Allt förändras [SV]

Sorry att det dröjde.

Kapitel 2.


Kvällen var kylig och hon frös hon hade bara en tunn kofta över den vackra klänningen. Där framme lyste en neonskylt. Hon sprang försiktigt fram, det var svårt att springa i höga klackar, så det gick rätt långsamt. När hon kom fram var klockan halv 11. Musiken dunka till takten av alla som dansa. Det var folk överallt. Hon satte sig vid ett ledigt bord nästan längst bak. Efter en lång stunds väntande såg hon ett bekant ansikte som var på väg rakt emot henne.

(från Hermione´s synvinkel)

Det var Neville. Jag försökte rensa tankarna men det gick inte. Nu var han framme vid mig. Om jag inte hade känt igen hans vackra ansikte skulle jag nog i inte känna igen honom. Han bar sönderslitna jeans och en grön T-shirt. Han satte sig mittemot mig och tittade en lång stund. Nu insåg jag hur mycket jag saknat honom. Nästan mer än Harry och Ron. ”Hej” sa han efter en lång stund. Jag tittade upp, rakt in i hans bruna ögon, försvann musiken. Allt stod stilla. ”Hej” viskade jag tillbaka. Vi reste oss upp och vandra bort till baren. Vi höll varandra hårt i handen, för att vi inte skulle tappa bort varandra. Mitt hjärta bulta hårt. När vi kom fram beställde vi varsin läsk. ”Neville, vad gör du här?” fråga jag. Jag var fortfarande chockad. Neville log med hela ansiktet. ”Jag är här för att träffa dig” svara han glatt. Det gjorde mig så glad. Han ville träffa mig! Vi satt tysta en stund. ”Kom” hörde jag från Neville, han grep tag om min handled och drog ut mig på dansgolvet. Det var en vanlig disco låt. ”Dansa” ”Pausa” dunkade det över allt. Jag har nog aldrig haft så här kul. Vi dansa och dansa, låt efter låt. Efter 3 låtar kom en lång tryckare. Jag kände hans andetag. Den känslan gick inte att beskriva. Jag snegla mot klockan, den var halv tre på natten. Efter många låtar till så viska jag till Neville, ”Kan vi inte gå ut och ta lite frisk luft?” ”Javisst” svara han. Det var kvavt och varmt inne på dansgolvet. Med stor möda lyckades vi ta oss ut, tillsammans. Jag drog djupa andetag av den friska luften.
”Jag har längtat efter dig” viska Neville. ”Jag har längtat efter dig också” andades jag tillbaka. En full kille som såg ut att vara i 20-års ålder närma sig mig. Jag kramade Nevilles hand hårt.
”Tjena gullet” ropa han, ” vill du ha en öl?”
Jag kände hur Neville börja dra i min hand och jag följde snabbt efter.
”Vi måste komma i väg ifrån honom” sa Neville snabbt.
”Portus” mumla jag och en pinne blev lysande blå.”1,2,3, ta tag.” hörde jag från Neville. Vi nudda pinnen exakt samtidigt. Ett kraftigt ryck kändes under naveln. Vi landa på en mörk gata.

Varsågoda!

hej hej nu kan du börja skriva Trädeis!♥

”Var är vi?” undra Hermione. ”Vi är på min gata” svara jag. Mitt hjärta bultade, min puls var hög och jag var störtkär. Vi gick hand i hand längs den mörka gatan. Bara att känna hennes hud fick mitt hjärta att slå dubbelvolter. Jag kunde inte fatta att hon gick här med mig. Det var den 23 augusti. En vecka kvar till skolstart. Vi skulle börja vårt 5:e år. Jag hoppades att farmor fick mitt meddelande.

"Farmor, jag åker till min lägenhet med Mione, vi ska ha film kväll. Svänger förbi imorgon

Kram Nev."

När vi kom fram till den lilla vägen så slog snabbt in portkoden och klev in genom ytterdörren. Det var ett helt vanligt radhus. Jag började gå snabbt upp för trapporna, för jag litade inte på mugglar-hissar. Jag märkte att Mione tvekade nere vid hissdörren. Hon kastade en blick uppåt, och sedan på mig. Hon följde med mig ända upp till mina mini lägenhet. ”Neville…” Hermione tveka, ”vart är vi?”
”Vi är vid min lilla lägenhet”, svara jag med ett snett leende.
När jag äntligen hade hittat nycklarna så låste jag upp dörren och klev in på en ren ljusblå dörrmatta. Jag tog av mig skorna och hängde upp min jacka. Hermione, hade också klivit in och höll på att hänga upp sin kofta på en galge. ”Fin lägenhet” kommenterade hon medan hon tittade nyfiket runt med sina haselnöts bruna ögon. Jag hindrade mig själv från att slänga mig runt halsen på henne och kyssa henne. ”Vad vill du göra?” frågade jag artigt istället, ”vill du se på en film, kanske?” Hon såg funderande ut för ett ögonblick innan hon svarade.
”Vet du hur alla mugglar grejer funkar?” frågande hon mig tvivlande.
”Klart jag vet.” svarade jag självsäkert. ”Vill du se en film? Jag har ’Med alla hjärtan’...” Hon kastade en blick på mig och log brett. ”Passar mig utmärkt.” Hon log bredare. ”Jag ska leta reda på snacks” och pekade på sig själv, hon tog några steg mot en stängd dörr, som hon öppnade på glänt och kikade in. Hon fnittrade till och stängde dörren samtidigt som hon skakade lätt på huvudet. Hon gick längs en kort korridor. Öppna dörren och klev in i mitt kök.
Hon började leta lite i mitt skafferi. Hon vände på klacken efter att hon sökt i ett skåp. Hon flinade medan hon gick tvärs igenom köket till ett skåp bredvid vasken. Hon böjde sig ner och plocka ur en blank skål. Jag antar att farmor hade bett hennes husalf och polera mina skålar, och dammat av min dörrmatta.

så himla bra ♥ ♥
och NU bevakar jag åxå!!

Tack! hatar "Du kan inte rösta på fler inlägg idag."

Det är jätte intressant ^^ har inte läst en Hermione & Neville förr.
Tänk dock på att hålla dig vid samma tidsform hela tiden (presens eller imperfekt) och berättarform, du byter mellan tredje form (hon gick etc.) och jag-form (jag gick etc.) Det blir en aning störande i längden ^^

Kapitel 3.



Hermione
Jag tog ut skålen och ställde den på diskbänken, sedan gick jag tillbaka till skåpet och plocka ur en påse chips som jag hällde upp i skålen. Jag tog skålen och gick tillbaka till Neville som, av någon konstig anledning, stod kvar i hallen. ”Ska du inte fixa filmen?” frågade jag undrande. ”öhh, va?” svarade Neville sömnigt. ”åh, jo så klart” mumlade han och gick mot vardagsrummet. Jag tassade försiktigt fortfarande med skålen i famnen. Han satte sig på huk och slog på tv:n och matade in skivan. CD:n gav ifrån sig ett lågt surrande.
Så slog han sig bekvämt ner i tre-mansoffan. Jag ställde skålen ,ed chipsen på bordet framför och kröp ihop bredvid Neville och lutade mitt huvud mot hans axel. Jag märkte att Neville försökte spola fram för att skippa förtexten, men misslyckades, istället tog jag ifrån honom fjärrkontrollen och spola snabbt framåt. Jag måste ha somnat för när jag vaknade hade ungefär hälften av filmen spelats och Neville hade gått på toa. När han kom tillbaka börja han le. ”God morgon sömntuta” Jag reste mig hastigt upp. ”Vad är klockan?” undrade jag snabbt. ”Ta det lugnt. Klockan är bara fem på morgonen...”
Han tryckte på ‘PLAY‘ och filmen fortsatte. Jag tittade på filmen, men det kändes som jag var i en dröm. Jag nöp mig själv, för att kolla om det var en dröm, det var det inte. Tur. Neville kastade ett öga på mig.
”Varför nyper du dig” frågade han. ”Jag måste kolla så att detta inte är en dröm.” svarade jag dumt och rodnade. ”Jag kan bevisa att det inte är det.” Jag gav honom en kort förvånad blick, sen lutade han sig framåt och våra läppar möttes. Min puls gick direkt upp och hjärtat bultade som det skulle flyga rätt ur mitt bröst när som helst. Jag höll om honom hårt och besvarade kyssen. Jag pressade mina kalla läppar mot hans varma. Det kändes som en evighet innan han försiktigt släppte taget. Han gäspa stort och la sig ner på soffan och blunda. Jag la mg bredvid och kollade på honom. Jag gav honom en mjuk kyss, och han drog sig till sig hårt. ”Jag har längtat så efter dig” andades jag.
Jag hörde hur han viskade i mitt öra hur mycket han hade saknat mig och att han älskade mig. Jag hade aldrig varit så lycklig i mitt liv.

jätte bra *applåderar*

Supper!!!

tack på fredag kommer det ett nytt kapitel!