwarts.
"Säkerhet" muttra jag igen. "När jag är på Hogwarts finns ingen
säkerhet. Men varför skulle hon veta det? Jag vet inte ens om jag
ska gå på henne eller hennes vänner eller vem som helst! Jag
saknar bara känslan av seger." Jag vet faktiskt inte varför jag pratar
för mig själv. Om jag ens gör det för jag har nyligen skaffat en
guldfisk. Den är röd med jävulshorn. Inte mycket till guld alltså.
"Ellen är rolig" säger jag medan guldfisken simmar ointresserad
runt i skålen. "Men det är roligt att segra många gånger så då..." en
blixt slår ner i mitt huvud. ELLEN=FARA! "Såja Jävulina." Jag
sticker ner handen i skålen och klappar guldfisken. "Jag har gjort
mitt val." Hon ler elakt och simmar saktare i skålen.
"Du ska få Ellen Smith! Duska få..."

O! Bra!!

Vilket braaa kapitel!

Jag har jort ett kapitel som jag inte tror är viktigt men även om det inte är det är det bra med personernas privatliv också.

Kap 5 - Ännu en idiot

Amanda

"Vad håller du på med!!!!?" ropade jag så att all tavlor korridoren och framåt höll för öronen.
"Vadå?" ropade Leo. "Var de så farligt!!?"
"JA! Du fattar ju inget!"
"Jasså! Så det var mitt fel Len la i en mask i min kittel av misstag!?"
"Nej! Men du kunde be om att flytta på kvarsittningen! Om det inte gick kunde du gott!"
"Vadå! Tror du att jag skulle göra något sånt!?"
"NEJ! Men tänker du inte på mig! Vi hade en dejt!"
"Vadå!? Är det slut!?"
"Ja!" orden sticker upp ur munnen. "Om du inte bryr dig om mig, vad är det då får mening?" Mina sista or d blir lugnare men ilskan är kvar.
"Jaha!" ropar han när jag vänder på klacken och går fort därifrån. "Då blir det så!" Han låter så ledsen, ska jag gå tillbaka och be om ursäkt? NEJ! säger min inre röst. Han är inte rätt kille! Han har svikit dig! Rösten har rätt. Mitt samvete har rätt. Han vet inte vad han missar. Men det känns dåligt. Han är min tredje pojkvän det här året. Varför finns inte rätt person för mig? Alexander och Ellen är som skapade för att älska varandra. Nästan hela Hogwarts känner till dem och deras äktenskap. Ibland önskar jag att jag hade någon som älskade mig på riktigt.
"Löse..."
"Gröna vinbär!" säger jag argt. När jag går upp kommer jag på att gröna vinbär inte finns. Jag ser Alexander och Ellen sitta nära varandra i soffan medan dem väntar på mig. De är verkligen fina kompisar. De bryr sig mer än någon av alla min gamla pojkvänner.
"Du är tidig" säger Ellen och möter min arga blick. "Vad hände?"
"Han tyckte kvarsittning var vikigare än mig så det tog slut." sa jag.
"VA!" sa Alexander och Ellen i kör och lutade sig närmar mig som satt på andra sidan bordet. Deras reaktion visar att dem bryr sig.
"Ta det lugnt! Nu finns inte han i mitt liv längre." sa jag. "Det är okej." Lugnare men inte helt övertygade sätter dem sig ner i soffan. Jag har dem. Jag har alltid dem.

Super!

Braa!!

Kap 6 - Rickard

Ellen

Jag hade svårt att erkänna det för mig själv, men jag är orolig för Amanda. Hon värkar så olycklig. Hennes namn skrivs med många fjäderpennor av killarna. Men hur kan det vara så svårt att hitta den hon älskar. Jag har sett hur hon kollar på mig och Alexander. Jag önskar jag kunde hjälpa henne.
"Ellen!" ropar någon. Jag vänder mig om.
"Vad vill du, Rickard?" svarade jag uttråkat och irriterat.
"Visst har Amanda gjort slut med Leo?"
"Ja! Varför undrar du?"
"Jo jag undrar om hon har nämnt mig?"
"Hon har nämnt killar massa gånger, både bra och dåligt om dem." Vi vet båda att han har fått bra saker. Han är populärast liksom Amanda.
"Jo" fortsätter han. "Linnéa var inte riktigt min drömtjej och jag har sett Amanda med mer intresse än jag någonsin sett Linnéa. Kan du fixa en dejt kanske?"
"Ska försöka" sa jag med ett litet smile. Jag har sett Amanda kolla på honom ibland, men kär? Vet inte.

Det är tyst i sällskapsrummet. Klockan är 2 på morgonen och jag kunde inte sova.
"Mjau" jamar Amandas katt och stuttsar in för att värma sig vid brasan. Katten börjar genast klösleka med mina ben.
"Okej! Okej!" säger jag och tar upp honom. "AJ!" Det var inga klor. En stöt kom igenom min kropp. Stöten kändes nästan dödlig.
"Jag går och lägger mig" sa jag till mig själv. "Den här morgonen är för mycket jag är trött.

Jag hade tur, idag var det lördag så jag kunde få sovmorgon efter morgonen.
"NEEEEEEEJJJJJ!" ropar Amanda. Jag bokstavligen flyger upp ur sängen (faktiskt så är det inte ovanligt att jag börjar flyga på morgonen). Jag samlar mig och landar på fötterna och börjar springa. Bara inget har hänt. I sällskapsrummet sitter hon i en vattenpöl som består av tårar. Alla i Gryffindors sällskapsrum stirrar på henne. Jag går närmare för att se vad som hänt. Och framför Amanda ligger hennes katt stel på marken. Hon är död.

Ra! Men sorglig

Superbra! ♥

R.I.P Amandas katt