Pirater (Privat rollspel)

Vicinia kom in med frukost till herrskapet. Hon knackade lätt på och när hon blivit tillåten att komma in gav hon dem brickorna på sängarna och drog upp gardinerna när herrn så befallt. Hon gör en lätt nigning innan hon går och hämtar de två andra brickorna. Hon knackar på sonens dörr och får ett mumlade "Kom in" hon niger lätt och lämnar över brickan. Men han verkar som vanligt inte ens se henne. Hon var väll ett av alla tjänstefolk för honom, men han ja....Ingen ide att tänka på det, det skulle ändå aldrig ske, hon var ju ingen.
Vicinia fortsätter och knackar på dotterns dörr.

"Kom in." Säger Michelle och kväver en suck, hennes röst går upp i någon slags falsett under processen men inte så man kan höra det, hoppas hon. Hon pillar på en av sina rosetter och de blå tygets omsorgsfulla veckning har plattats ut. Michelle veckar den, igen. Även om det inte blir lika fint som innan borde det inte märkas. Så mycket. Kanske.

Vicinia öppnar dörren och niger "Frukost fröken" säger hon och ställer fram brickan på bordet. Hon slänger en blick ut genom fönstret och ser Avalon och Pavelon leka där, hon hoppades att ingen skulle tycka illa om det.
Hon sänker blicken och ser i golvet "Något mer fröken önskar." säger hon undrande utan att se upp. Hon visste att man inte skulle se dem i ögonen, de hade hon bittert fått lära sig första tiden hon arbetade här.

Michelle ser på den svarthåriga, magra, flickan.
"Skulle du kunna tala om vilka barnen är?" Undrar Michelle och gör en gest mot de lekande pojkarna. Hon är nyfiken på dem, deras frihet i och till synes glada stund. Hon kanske bara är fånig. Men hon undrar ändå.

Vicinia följer omedvetet Michelles blick och ser ner på sina syskon. Lika var de båda två, två små magra kopior av varandra. Med svart hår men med lite mörkare hy än hon själv, de fick ju vara ute i solen och leka medans hon arbetade. Vicinia bet sig i läppen och slängde en snabb blick på Michelle för att se om hon tog illa upp av att de var där, men det såg inte ut som det.
Vicinia tog ett djupt andetag och sa "Det är mina tvillingsyskon Avalon och Peveron." sa hon och slog sen ner blicken, rädd för att hon inte skulle få ha dem där, vart skulle hon då ha dem?

"Vad magra de är." Far de ur Michelle. Innan hon snabbt ångrar sig. Det är bara idiotiskt att anmärka något sådant, oavsett om det var tjänstefolk eller hennes brors fästmö. "Det var inte menat att låta så..." Ursäktar hon sig. Hennes mamma skulle skällt ut henne vid det här laget. Trots att hon alltid säger att man ska vara artig, ska man aldrig vara det mot tjänstefolket.

Vicinia slår ner blicken och biter sig själv i läppen för att inte fräsa åt henne. Hon hade gjort så gott hon kunnat, men det var inte lätt att få maten att räcka. Särskilt när farden söp bort alla hennes pengar.
"Det gör inget." säger hon neutralt, även om hon är förvånad över att hon ber om ursäkt, det skulle aldrig någon i hennes familj göra.
Vicinia står kvar osäker på om hon ska gå eller inte, hon vill inte misshaga henne. Då kanske hon skulle förlora jobbet eller inte få ha syskonen där.

"Om du vill, kan du be kokerskan att ta hem lite mat." Säger Michelle och hoppas på att hennes mor inte hör talas om det här. Det skulle antagligen sluta illa för både henne och pigan. Fast för tillfället struntar Michelle blankt i det. Hon undrar vad pigan heter, fast det kan hon väl inte bara fråga om? Eller..? "Säg att det var Fröken Mays som sa det." Fortsätter hon och inser att hon kanske inte borde vara så trevlig.

Vicinia ser upp och ler mot henne "Tack" säger hon uppriktigt och glatt. Och slår sedan ner blicken "Du, ska bara svara på tilltal." hör hon sin mors röst eka i huvudet. Men skadan var redan skedd så hon ser ner i golvet och mumlar "Förlåt..och ja undrar...har du något emot att de är här, de kan inte vara hemma förstår du." sa hon och bet sig åter i läppen rädd för att hon hade gått för långt.

"Nej, det kan jag inte påstå. Det är uppfriskande att se de, springa därute." Svarar hon. Hon vet inte varför hon skulle tycka det. "Får man fråga om ditt namn?" Frågar hon. Hon vet inte om hon borde fråga om det. Så hon blir lite osäker. Även om hon försöker dölja det.