En Hufflepuffhäxas år på skolan

Bra! Mer!
(Stavas Quidditch om du undrar )

jättebra

Okej tack Jag har aldrig kunnat stava det rätt typ Och juste, om ni tycker att det är lite korta inlägg så är det för att jag är alltid tvungen att avsluta när jag kommit bara så långt för att någon annan vill ha datorn.
--------------------------------------------------------
Dumbledore log mot mig när vi kom ut. "Ta min arm" sa han fortfarande leende. Jag gjorde lydigt som han sa och höll hårt i väskan med den andra handen. "Släpp inte taget nu" var det sista jag hörde medans det var som mina inälvor vändes ut och in, allt snurrade runt men jag höll ett stadigt tag om hans arm. Tillslut slutade snurrandet, jag mådde illa. "Gick det bra?" frågade Dumbledore och jag nickade något. Nu såg jag mig omkring, vi var inne på en väldigt schaskig bar. Det var några människor där inne som drack något som liknade öl. Bakom en bardisk så stog den en puckelryggig man som torkade glas med en ren pappersbit. "God morgon Tom" sa min äldre vän. "Nämen Dumbledore, kul att se dig här! Får man bjuda på något?" frågade mannen som tydligen hette Tom och som jag antog var värd på baren. "Nej inte idag Tom, jag ska hjälpa unga Jessica Larsson här med sina skolinköp" värden som inte sett mig förut riktade blicken mot mig och sa "Goddag fröken Larsson, är du måhända släkt med Richard Larsson?". Jag nickade och sa "Ja han är min morbror". Tom log mot mig och sa "Hoppas du har ärvt hans Quidditchkunskaper". Jag nickade och slängde en blick runt om i baren. En kvinna stirrade på mig och jag tittade förvirrat ner i golvet. Varför stirrade hon? "Vi måste gå nu Tom, men vi kommer tillbaka sen" sa Dumbledore och jag tittade upp igen. Tom sa hej då till oss och vi gick ut genom en dörr. Det enda som fanns bakom den var en tegelvägg. Dumbledore log hemlighetsfullt mot mig och knackade sen på några av tegelbitarna. Mitt framför mina ögon så flyttade sig hela tegelväggen åt sidan. Magi! "Coolt" sa jag bara och Dumbledore skrockade. Vi gick ut till det stället tegelväggen öppnat. Det var en stor gata, en väldigt stor gata. Det var massvis med folk i konstiga kläder, stora hatar, mantlar och en del bar runt på ugglor och kvastar. Jag förstog plötsligt att dom var trollkarlar och häxor. Gatan kantades med många affärer där man sålde kläder, trollstavar, kittlar, trolldrycksingrenser, djur, mat, och en stor bank. Jag såg mig förundrat omkring medans Dumbledore ledde mig mot banken. "Detta är Gringotts, trollkarlsbanken, vi måste hämta pengar först så vi kan handla sen" sa han och log. Jag nickade och gick in. Varelsen som stog i dörren var den läskigaste jag sett, liten, svart hår, elaka svarta ögon, spetsig näsa och öron, rynkig, spetsiga tänder och långa naglar. Vad var detta? Jag fick genast svar på min outtalade fråga. "Det är svartalfer som styr Gringotts. Dom är väldigt kloka men mindre snälla" mumlade Dumbledore åt mig. Inne i byggnaden var det väldigt vackert, väldigt högt och gjort i marmor. Bakom massor små diskar stog svartalfer. Vi gick fram till en av dom och Dumbledore sa "Miss Larsson skulle vilja hämta ut lite pengar". Svartalfen lutade sig över min disk och såg ner på mig innan han sa "Har miss Larsson sin nyckel?". Jag var rädd för den svartalfen, den lät elak i rösten och påminde mig om mobbarna i min förra skola. "Den har jag" sa Dumbledore och plockade fram en nyckel ur sin ärm och la fram den på disken. Alfen nickade och klev sen ner från disken och ledde oss till en dörr. Några minuter senare så satt vi en konstig slags spårvagn och åkte neråt i en hisnande fart. Det påminde lite som att åka bergochdalbana. Vi stannade tillslut och klev ur framför ett stort valv med numret 1599, alfen stoppade in nyckeln i ett nyckelhål som fanns och öppnade dörren. Synen som väntade där förvånade mig. Det fanns stapplar med mynt i guld, och stapplar med mynt i silver och brons. "Allt detta är ditt och din morbrors" sa Dumbledore och log åt min min. Vi stoppade pengar i två läderpungar och sen så åkte vi upp och gick sen ut. "Vad vill du köpa först?" frågade Dumbledore vänligt. Jag pekade på butiken som sålde trollstavar, Ollivanders. Medans vi gick dit förklarade Dumbledore penga systemet för mig och jag kom ihåg det. Tillsist så var vi i butiken och häpnades av synen, i hela butiken så fanns det trollstavar i låder, i ett hörn fanns det låder med något som hette trollstavsputs. Framför en dammig disk så stog en mager man med vit sprettigt hår och en glimt i ögonen. "Fröken Larsson inte sant?" sa han, jag nickade. "Kändes som förra veckan jag sålde din morbrors första stav till honom". Jag nickade igen. Plötsligt så såg jag massa flygande måttband runt omkring mig, dom mätte allt möjligt på min kropp. Tillslut försvann dom och mannen sa "Prova den här" och räckte mig en halvt krockig trollstav. Jag tog den i min hand och tittade sen på mannen. "Men vifta med den då" sa han. Jag gjorde det och Dumbledore¨s glasögon gick av. Han log mot mig och pekade sin egna trollstav mot den och glasögonen blev hela. "Nej nej, inte den, fröken Jessica det är ju trollstaven som väljer ägaren inte sant?" sa mannen. Jag nickade något förvirrat och la tillbaka staven. Vi provade några till men ingen blev bra sen så gav han mig en och sa "Tio och en halv tum, björkträ och trollhår". Jag tog den och kände en värme som spred sig i hela kroppen. "Konstigt, dom enda stavarna med trollhår i hela världen är denna stav och den stav din morbror har" jag nickade och betalade sen för staven medans jag och Dumbledore gick till nästa butik.

Duktig du är

Jättebra

Tack Emmsaan och 95mas, men finns det något som behöver rättas till? Konstruktiv kritik?
---------------------------------------------------------------
Efter jag köpt min trollstav så gick vi till Madam Malkins klädnader för alla tillfällen. Medans hon mätte upp en skolklädnad åt mig så gick Dumbledore för att handla en sak till sig själv. Innan jag var klar med att stå och bli mätt igen så kom han tillbaka med en liten flöjt. Han förklarade inget utan stoppade den i fickan bara. När Madam Malkins var klar så gick vi till en bod som sålde ingredienser till trolldryckskonsten. Sen så var det dags att handla alla böcker, som var väldigt många. Jag var tvungen att ha alla böcker i famnen tills vi hade köpt en kittel och jag stoppat ner dom där. Nu var det inget mer som behövdes till skolan. Dock så förvånade Dumbledore mig när han sa att vi skulle till ett ställe till, butiken med djur jag sett förut. "Om du vill så får du köpa en uggla, en padda eller en katt att ha med på Hogwarts, med ugglor kan du skicka brev" sa han och log mot mig. Jag tittade bara på två djur, en svart katt med vit mage och en gråspräcklig uggla. Jag bestämde mig tillslut till att köpa ugglan. Jag köpte lite mat till den samtidigt och en bur. När jag var ute ur butiken så var jag stolt ägare till en uggla, jag som blivit så rädd för dom när dom var i min by. "Vad ska du döpa henne till?" frågade Dumbledore. Jag funderade en liten stund innan jag sa "Svala". Till min förvåning så skrattade inte Dumbledore utan han nickade tankfullt och sa "Det var ett vackert namn". Nu när vi var klara med allt så gick vi tillbaka till puben som tydligen också var ett hotell. Jag skulle sova där dom nätterna innan det var dags att åka till Hogwarts. Vid puben så var det mer där, massor med häxor och trollkarlar som åt middag. Vi hälsade på Tom och han frågade hur det hade gått, jag berättade att det gått lysande och höll stolt upp min uggla. Både Dumbledore och Tom skrattade. Nu så beställde vi middag, eller snarare bjöd Albus på det. När vi skrapat bort det sista från våra tallrikar så började jag och han prata lite. Jag fick reda på att han var rektor på Hogwarts, han berättade lite om lärarna, sen så pratade han också om hur han mindes min morbror från skoltiden. Sen så började han fråga mig om mitt liv, jag började prata något motvilligt om min skoltid på mugglarskolan, jag hade fått höra att mugglare betydde ickemagiska personer. När jag berättat klart så såg inte Dumbledore så glad ut längre, men det försvann ganska snabbt. "Fröken Larsson, jag kan lova att det blir mycket bättre på Hogwarts" sa han. Jag log mot honom. Vi pratade lite till och plötsligt sa han "Jag är ledsen, men jag måste åka tillbaka till skolan nu, Tom tar han om dig, ses om några dar". Förvånat sa jag hej då. När Dumbledore nu var borta så vände jag mig till Tom som var väldigt snäll, han berättade om magivärlden och också om min morbror, han var tydligen väldigt känd i magivärlden. Men tillslut var jag så trött att Tom visade upp mig till mitt rum. Jag somnade bums. Dagen efter så gick jag ner och åt frukost, Tom och jag småpratade lite. Men sen fick jag tråkigt. Jag provade att rita lite, men hade ingen insperation, då bestämmde jag mig för att läsa lite. Jag tog fram en bok som hette Hogwarts historia samt andra magiskolor. Där läste jag om dom olika elevhemmen, jag kom fram till att alla elevhem verkade bra på sitt viss, Slytherinare var sluga, Gryffindorare var modiga, Ravenclaware var visa och Hufflepuffare var lojala, alla var bra. Dock så hoppades jag på ravenclaw, det lät extra bra på något sätt att vara smart. Jag läste på lite och kom fram till ett kapitel som handlade om kända trollkarlar och häxor, i den nämdes Dumbledore, och en person som kallades Harry Potter. Jag tyckte allt var så intressant. När jag pluggat tillräckligt med historia för att kunna ha lite koll så kollade jag i trollformelböckerna. Efter att ha läst en stund om en formel som hette Lumos och skapade ljus i spetsen på trollstaven så bestämmde jag mig för att testa. Jag tog fram min stav och koncentrerade mig på den medans jag sa "Lumos" med tydlig röst. Till min besvikelse hända inget, jag testade en gång till och nu ja, det gick, det lyste. Jag var häxa! Lycklig så läste jag vidare om Nox som släckte ljuset, jag provade den och genast så slocknade ljuset.
Plötsligt var det kväll, en hel dag hade jag läst och prövat formler, den natten sov jag med roliga drömmar om att få mina gamla mobbare att sväva upp och ner.

Bra kapitel, stavningen har förbättrats

Tja, dom gamla stavfelen var ju egentligen bara slarv xD

Nice Jag tror att jag nästan känner den här Jessica, eller rättare sagt: Idun gör

Trolololo Jag säger inget, nä men ja, alltid när jag skriver, även om det är en karaktär så har dom drag av mig, den här berättelsen återspeglar en del av min personlighet och sånt
------------------------------------------------
Dagen efter så fortsatte jag att träna en del enkla formler, jag ville ju trots allt inte vara helt bortförvirrad när jag kom till skolan. Sen så läste jag på lite om ämnena och mer historia, jag stötte återigen på namnet Harry Potter, dock tillsammans med Lord Voldemort. Men det stog inte mycket om honom. Jag gick ner till Tom som hälsade glatt godmorgon till mig. "Goddmorgon, men Tom, jag läste i en bok och jag undrar vem Lord Voldemo..." jag han inte avsluta namnet förens Tom hyschade mig. "Man nämner aldrig hans namn" bannade han och såg rädd ut. Jag fattade ingenting, vem var mannen som gjorde så att Tom blev rädd?. "Men nåja jag ska berätta, för många år sen innan du var född så blev en trollkarl så ond som man kunde bli, han skapade en arme av trollkarlar och häxor som stog på hans sida och mördade massor med oskyldiga trollkarlar och mugglare, en natt då han kom till familjen potters hus för att mörda dom så dog han själv, dom vuxna i huset dog men inte Harry Potter, därför är han berömd, han är pojken som överlevde" Tom fick mig att fundera. Tänk att en trollkarl mördat oskyldiga i tusentals, det var hemskt, nu förstog jag varför Tom verkade rädd förut. "Jag tror han kommer gå samma årskurs som dig" tillade han sen fundersamt. Skulle jag kanske få träffa den pojke som störtat den ondaste trollkarlen genom tiderna? Vad otroligt.
Jag pratade lite mer med Tom innan jag kom på en ide, jag hade pengar kvar i ena läder pungen som jag fick använda lite hur jag ville. Jag kunde ju gå till det där magitorget och kolla runt lite. Jag frågade Tom om jag fick det. "Såklart du får det, och det kallas Diagongränden" sa han och log ett tandlöst leende mot mig. Jag tackade honom och sprang upp för att hämta mina pengar. Sedan gick jag till bakdörren och knackade på vissa tegelstenar som Dumbledore gjort några dar tidigare. Och återigen så öppnades porten till Diagongränden upp. Jag började utforska butikerna mer. Jag köpte en bok om enkla trollformler som var användbara i bokhandeln och jag hade bestämt mig för att sen köpa en glass i en glass bar som fanns längre bort. Men innan jag gjorde det så skulle jag gå in i en sista butik vid namnet "Fröken Siljas skönhetsprodukter för alla tillfällen". Jag var inte besatt av mitt utseende mer än att jag ville vara hel och ren och inte ha finnar och glasögon. Jag gick in och genast slog en sötaktig parfymdoft emot mig. Överallt i butiken fanns det skönhetsartiklar. Smink, hårsaker, parfymer och olika tvålasaker. Och något som hette "Miss Flowns acnetvål" det lät intressant. Jag tog upp förpackningen och läste på den Miss Flowns acnetvål är hundra procents säker att ta bort acne med, tvätta ansiktet med den innan du går och lägger dig och nästa morgon så ska alla acneorenheter vara borta. VARNING detta kan vara svidande och kan ibland inte funka efter en gång utan måste andvändas två gånger! jag skulle köpa den! Jag hade chans att bli fri från mina finnar och jag skulle ta den. Jag skulle precis gå till kassan men den innan min blick fastnade på en annan förpackning med namnet "Doktor Skills ögondroppar" jag läste på denns baksida Doktor Skills ögondroppar verkar i en vecka per droppe, dropparna gör så att synfel rättas till ett tag. VARNING vid för mycket droppar på en gång så kan synfelet förvärras en stund,detta fungerar inte mot blindhet. perfekt! Jag tog den också och gick sen till kassan där en ung vacker kvinna satt. Det var något magiskt med henne, om jag varit kille så skulle jag säkert blivit förtrollad över hennes skönhet. Jag betalade för mina saker och gick sen till glasbaren. Jag köpte en våffla med jordgubbs glas och satte mig sen ute för att äta den. Då jag precis skulle smaka så hörde jag någon harkla sig, jag vred på huvudet och tittade rakt upp på en pojke med runt ansikte och en dam vid hans sida som jag antog var hans farmor eller mormor. "Jo,jag undrade om jag och min sonson fick sitta här? Det är fullt överallt" frågade damen och log lite. "Självklart" sa jag och log tillbaka. Damen och hennes sonson satte sig ner på stolarna runt samma bord som jag satt med en varsin glass i min hand. "Jag är Agusta Longbottom och detta är min sonson Neville Longbottom" presenterade sig Agusta. "Jag heter Jessica Larsson" presenterade jag mig. Förut så hade inte pojken som hette Neville sagt ett ord men nu så sprärrade han upp ögonen och frågade "Är du släkt med den berömda Richard Larsson" frågade han. "Neville det är oartigt att fråga sånt" sa hans farmor strängt till honom. "Det gör inget miss Longbottom och ja han är min morbror" sa jag och log.
Neville log lite blygt mot mig och sen så började alla äta på sina glassar.