[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

^ Okej.. Men jag är typ inte bra på det.. Aja jag får försöka då xD

------------------------------------------------------------------------------------

Jag tittade ut över gårdsplanen där jag stod och hakade stora stenar till mindre stenar såg jag mängder av ungdomar jobba häcken av sig för att inte bli slagna sönder och samman av vakterna. Egentligen var det väl emot lagen att slå ungdomar men vi kanske inte stod under den lagen. De använde oss som gratis arbetskraft till kolmagasinet bredvid... Jag torkade svetten ur mitt ansikte.. Jag hade ståt här hela dagen och jobbat så hårt jag kunde men jag stod bredvid två mörka små tioåringar som hade hamnat i fängelset för att de var just mörka och jag tyckte att det var så orättvist för dem, hamnade i ett fängelse för deras hudfärg.. Jag HATAR vår regering! De hade varit så trötta och svaga att de jobbade för långsamt.. Det accepterades inte i fängelset. Jag visste att de skulle bli slagna om deras högar med ett kilo små sten inte var klara när natten kom så jag gjorde deras högar med när vakterna inte tittade, om de såg skulle jag bli slagen gul och blå. Men jag gjorde det ändå. Barnen hjälpte till så gott de kunde men till slut hade jag gjort två kilo och de hade tillsammans lyckats med ett. Sedan blev vi tvingade in i våra celler.

JJ åker upp från gruvan, hon bukar lassa kol och slagg i vagnar och ta dem till kolmagasinet. Det är hennes jobb. Ett jobb hon hatar, hon har inte ens mördat någon!
"JJ, sluta le." Säger en av männen irriterat, Hansel Kings heter han. JJ's leende blir bara bredare av den ordern. Hon hjälper till att lasta stenar på vagnarna och borstar sedan av sig den svarta färgen. Även anledningen till hennes smått fläckiga ansikte.
"Upp på vagnen!" Utropar vakten och drar bryskt upp henne till platsen bredvid sig. Hon avskyr att sitta där, men det är bättre än att sitta bland kolen. Hon sätter sig på kanten av träsitsen och hästarna spränger iväg. JJ's leende är nästan fastsvetsat, men hon låter mungiporna falla i ett ögonblick av terror när hon nästan faller av i den plötsliga skjutsen.
"Så länge du ler är morgondagen vacker." Ekar i hennes huvud och hon ler igen.

Jag låg hela natten och tänkte... På de nya ungdomarna, på min familj, det var deras dödsdag imorgon, och Lia så klart. Jag älskade henne. Imorgon var det ledig dag, alla gick till fängelsekyrkan, var så rena de kunde, och åt. Hela söndagen. Jag skulle nog försöka prata med de små barnen. Lära dem något om fängelset. Jag ville att de små barnen skulle komma ut, och ha en riktig barndom. Jag hatar fängelset.

JJ sov, av och till, under natten. Försökte att inte tänka på morgondagens lediga tid. Hon undrar om hon kan leka med barnen imorgon. Hon brukar inte socialisera sig så värst med någon annan, hon är inte bra på det.

Jag vaknade av att killen under i min våningsäng i min sovsal, man sov i gigantiska utrymmen där det fanns flera hundra våningsängar med mörkgrönt arme tyg på (Kill och tjej sal), börja vingla sängen och skrika;
"FY FAN GALE DU ÄR TUNG!"
Och jag svarade med;
"JA DET ÄR I ALLA FALL MUSKLER, SÅNA KOMMER DU ALDRIG SE."

Fast han har rätt. Vi måste gå upp nu annars får vi stryk. Alla skulle först gå till tvättstugan. Och badas. Sedan frukosten, med rena (VITA!VI BRUKAR ALDRIG FÅ HA VITA!) kläder och sen då fort vi kan till kyrkan där vi ska lyssna till en gammal präst och vara tysta, efter det får vi en stor lunch där man får PRATA MED VAANDRA!
Yey det är söndag!

JJ, som ligger i underslafen, rullar ur sin säng och har än en gång sitt leende på läpparna. Miranda kommer ned från den övre sängen.
"JJ, vi ska till kyrkan idag!" Utropar Miranda ivrigt. Miranda sitter inne för stöld, stöld för att hon inte ätit på dagar. Riktigt jäkla sjukt.
"Jag vet, Miranda." Svarar JJ med en röst som inte var speciellt glad, trots att hon såg glad ut. Miranda kramar om henne i sin iver. Sedan börjar söndagsrutinerna.

Jag gick in i duschen och tvättade mig grundligt... Jag skulle inte få bada eller tvätta mig på ytterligare en vecka så varför inte passa på? Jag tog lite schampo och gnuggade mitt hår medan jag såg på allt koldam som försvan ner i avloppet.

När jag var klar gick jag för att hämta mina söndagskläder. Vita och rena. Precis som de ska vara. Sedan skyndade jag mig till frukosten för att ta mat till mig och de som kom sent... De som kom först brukade ta flera lass med mat till sig själva, jag brukade ta flera lass med mat och sen ge till de som inte fick. Och slå till de som inte förtjänar min mat men som försöker ta ändå.

JJ tvättar ur sitt hår och ser de grådaskiga håret återfå sin gyllenblonda hårfärg. Hennes hud blir den vitbleka färgen hon brukar se varje söndag. Något hon brukar se fram emot. Men just idag, inte lika mycket. Hon kommer ut och ser på de vita kläderna. Hon klär på sig dem. Försöker vänja sig vid färgen och misslyckas, hon ser nästan ut som ett spöke med hennes bleka hud i kontrast mot de vita kläderna. Blusen sitter tajt, som vanligt men det spelar ingen roll. Sedan sätter hon av mot cafeterian. Hon kanske inte äter mycket, men det är ett stort misstag att vara en av de sista som kommer för att äta.

Jag såg en tjej som såg helt förtvivlad ut, jag tror att hon hade kommit absolut sist. Jag hade redan gett till typ sju ungar och hade bara lite kvar men jag hade i och för sig ätit själv också.
"Hey du? Tjejen i vit?" Sa jag och log, jag försökte skämta bort det lite, att bli erbjuden mat på fängelset var lite skämmigt tror jag men hon behövde det. Jag gick fram till henne.
"Om du inte har fåt något kan du få mitt.. Jag har redan ätit."

JJ inser att hon kommit försent. Ovanligt nog börjar hon ofrivilligt se ledsen och irriterad ut. Två känslor hon ofta brukar dölja eftersom de inte riktigt följer hennes fars ord. Hon hoppar till när hon hör en röst. Hon lägger ansiktet i samma leende, ett mindre leende än vanligt.
"Om du inte fått något kan du få mitt.. Jag har redan ätit." Säger killen och JJ begrundar erbjudandet.
"Säkert?" Frågar hon.